Sjunde året på Hogwarts

( Det är ju hemskt, stackarn , fast jag kunde nästan lista ut det så nu gör Laura det nästan med. Hon är ju en sånn god typ )

Jag såg efter Cara och satte mig ner vid Dean och såg på honom och sen in i brasan.
Jag undrade vad stackarn hade vart med om?
Jag hade på känn att det var nått med en kärlek och Cara sa nått om Voldemort, jag drog förskråckt efter andan, det kunde väll inte vara möjligt?
- Vad är det, sa Dean men jag skakade på huvudet.
Kunde Voldemort ha dödat eller tvingat Yaxely att döda hans kärlek.
Jag såg in i brasan och ögonen fylleds med tårar, stackars Yaxely.
Tänk om jag tvingades att döda Dean, nu fattade jag varför han var så ledsen, tänkte jag medans tårarna strömmade sakta ner för kinderna.
Jag tyckte synd om honom, och jag trodde att jag hade rätt i vad jag misstänkte.

(Ja men jag var tvungen att ge honom något tragiskt i livet ja förutom att han inte hade några vänner i skolan, men de lösta han ju fast jag känner mig väldigt elak mot Yaxley nu ja bra det )

jag tittade ut över sjön och sa inget jag visste inte vad jag skulle säga till honom, men Yaxley verkade inte ha något i mot det, han verkade bara trivas med att någon hade lyssnat på honom och att något förstod honom
"Cara?" sa han och jag tittade på honom och nickade "Tycker du jag är hemsk?" sa han tyst och jag stelnade till, jag var inte alls beredd på frågan, det var samma fråga som jag ställt mig själv så många gånger, Yaxley såg oroligt på mig
"Nej det gör jag inte. tro aldrig det Yaxley" sa jag och kramade hans hand, jag gillade inte att se honom så ledsen. han log svagt mot mig och nickade
"Jag var bara tvungen att veta" sa han
"Jag hade inte suttit här eller ens pratat med dig i fall jag tyckte det, tro inget annat" sa jag allvarligt och tittade sedan på solen som började gå ner
"Är du nervös inför i morgon?" sa Yaxley plötsligt och jag visste inte om jag vågade prata om bröllopet eller om han skulle bli mer sorgsen "det är okej, jag frågade ju faktiskt dig" sa Yaxley som förstod varför jag inte sa något och jag log
"Nej det är jag inte, jag har inte tänkt på det, jag har haft annat för mig och jag älskar Draco och det kommer aldrig ändras. men jag är mest nervös över hur gästerna ska hantera varandras sällskap" sa jag och log lite oroligt
"De kommer hantera det bra eftersom de gör det för din skull" sa han och log och ställde sig sedan upp och drog upp mig på fötter "Lika bra att gå tillbaka innan de tror vi har drunknat" sa han lite roat och jag var glad över att han skämtade lite och log och vi började gå tillbaka
"Du vet att jag menade det va? om du vill prata så finnsjag här" sa jag och han lo och vi kom fram till de andra och slog oss ner
"saknat oss?" sa jag och log mot dem

Jag torkade tårarna då jag hörde Cara och Yaxley komma tillbaka och de satte sig ner.
- Klart vi har saknat er, sa Draco och jag såg på Yaxely.
- Jag är så ledsen för din skull han eller du borde inte ha gjort det, det är hemskt, att behöva göra eller uppleva något sådant, sa jag osamanhängande och ställde mig upp och kramade om honom.
Jag visste att han kanske inte skulle gilla det men jag tyckte så förfärligt mycket synd om honom.

jag log mot Draco
"Du måste lära dig att klara dig utan mig när jag försvinner" sa jag men kysste honom och satte mig sedan brdvid Yaxley som förvånat tog i mot en kram från Laura och tittade sedan på henne och satte henne bredvid sig
"Det är mitt jobb och jag gör vad som krävs." svarade han atomatiskt men jag hörde en sorgesen ton i hans röst och kramade hans hand
"Okej kan ni sluta se på mig som om jag är et tlitet barn som behöver tröstas?" sa han allvarligt och jag sa inget, jag visste att han inte skulle visa hur sorgsen han var när de andra var där och jag tyckte det var lika bra att inte säga något

- Isånna fall så hatar jag ditt jobb, sa jag bestämt och såg på honom.
- Du behöver tröstas det är hemskt, men vill du inte så ska jag inte tränga mig på, sa jag och såg ledsamt på honom.
- Jag hänger inte med nu, sa Blaise och killarna stirrade på oss.
- Hur visste du om det, vad det nu är Laura, sa Simon förvirrat.
- Jag använder hjärnan och fick fram två slutsattser lyssnade på vad Yaxely sa nu och bestämde mig för den ena utav dem, sa jag enkelt.
- Vad är det då?, sa Dean nyfiket.
- Tänker jag inte tala om, det är en hemlighet och jag berättar inte andras hemligheter, sa jag och såg in i brasan medans jag satt bredvid Yaxely.

Yaxley bara ryckte på axlarna "de gör du i vilket fall som helst, och jag visste vad jag gav mig in på" sa han kallt och jag lutade mig mot honom och han sa inget utan tittade på Laura "Jag är tacksam för det"
jag såg på killarna, ibland är de bra tröga. jag tyckte att det inte kunde bli tydligare, eller var det bara för att jag känner Yaxley? jag gav dem varsin vass blick och de vek undan blicken, allt angår inte dem
"Tack" sa Yaxle tyst och kramade Lauras axel och jag log mot honom och han gav mig ett svagt leende
"Okej nu blir jag lite irriterad, varför döljer ni allt för oss?" sa Dean

Jag log mot Yaxely nät han kramade min axel och såg sedna på killarna och sist på Dean.
- Jag döljer inget alls, men jag berättar inte andras hemligheter.
Det borde du vara glad för.
Och sen är det inte mitt fel att ni inte kan tänka ut det.
Jag känner Yaxely lika lite som ni och jag kunde lista ut det så svårt kan det inte vara, sa jag enkelt till dem.

jag små skrattade lite
"vad är det som är så kul?" sa Draco lite irriterat
"Ni kan ju aldrig lista ut något, jag menar precis som Laura sa så känner hon inte Yaxley bättre än nån av er andra och kan hon lsita ut det kan ni" sa jag lätt och killarna såg surt på mig
"Måste du uppmuntra dem?" sa Yaxley lågt och såg på mig
"Förlåt" sa jag och han nickade och jag la huvudet i hans knä och slot ögonen och han strök mig vöer håret
"Men du kan ju inte sova nu!" sa Draco
"Jag ska inte sova och om jaghade velatdet hade jag inte kunnat det med er skrikande" sa jag roat
"Kan vi inte hitta på något som gör oss gladare?" sa Simon

- Jovisst, vi kan paddla kanot, eller jag vet vi spelar badminton, sa jag glatt och trollade fram ett nät och rackertar till alla och så en boll.
- Okej vilka vill vara i mitt lag?, sa jag glatt och såg på dem.

jag såg roat på Laura
"Jag har aldrig spelat det här vad det nu är men jag kan vara i ditt lag" skrattade jag och ställde mig upp
"Jag är med er" sa Yaxley och jag ar glad över att han såg lite gladare ut och jag hjälpte honom upp
"Jag är med er" sa Simon och kom fram till oss och jag log
"Ja då har vi våra lag, nu behöver vi bara veta hur vi spelar" skrattade jag och såg på Laura