[PRS] Theida & yehet

"Hah, menar du att det är många som är intresserade i mig?" undrar Anthony med ett flin på läpparna. "Men idag beter du dig som att du är yngee," påpekar han och bär upp brickan med den uppätna soppan."sov du, jag måste plugga i vilket fall som helst,"

"Man vet aldrig~" påpekar han. "Gör jag väl inte alls det?!?" Säger han emot med en halvsur ton. "Jag är faktiskt bara sjuk". Ray lägger sig ner i sängen och drar täcket över sig. "okej då".

"Jag skämtar bara med dig Ray ray," berättar sjuttonåringen. "Men det är okej att jag stannar här va?" Anthony har absolut ingen lust att gå därifrån. Han väntar inte på svar utan går ut med brickan för att diska. "Jag stannar även om du säger nej!" fast egentligen skullle han sticka om det var det Ray ville, men det säger han inte.

Ray suckar lågt och skakar sakta på huvudet åt Anthony. "Jag vet" svarar han tyst med ett litet leende. "Ja, för mig är det okej. Men är det verkligen okej för din flickvän då? hon måste väl sakna dig. Ni har ju inte kyssts på minst en timme" Säger han med en irriterad ton. Anthony hade kommit hem till honom, sagt förlåt, lagat mat åt honom när han var sjuk, och fortfarande kunde Ray inte släppa det. Det var liksom som om något som gnagde och bara gjorde så att han ville slänga ur sig onödiga taskiga grejer istället. Han fattade inte ens varför. Det var ju inte som om han hade valt att vara med sin flickvän istället när han faktiskt kommit hit frivilligt.

Anthony stannar upp med disken och går till dörröppningen så att han kan se den äldre.
"Ska vi seriöst prata om det här igen?" undrar sjuttonåringen och lägger sina armar i kors. "Jag berättade för dig att jag aldrig skulle ignorera dig för att vara med henne, så jag vet inte vart du fått det ifrån. Som du ser kom jag hit efter skolan, jag gick inte med henne," han orkar verkligen inte bråka med den äldre, han orkar inte bli så pass sårad som han blev dagen innan.

"Förlåt" säger han tyst och kollar bort. Fan, han ville bara att de skulle fortsätta vara vänner nu. Han ville inte hålla på och säga sånt, men han var så extremt avundsjuk så det kändes som att det var det enda han kunde tänka på. Anthony hade ju själv valt att komma hit istället för att vara med sin flickvän, varför var han tvungen att säga sånt.
"Jag är bara så jävla avundsjuk. Förlåt". Säger han. Tidigare hade Ray trott att det kanske var för att Anthony var med sin flickvän och inte honom som han var avundsjuk. Men nu var Anthony med honom, och han var ändå avundsjuk. Antagligen var det väl bara grejen att han hade en flickvän. Han kanske bara borde skaffa en flickvän också, Det kanske skulle hjälpa.

Anthony andas tyst ut och ser bort från sin vän, om det här kommer bli ett vardagligt ämne kanske han borde berätta allting för sin vän. Men varför, varför är Ray så avundsjuk som han säger? Han har berättat att han inte har några känslor för honom mer än en gång, så varför? När Ray dejtade andra brukade Anthony alltid vara tyst, och hoppas att den äldre någon gång skulle lägga märke till honom. Men det verkar han inte göra.
"Okej.." mumlar Anthony och nickar enkelt på huvudet. "Jag kommer inte prata om henne," säger han, det kanske får Ray att sluta vara avundsjuk, på något sätt. Han kommer ju ihåg hur han inte velat ha några detaljer när Anthony sa att hans läppar var ömma. Sjuttonåringen vänder på sig igen, och går tillbaka till köket.

"Bra" svarar han tyst och drar täcket ännu mer över sig.
"Du får gå hem om du vill, men det gör mig inget om du stannar" säger han och stänger sina ögon för att sova.

Det värker i Anthony, han kan inte prata om sin så kallade flickvän utan att göra Ray irriterad, men Ray har inga känslor för honom.
"Vill du att jag ska stanna?" undrar han medan han stannar sina rörelser från att ställa ner disken. Han vill bara veta om Ray över huvud taget vill vara med honom, eller om han bara säger det för att inte såra Anthony. Även om Anthony redan är väldigt, väldigt sårad. Sjuttonåringen har svårt att se om deras vänskap ens kommer kunna hålla, även om de försöker. Bråket dagen innan har slitit så mycket på honom, och Ray verkar inte vilja släppa det.

Ray suckar lågt. "..Ja, jag vill att du ska stanna" säger han.
"Men tyst nu, jag vill sova, okej?" ber han i en lite irriterad ton.