Sjunde året på Hogwarts

- Du liksom fokuserar, först på något du ser, sen längre bort och så längre bort och tillsist har du lärt dig, sa jag leende till Blaise och såg på den döda ormen.
- Som sagt ögon och öron öppna funkar alldeles utmärkt, sa jag glatt och tog emot knivarna.
- Visst, sa jag och höll prövande knivarna i handen och kastade iväg dem en efter en.
De hamnade på ett träd i närheten ungefär där jag hade tänkt mig.
Jag gick fram ryckte dem ur trädet och prövade på nytt, efter ett tag träffade de sitt mål och jag tränade på ett träd längre bort.

( Okej, ha så kul då pluggar jag lite under tiden )

Jag tittade på Laura och log mot henne och sedan mot killarna
"precis och det är alltid bra att kunna använda saker som vapen som finns till hands och jag tror jag ska börja bära knivar i fall att" sa jag och tog fram mina och kastade upp dem i luften och fångade
"varför har du aldrig sagt att du kan allt det här?" sa Draco och såg på mig i trädet
"det har aldrig blivit Tillfälle och du frågar ju aldrig vad jag gör på mina resor med min far" sa jag ursäktande och tittade på Laura
"du kan behöva lära dig försvara dig med knivarna i fall du möter en motståndare med svärd" sa jag och hoppade mer och ställde mig framför henne
"okej knivarna är ju olika långa och olika starka så i fäll du möter en motståndare som anfaller dig med svärd så försvarar du dig med den större kniven och så har du den mindre som hävstång och ser till att du inte skadar di och har kraften att parera ett svärd" sa jag och visade Laura hur man gjorde

(nu avslöjade jag lite för dig vad de lär sig i andra boken hoppas du inte dör xD o måste du vara så duktig hela tiden? xD då känner jag mig värsta kass xD)

- Ja det lär ju hända att jag möter motståndare med svärd, sa jag ironiskt åt henne men lyssnade på hennes instruktioner.
Jag såg på de olika knivarna och försökte fatta ved hon menade.
Det här hade aldrig Barda Karl sagt något om.
Där hade jag bara sett hur man använder både svärd och kniv.
Jag såg upp på Cara och log svagt.
- Kan du förklara och visa mig en gång till?, sa jag undrande och försökte göra som hon hade sagt.

( Okej jag dör nog inte och visst kan jag vara sämre knivar har jag ju aldrig användt XD ))

(haha nej jag hoppas inte det för då blir jag ledsen haha det är ganska logiskt :p)

"jag glömmer ibland att man inte gör det här. När jag börjar med det här är det som jag är tillbaka på medeltiden" sa jag lätt och log mot henne och nickade sedan
"det är lite knepigt om man inte vet hur man gör" sa jag och log "ta den längre kniven och höll upp den och lägg sen den andra kniven under så du kan trycka uppåt och mota svärdshugget med samma kraft" sa jag och visade henne hur jag höll up den längre kniven och sedan la den mindre kniven under så jag skulle kunna hålla imot ett hugg "förstår du?"

(de var så jag fattade att de gjorde xD)

( Jag struntar i att dö så slipper du bli ledsen XD )

Jag himlade med ögonen åt Cara men log sedan.
- Jag skulle vilja följa med dig till det där stället där de lever som på medeltiden, kan vi åka dit nån gång?, sa jag undrande till henne och gjorde sedan som hon sa.
- Okej jag fattar, när kommer svärdshugget då?, sa jag och rättade till knivarna tills jag fattade galloppen.

( Alltså fattar inte kniven inunder, jag har bara sett med en dolk som man kan parera svärd med )
( Okej ska äta ny, hörs senare ♥ )

Jag nickade
"ja det kan vi göra" sa jag och log och såg sedan när hon fixade knivarna och nickade "precis, det är inte så svårt egentligen" sa jag och visade henne hur man gjorde sig berädd på hugget förvandlade kniven till ett svärd och snurrade runt mot Laura som såg överraskat på mig och jag tryckte katanan lätt i sidan på henne och lo sedan
"det där var ju fusk! Hon var inte berädd" protesterade Dean och jag tog inte blicken från Laura
"fienden säger ju inte till när de anfaller" sa jag och såg i ögonvrån hur han höjde staven och kastade lamslå på mig och jag satte svärdet ivägen och förtrollningen studsade och försvann ut i skogen
"se Dean du sa ju inget till mig, man måste vara berädd hela tiden utan att spänna och oroa sig" sa jag och log mot Laura "vi kan försöka igen, fast jag kan ju vara lite snällare" sa jag och log elakt

(asså jag vet bara att de säger att de har den som hävstång och jag är inte riktigt säker på hur de menar att man ska använda dem :p du kan ju se om du fattar mer efter att ha läst den andra boken o i så fall förklara för mig bra dö inte! O jag väntar här )

Jag såg en aningen irreterat mot Dean men sa inget försen han försökte lamslå Cara.
- Snälla Dean jag kan försvara mig själv och Cara skulle inte skada mig.
Sen har hon rätt fieenden säger inte till när de ska anfalla och jag vill lära mig grundligt, sa jag leende till honom och hoppades att han skulle förstå.
Jag såg sedan på Cara.
- Var lite snäll i början så jag lär mig grunderna men inte för snäll, för jag vill lära mig ordentligt, sa jag leende och gjorde mig åter berädd.

( Japp jag får läsa och se om jag fattar )

Jag log mot Laura
"precis glad att någon här förstår i alla fall" sa jag leende och hörde Dean muttra något men valde att inte kommentera det. Och nickade sedan
"jag kan säga vad jag ska göra så du lär dig hur du ska parera huggen men jag anfaller med samma kraft som annars" sa jag och höjde svärdet "vi börjar med ett hugg från höger" sa jag och svingade svärdet med en våldsam kraft och fart och väntade på att Laura skulle parera det

(ja gör så xD så kanske jag kan få en klarare bild framför mi hur de gör :p)

Jag nickade åt henne.
- Det låter som en bra idé, sa jag och ignorerade Dean ibland var han lite väl överbeskyddande.
Jag gjorde mig berädd att parera slaget från höger men var inte berädd på att det skulle vara så kraftigt.
Jag hann åtminstonde stoppa det en aning även om jag inte kunde parera det.

Jag nickade mot Laura men sa inget, lika bra att inte avbryta hennes koncentration! Och dessutom måste hon själv lära sig vad som passar henne. Jag svingade svärdet och log
"hugg uppifrån" sa jag och Laura var mer berädd nu och jag log gillande när hon började förstå hur man skulle använda dem
"hugg vänster ifrån" sa jag och log när Laura började förstå och började få kraft i pareringarna. Jag vet inte hur länge vi stod men efter en stund såg jag på henne
"det räcker för idag" sa jag allvarligt och andades häftigt "du förstår. Hur känns det?"

(ska köra bil nu skriver sen när jag kan ♥ )