Dark love [Masato]

Hon stannade upp.
- Så varför hästar? Jag ..
Hon vände sig om.
- Så vad ska jag göra egentligen? bara läsa eller kan jag jobba?

Eremon såg på henne och sa.
-Jobba....det vet jag knappast.
I alla fall inte om det inte finns något ledigt jobb mindre än 5 kilometer bort eller att jag kan sitta och skriva någonstans på det jobbet i så fall.

- Kan jag jobba som skrivare då?
Hon såg på gick in i matsalen.
- Eller minst målare?

Eremon såg på henne och sa.
-Skrivare är vad jag vet ett annat ord för författare.
Målare?
Om du kan hitta en färg som du innte känner någon lukt på så visst.

- Men får jag inte vara författare eller konstnär?
Hon kom in i ett rum med ett bord med mat på bordet.
- Det ser så gott ut!

Han suckade och sa.
-Jag är författare och jag vill inte ha en konkurent i samma hus eller på samma gård och de flesta färger stinker så vill du vara konstnär så får du hitta en färgsort dom inte luktar starkt och helst ska den inte lukta alls.
Det finns säkert färg som är väldigt svag i lukten.

- Men för...
Hon slog ut med armarna.
- Jag blir inte din konkurrent. Och akryl luktar inte så dåligt.
Hopn satte sig och började äta.
- Så vad handlar den nya boken om? Hästar?

Han såg på henne och sa.
-Alla författare är konkurenter var de än bor och akryl får du i så fall sitta ute med.
Det känner jag inte av allt så mycket om du sitter ute och målar.
Och nej du, du får inget veta om min nya bok.
Ingen får veta fören den i så fall släpps i handeln.

- Du är för hård vet du det?
Hon såg ner och skar upp en bit kött.
- Så jag ska bara vara en sak som du äger? En feedling ska inte ha känslor för sin mästare?

Han såg på henne och sa.
- Jag har aldrig sagt att jag äger dig.

Han suckade och sa.
- Okej, jag kan väl stå ut med lukten bara du försöker hålla det till ditt rum eller sitta ute.