PRS Zora & Emma07

Han ler halvt när han ser hur stel Nalia blir.
"Mamma, låt henne vara", säger han till henne varpå hon släpper Nalia.
"En människa? frågar hans far kallt Aralion. Han hade alltid varit starkt emot människor, hatat dem.

Nalia nickar tyst ett tack till Aralion, och regerade på faderns ord och ryker på ena ögon brynet
-Vaddå? har du problem med det? för har du problem jja finns dörren här och du kan lika gärna sitta och påpeka min varelse, det e samma som jag skulle göra samma mot dig, så har du mer att säga säg det till min häst i stallet!
Sa Nalia rätt iretterande oh förvånat på alviska, hon hade inte erkänt hon knde det chfattat ALLT aralion hade sagt för sig själv när han muttrade om något om henne.

Han ser förvånat på Nalia.
"När lärde du dig alviska?" frågade han förvånat. Han såg hur hans far stelt bet ihop käkarna, arg. Aralion hindrade sig själv från att le. Han tyckte att det var rätt åt honom.

Nalia såg direkt på Aralion tyst och man såg hon med hade blivit förvånad.
-Halvalv till mor?
skylde hon nu ifrån sig pch såg att Aralions far bet ihop
-Mitt hus mina regler.
sa hon kort itll mannen bara och såg sen på Aralion
-Låt mig säga fungerar lyssna på min mamma när hon prtade. och lite lite dig
sa hon mjukt

Aralion såg hur hans far gav Nalia en lång, betraktande blick.
"Novalie?" säger han sedan efter en stund. Aralion hade ingen aning om vad han talade om, men han riktade frågan emot Nalia, så han kanske hon visste.

Nalia såg direkt på mannen och var tyst och såg sen på Aralion med blicken kan förkalra, hon såg sen på manne.
-Min mor hette det ja.
sa hon nu lugnt, hon visste hennes mor hade varit i alvernas by som barn men sen lämnat efter något, hon visste ine helt varför.

Han nickar svagt, men hade fortfarande den där hårda blicken. Aralion såg Nalias blick på honom, och litade på att hon skulle förklara senare.

Nalia såg på Aralions far
-Hon lever dock inte mer sjukdom tog henne.
sa hon kort och det vr hennes avslut på ord.
-Pratar om det ikväll
sa hon mjukt till Aralion och gick iut i köket då hon höll på med frukosten ju. hon ville inte störa Arlions lila återförening

Han smiter snart efter Nalia in i köket, känner sig obekväm ibland dem. Eller rättare sagt - med sin far i samma rum. Han går fram till henne.
"Överger du mig med dem?" retas han med ett leende.

Nalia skrattar till direkt och gick fram till honom ch rörde till hans kind
-såklart de e din familj och bjud in dem toker! det finns bullar och jahg vet att du annars äter dig tjock på dem
retas hon och gav honom en mjuk kyss på läpparna
-älkar dig
viskar hon mjukt