Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin lägger ner telefonen när den äldre inte svarar, och han vågar först kolla på den äldre eleven när han har somnat. Den blonda killen biter i sin läpp, han hade rätt. Han kan inte se bort från den äldre eleven. I minst tio minuter ser han på den andra killens öra, då han inte kan se hans ansikte, men det är något med honom. Som får den yngre att inte kunna se bort från honom, tills han märker hur Mr. Min ser bak i bakspegeln och tvingar sig själv att vända bort blicken.

Den äldre sover under ungefär hela bilresan, men Jimin är vaken. När bilen stannar tar han ett djupt andetag innan han går ut, och ser sig omkring. Det är faktiskt ganska mysigt, det är ensamt. Vilket är bra, om en vill vara ensam. Sextonåringen går runt till bagageluckan, tar både sin och sin mammas väska i sina två händer och väntar på att de ska börja gå till stugan som är en liten bit bort.

Yoongi börjar gå upp mot stugan, upp för trätrapporna och låser upp dörren som hans pappa slängt till honom. Han öppnar dörren och går in till den svala stugan, han märker genast att de kommer behöva sätta på brasan för att få värmen.
"Kan ni två dela rum?" frågar Yoongis pappa innan han lägger ner sin väska på golvet för att sträcka på sig. "Vi har inte varsitt, tyvärr."
Yoongi tittar mot Jimin innan han rycker på axlarna. Han drar med sig sin väska upp mot dörren som han brukar sova i... tillsammans med sin vän. När han möts med de bekanta möblerna börjar han genast att få ont i hela sig. Han låter väskorna falla ner på golvet medan han stirrar framför sig, att komma dit var ingen bra ide alls. Han känner sig alldeles tom inuti sig, men drar snabbt upp väskan igen när han märker Jimin bakom sig.
"Jag tar den här sängen." mumlar han och slänger ner väskan på sängen till höger. Fan. Han kommer ihåg hur han smugit upp mitt i natten när han inte kunnat sova, för att lägga sig bredvid sin vän. Han hade lekt med hans svarta hår och hans vän hade stannat uppe hela kvällen med honom när hans föräldrar bråkat utanför.

Jimin följer efter den äldre killen mot stugan, och kliver in så att han bara står en liten bit ifrån den äldre medan föräldrarna kommer in. Mr. Min säger att de två killarna måste dela rum, vilket egentligen borde göra Jimin glad men istället blir han mer stressad över det. Han vill egentligen, innerst inne, sova så men samtidigt vet han inte vad som kommer hända om de faktiskt gör det. Eller jo ... Han vet ju att han nervöst kommer att ligga uppe under hela natten för att kolla på den äldre innan han själv somnar. Som vanligt.

Han ger en av väskorna han har i handen till sin mamma innan han följer efter Yoongi till sovrummet de nu ska dela. Den yngre hinner nätt och jämt se hur den mörkhåriga stannar upp i rummet men han börjar snabbt att röra på sig igen. Artonåringen går till en av sängarna i rummet, säger att han ska sova på den och Jimin nickar till svar. Han ställer sin egna väska vid sängen han själv ska sova på, innan han sätter sig på sängen. Den blonda tar ett djupt andetag och sluter sina ögon. Han hatar den här tystnaden. När han är med Yoongi brukar det vara en skön tystnad, mysig, men nu är den mer jobbig. Inte pinsam direkt, det bara känns som att båda väntar på att den andra ska säga något vilket gör att tystnaden blir ... kvav. Svår att vara i, och helst skulle Jimin bara undvika den istället för att ta itu med saken. Vilket är precis det han gör, eftersom han varken ser på eller pratar med den äldre killen som bara är några meter ifrån honom.

Yoongi sträcker på ryggen och börjar packa upp alla sina saker som han dragit med sig, kläderna lägger han i byrån men han vet att de om bara några dagar kommer ligga utspridda på golvet. Det är väldigt typiskt honom.
"Jimin, jag orkar inte vara här om du ska vägra att prata med mig.." säger han och sätter sig ner på sängen som han ska sova i resten av veckan. "Jag fattar vad du gör me-" den mörkhåriga blir avbruten av sin pappas mörka röst och svär för sig själv medan han ser på den blonda.
"Har du lust att fixa elden? Jag kommer ihåg hur mycket ni gillade att grilla." han använder fortfarande ni, som om den andra personen fortfarande var här.
"Det var två år sedan, jag gör inte det längre." svarar han och ser upp på sin pappa som sticker in huvudet vid dörröppningen.
"Snälla?" ordet får Yoongi att sakta ställa sig upp igen och gå ut ur rummet, han blänger enkelt på sin pappa innan han går ut ur stugan för att hitta lite ved. Han kan höra hur hans pappa säger till Jimin att följa med honom till vardagsrummet, varför förstår han inte.

