Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara hörde och suckar kort, hon stänger av duschen då hon än stod i dsuchen och virar snabbt handduken runt sig och gick tyst och drog på sig tröja och byxor och borstar snabbt genom håret och gick tyst för öppna. hon bad för sig jsälv inte det var någpn som ville prata direkt. Hno stannar vid dörre och såg på handtaget snabbt, hon hade hört dem bestämda knackningar och dme var rätt bekanta. hon suckar för sig själv och vred på låset då det skulle låsa upp sig och öppnar nu och såg direkt på Lucas.
-lika bra du går igen
sa hon kort och puttar igen dörren igen för hon hade inte lust att prata med honom inte ens att veta han faktikst hade riskserat att bli gripen igen.

Lucas tog snabbt tag i dörren och drog upp den igen innan Sara hann stänga. Han backade in henne genom dörren, stängde den och låste efter sig. Det var första gången som Lucas befann sig i lägenheten. Men han hade inte tid med någon rundtur just nu.
– Låt mig förklara...
sa han kort och bestämt utan att släppa henne med blicken. Det syntes på honom att han inte fått någon sömn inatt. Han såg rätt sliten ut på något sätt, och inte lika elegant som annars.

Sara höll på med tungan inne i sin kind, det syntes på henne hon var arg på honom
-först och färmst. e du fan inte klok!
röt hon argt till.
-Du spöar skiten ur min vän, du avslöjar dig och nu sitter jag som fast här p.g.a ditt jäkla snedsteg i smahället, min pappa e arg och vägrar tro på saker ohc nu e jag under undersökning!
röt hon argt och man såg hon var riktigt arg på honom.
-och du ens vågar dih hit! du inser väl att jag iggar dig e för 1, jag e besvikenn på dig 2 för jag e skit arg på dig och du ska vara glad jag har respekt för dig
snäser hon fram och såg in i hans ögon argt, man såghon menade allvar med allt och hon bett sig i kinden.
-och jag tänker inte bry mig om hur mycket sött dutt du ens säger just nu!
snäser hon och utan förvarning öronfilade hon honom. Hon blev nöjd där och såg på honom
-prata
sa hon surt

Det sved till när Sara gav örfilen och kinden blev snabbt röd. Smällen tvingade Lucas att vända bort ansiktet, men han hade inte gjort något motstånd.
– Jag kom för att be om ursäkt..
sa han och vände sakta tillbaka ansiktet mot Sara.
– ... men på vägen hit insåg jag att jag inte är ledsen för vad jag gjorde. Jag tänker inte be om ursäkt för någonting. För det finns inget jag ångrar...
Lucas började sakta gå närmare Sara, vilket tvingade henne att backa.
– Det finns en anledning till att jag är efterlyst av polisen.. Ledsen om det gör dig besviken. Men jag är inte "the good guy". Jag är självisk. Jag tar vad jag vill. Jag gör vad jag vill. Jag tar inte hänsyn till andra!.. Så om söker du en vanligt skolromans så är jag inte den du söker...
fortsatte han med en arg röst.

Sara höll än koll på honom kort, hon var rätt sur på honom men hon visste han hade rätt där. hon lyssnar på hoom det visade hon för hon lyssnar alltid på någon pratar med henne även hur arg hon än var.
-1 söker inte jäkla tonårs grabb dem e ju bara ute efter ett ligg.
sa hon envist och letade i huvudet på något att säga. Hon var rätt sur än men man såg hon hade fått ut det mesta i sitt utbrott så hon var rätt lugn nu.
-självisk? varför kom du hit då?
frågade hon envist och stod still nu och la arman i kors, hon såg på honom och nu kom den där typiska blicken sara gjorde mot honom när hon utmanade honom lite. hon ville inte bråka men hon hade blivit sårad

Lucas drog handen över sitt stökiga hår.
– Jag är självisk för att, vad du än säger, så tänker jag inte låta dig stänga mig ute.
sa han och stannade till när hon envist la händerna i kors. Även han hade börjat lugna ner sig nu.
– Det gör mig galen..

(ledsen för kort)

Sara såg kort på honom nu och rynkar pannan och arbetade än med tungan vid kindne det syntes, det var hennes kännetecken hon var upprörd och hade gjort det minst tusen gånger vid hans närvaro under kidnappningen.
-så du e sjävisk för du inte vill låta mig stänga ut dig från mitt liv? ett jag skulle inte stängt ut det mer än en dag det vet du, 2 jag var sårad över händelsen
sa hon nu och såg på honom, man såg hon hde lugnat ner sig rätt mycket men var rätt upprröd än men inte helt
-Varför gör det dig galen?
frågade hon nu nu kom det nyfikna fram

(lugnt mitt blev med kort, för måste dra XD du har fått uggla)

Lucas skakade först bara på huvudet som svar.
– Nej, jag är självisk för att även om jag skulle göra någonting som fick dig att hata mig.. så skulle jag inte släppa dig så lätt..
sa han till slut, men med en lugnare röst, samtidigt som han sakta gick fram och la händerna om hennes överarmar.
– För det gör mig galen att vara utan dig...
fortsatte han och lutade försiktigt sin panna mot hennes.

Sara såg tyst in i hans ögon och lät han komma nära henne och lyssnade tyst.
-Galen va?
sa hon retligt nu faktiskt och tänkte, skulle hon förlåta honom eller inte? hon fick nu ett litet leende på läpparna snabbt och lät han ha kvar sin panna mot henne.
-Du vet du har satt mig i ritkigt problem så kan glädja dgi jag hatar inte dig. men jag behöver din hjälp med detta det vet du
sa hon tyst och var frsikigt nu och sökte upp hans läppar

Lucas fick fram ett litet leende när Sara berättade att hon hamnat i problem på grund av honom.
- Ja, i så fall är vi kvitt nu..
sa Lucas roat och mötte hennes läppar i en lång kyss. Han kunde omöjligt vara arg på henne längre..
- Packa en väska. Vi reser iväg ett tag. Dit ingen kan hitta oss. Inte din far.. Inte ens Melinda..
sa han sedan, helt spontant, och drog handen genom Saras hår. Det var fortfarande fuktigt från duschen.