Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon nickade.
"Men det gör han." Hon såg sedan mot dörren och skrattade.
"När man talar om trollen."
Sammi sken upp och stutsade i Amelias famn.
"MOJFAJ!" skrek han och Kiliah skrattade och vinkade.
"Vi är här."

Amelia ryckte till då Sammi studsade av glädje i hennes famn och följde både hans och Kiliahs blickar mot dörren. Hon fick syn på en man klädd i utslitna kläder, säkert använt ofta, han hår hängde längst med kinderna och blicken skvallrade om att han var ansträngd eller trött. På kläderna, och hatten, att tyda så verkade han en förmögen, eller iallafall viktig, man. En pirat. Ärr på händer smuts i ansiktet. Fingrarna var prydda av ringar och runt halsen hängde ett smycke. "Kapten.", viskade Amelia för att smaka på ordet och såg säkert chockerad ut när han närmade sig de. Hon kom tack och lov på sig och samlade sig för att le mot mannens håll. Amelia sträckte ut sin hand för att hälsa på John och John hälsade tillbaka. "Trevligt att träffa sin väns lärling.", sa han och log åt Amelias håll. Han upptäckte Sammi och log då. "Kom, Sammi. Jag har saknat dig." John sträckte sig efter Sammi och Amelia hjälpte honom att ta Sammi i sina armar.
"Kiliah, där är du. Ethan sökte dig tidigare.", sa John och nickade åt henne.

Hon log och reste sig för att hämta mat åt Jhon och kom tillbaka med rom och slog sig ner.
"Jasså? Jag var hos Cun. Amelia ville träffa mig ch sen var vi på torget och nu här." Hon log och skrattade.
"Du ser trött ut pappa." Hon smekte honom lätt på armen.
"Sammi är lite trött med så kanske sova sen skulle vara bra?"

Han slog sig ner vid bordet med Amelia och Kiliah på varsin sida om honom. "Jag vet inte vad han ville.", sa John och sträckte sig efter romen för att hälla upp i ett glas åt sig själv. Han smakade av drycken. Den var god så han tog ännu en klunk innan han satte ner glaset på bordet. "Du har varit upptagen alltså?", flinade John och såg ner på Sammi som verkade klamra sig fast vid sin morfar.
Amelia iakttog Sammi och John. Och Kiliah kallade honom pappa? Han måste vara en viktig person! Inte bara kapten, men en vän, en pappa. "Kiliah höll mig sällskap.", förtydligade Amelia och log mot Kiliah.
"Sova gör vi senare.", sa John och smakade av maten.

"Då kanske jag ska se vad han ville." Hon log och nickade.
"Men jag sitter här en stund sedan letar jag rätt på honom. Han borde inte vara så långt borta." Hon flinade.

John nickade och åt av maten. Han hade blivit hungrig efter allt arbete på skeppet.
Amelia var intresserad att fråga mer om piraterna. Hon visste ju att Cun hade seglat med de, men han var ju inte en pirat. Det verkade så spännande. Hon ville fråga om skeppet, men teg. Det var inte tillfälle, och dessutom så ville hon inte framstå som dåraktig.
"Jag är säker på att han hittar dig om det är något. Seså, berätta om er dag. Hittade ni något fint på marknaden?" Amelia såg på Kiliah. Skulle de berätta? Skulle hon berätta vem eller vad de träffade?

Hon log och nickade.
"Vi tittade på halsband, ringar och även fisk." Hon tystnade.
"Zydar är här på ön. Om han är kvar vet vi inte men han gav sig på AMelia här." Hon såg oroad ut.
"Ska vi ge oss av på en gång eller bara hålla ögonen öppna?"

John verkade inte så investerad i samtalet då han smakade av maten och gav Sammi en tugga med att smaka på, men när hon talade om Zydar hostade han så att han skrämde Sammi så han skrek rakt ut. "Såja, jag var inte beredd, Sammi. Ingen fara.", sa John och harklade sig igen för att se på de båda. "Zydar? Är du säker? Amelia?" John vände sig mot henne och Amelia suckade tungt. "Zydar.. Han sa konstiga saker, men han försvann sedan. Vi har inget att oroa oss för är jag säker på.", sa hon, men hörde att henens ord ändå inte verkade så trovärdiga. Hur säker var hon egentligen? "Han sa att jag var en fé." John rynkade pannan och lutade sig tillbaka i stolen samtidigt som han strök Sammi över hans huvud. "En fé säger du?" Hon verkade inte alls chockerad över detta. Han hade stött på flera märkliga varelser över sin tid på havs. Detta var inte nytt. "Nå? Är du det?" John fäste blicken på Amelia och Amelia såg osäkert på Kiliah och sedan på John igen. "Jag vet inte."

Hon smekte Sammi över kinden och såg upp.
"Jag funderar på om hon är en bortbyting. Minns du sagorna pappa?" Frågade hon.
"Att nyfödda barn byttes ut till troll och annat för att de som tog barnet skulle ha ett männskligt barn. Man määrkte det aldrig om det var en fe." Hon såg oroad ut.

"Bortbyting?" John såg på Kiliah och sänkte sedan blicken för att tänka efter. Nog mindes han sagorna. Vissa mer hemska än de andra. Han såg upp mot Amelia. Amelia verkade inte förstå vad som pågick och såg närmare skräckslagen ut. "Har du någonsin upplevt något annorlunda? Än vad din omgivning märkt eller ser? Det kan vara det minsta lilla. Eller en impuls du fått som lett dig till oförklarliga händelser?" Amelia svalde och såg på Kiliah för medhåll, men Kiliah verkade lika engagerad som sin far.
Amelia sträckte sig efter sin glas och smakade av drycken för att fylla på det igen innan hon såg upp mot John igen. "Ja, alltså.. det har väl alla? Jag har varit med om mycket märkliga saker, men.. allting har väl en förklaring?" Hon såg osäker ut. Hade allting verkligen det?