Jimin öppnar sina ögon när han hör den äldre säga hans namn, och följer sedan den mörkhåriga killen med blicken under tiden han sätter sig ner på sin säng. Han lyssnar på den äldre men blir ändå tacksam när Mr. Min avbryter artonåringen, han vet inte riktigt hur han skulle svara Yoongi sen.
Jag pratar inte med dig för att jag är kär i dig. Det låter inte ens bra.

Yoongis far sticker in sitt huvud i rummet igen, efter att hans son i princip hade sagt nej till att fixa med brasan. Och återigen sa han ni ... Han förstår inte vem den andra är. Kanske hans mamma men Jimin är inte säker då de aldrig har pratat om henne. Inte för att Jimin har frågat heller, det har liksom aldrig kommit på tal. Den mörkhåriga killen går iallafall ut från rummet för att fixa en brasa, och hans pappa ber Jimin gå ut i vardagsrummet. Den blonda ler lätt mot honom, så att hans mamma ska bli glad, och går ut till rummet där hans mamma redan sitter i en av sofforna. Han ser på henne och sätter sig vid hennes högra sida, fortfarande ovetande på om Mr. Min ville säga något viktigt eller om han bara ville att hela "familjen" skulle samlas.

Yoongi drar på sig ett par tofflor som står vid dörren innan han fortsätter ut i skogen som lugnar honom med ens. Han är en aning förvånad att hans pappa inte bad Jimin följa med, eller att han själv inte följde med. Varför i helvete ska han göra det själv?

"Yoongi kan vara lite sur och nere ibland, ni behöver inte oroa er för det. Han brukade nämligen vara här med en nära kompis, och jag antar att vara tillbaka påverkar honom väldigt mycket." mumlar hans pappa inne i stugan och bär fram några fotoalbum. "Jag hade nästan glömt att vi hade de här här, vi glömde ta med dem när vi flyttade."
Han lägger ner fotoalbumen på bordet och ser på sin flickvän och hennes son innan han sätter sig ner. Han slår upp första sidan och möts genast av en alldeles lycklig Yoongi bredvid sin kompis med färgat blått hår, armarna håller de runt varandra.

Jimin ser kort på den äldre mannen när han sätter sig på den blondas mammas andra sida och öppnar fotoalbumet. Det knyter sig i magen när Jimin ser Yoongi så glad, med en annan kille. Han vill inte hålla den äldre från att ha vänner men han vill kunna vara så nära och glad med honom själv. Och det viktigaste, han vill att den äldre ska vara så glad tillsammans med Jimin.
"Var det länge sen?" frågar hans mamma efter att ha sett bilden. "Han ser yngre ut." Ett lätt skratt kommer ut från hennes mun och Jimin håller sig från att visa hur avundsjuk han egentligen är. Han blir nästan irriterad på sig själv, vad finns det att vara avundsjuk på? Ja, Yoongi har ... hade, verkar det som, andra vänner. I själva verket är det ju bara bra men den blonda blir ändå så sjukligt avundsjuk att han inte vet vart han ska ta vägen. Eller kanske inte riktigt så extremt men det känns ändå som att en sten är fast i hans mage. Han brukar inte vara såhär heller, tror han iallafall. Han kanske bara inte orkar trycka undan sina känslor längre, vem vet. Men han kommer inte visa det för någon, så länge bara han är den enda som vet om dem kommer det att gå bra. Känslan kommer nog ändå att försvinna snart ändå, bara de slutar prata om det. Vilket de förhoppningsvis gör snart.

Yoongis far nickar på huvudet medan han tittar på Jimins ansiktsuttryck, han försöker räkna ut vad det är han tänker men misslyckas.
"Ja, mycket har ändrats sen de här bilderna..." mumlar han och ser ner på sin en gångs glada son innan han byter till nästa sida. Han försöker att skaka bort den lilla trans han hamnat i när han tittar på Park familjen. "Men det är inget ni behöver oroa er för! Men stugan kan vara för mycket för honom ibland, bara så att ni vet."
På de andra bilderna sitter de alldeles blöta från att ha ramlat från robåtarna, som fadern tidigare sagt i bilen. Och på några andra sitter Yoongi med en gitarr medan hans bästa vän sjunger i solnedgången. De hade fixat en eld ute på klippan för att grilla själva på kvällen, little did they know vaknade modern och tog kort på dem. Mr Min har inte sett sin son så lycklig med någon förutom vännen som nu är borta. Relationen med Jimin förstår han sig inte riktigt om, men förhoppningsvis kan den bli lika bra den också. "Vännen påminner mig väldigt mycket om dig Jimin, inte bara personligheten utan också sättet du kan få Yoongi att bli så lugn."
Modern ler glatt medan hon ser på sin bredvid sig, de kanske kunde bli riktigt bra bröder trots allt.
"Får man fråga varför deras relation tog slut?" frågar kvinnan när hon ser ner på de två lyckliga sextonåringarna på bilderna. Fadern harklar sig och skakar enkelt på huvudet.
"Ni får nog se till att fråga honom det själv, jag har inte rätt till att berätta det.."

Jimin ser på bilderna som den äldre mannen visar för hans familj, ser på Yoongi som utstrålar en sån lycka på bilderna att han själv egentligen blir lycklig. Men sen säger Yoongis far att Jimin liknar kompisen, om det nu bara var en kompis. Den blonda har av någon anledning svårt att tro det, han gjorde Yoongi så lycklig men sen tog det helt slut bara. Det låter ganska mycket som ett förhållande, men vad vet han egentligen. Sextonåringen har ju inte varit i ett förhållande under hela sitt liv. Därför kanske det är bra om Jimin liknar "kompisen", han har ju känslor för den mörkhåriga killen ...

Han nyper sig själv hårt i armen, utan att någon av de vuxna verkar märka det. Den blonda får inte tänka så, Yoongi ska bli hans bror. Han sitter här med sin mamma och hennes pojkvän och tänker på att han har känslor för hans mors killes son. Hur tänker han ens? Det skulle ju vara olagligt, så varför kommer ens tanken om det upp i hans huvud. Han måste sluta ... Han har lyckats bra med att hålla sig en bit undan från den äldre men nu måste han sluta tänka på honom också. Annars kommer aldrig känslorna att försvinna.

"Får man fråga varför deras relation tog slut?" Jimin ser kort upp på sin mamma när hon säger den meningen, förväntar sig svaret "De gjorde slut" men får knappt något svar alls av den äldre mannen. Så de måste fråga Yoongi ... om inte hans mamma gör det kommer de nog aldrig att få veta någonting om det. Men Jimin känner sin mamma, det kommer antagligen att komma ut något från henne utan att hon ens tänker på det. Och vissa saker kanske inte är så bra att säga men man kanske glömmer bort sociala interaktioner efter att nästan bara prata med sina söner och ingen annan. Han skyller inte på hans mamma heller, om inte hans pappa hade förstört för henne hade hon inte behövt bygga upp sitt liv på nytt igen. Som hon har fått göra nu, eller försöker att göra iallafall.

Att fixa till en hyfsat stark glödande färg var enkelt, det gick snabbt och efter en liten stund kan Yoongi äntligen röra sig mot stugan för att säga till dem andra.
"Elden är färdig.." säger han medan han sträcker på armarna, ovetande om vad de andra tre nyss pratat om. "Vad är det vi ska grilla?"
Han går fram mot soffan, och ser genast hur hans pappa smäller igen ett fotoalbum i synen av sin son.
"Hamburgare, hade jag tänkt." säger han och ler upp mot Yoongi för att rufsa till hans svarta hår. Det är rätt självklart för Yoongi att de pratat om någonting, någonting som hans pappa inte vill tala med honom om. Yoongi ser ner mot fotoalbumen och drar upp dem ur sin pappas grepp innan han går mot bokhyllan där de brukar stå.

"Yoongi, var han där din vän?" hör Yoongi Jimins mor säga medan hans pappa går för att ta fram hamburgare, bröd och pålägg. Yoongi rynkar på ögonbrynen medan han tittar ner på bilderna, en aning förbluffad över varför hon hade frågat honom det. Men det är då det slår honom att det antagligen var det hans pappa ville. Att han skulle berätta allting, prata av sig för sina blivande familjemedlemmar.
"Han var mer än en vän." muttrar han enkelt, utan att riktigt tänka på att Jimin sitter precis i samma rum. Yoongi går ut ur vardagsrummet innan han går till köket för att hjälpa sin pappa med det som ska fram till middagen.