Sjunde året på Hogwarts

Jag log mot Simon och Blaise och hoppades att de skulle vara tillsammans för evigt.
- Med oss är det toppen, sa jag leende och Dean nickade instämmande.
- Jo, här är allt bra, sa han glatt.
- Det finns frukost om du vill ha, sa jag till Simon och nickade mot stekpannan och chokladen.

Simon log stort
"skönt att höra och frukost låter inte fel. Blaise väckte mig och jag hann knappast äta innan jag kom" sa Simon roa och Blaise bara ryckte på axlarna och Wimon tog lite mat och Blaise drog ner honom i sitt knä sen och jag log mot dem
"när blev ni så par-aktiga? Och hur hamnade jag här?" sa Yaxley lite roat och jag viftade lätt på svansen åt honom "jag glömde jag är ju barnvakt" sa han och jag bara stirrade på honom men sa inget. Jag såg på dem andra och undrade när de skulle förlova sig och om de skulle det? Draco såg på mig och fattade vad jag ville
"damen här undrar när ni tänker förlova er?" sa han och vi såg på de andra fyra och jag log lite mot dem

- Jassådet undrar du?, sa Blaise flinande och Simon log hemlighetsfullt.
- Vadå berätta, sa jag nyfiket och de sträckte fram händerna där det syntes ringar på deras fingrar.
- När då?, sa Dean förvånat.
- För en vecka sedan, sa Simon och log.
- Och vi har inte märkt det?, sa jag förvånat.
- Nej, vi la en förtrållning över dem så ni skulle se dem när ni frågade, sa Blaise.
- Varför?, sa Dean förvånat.
- Kul, sa Siomon och ryckte på axlarna.
- Nå, ni då?, sa Blaise leende.
- Jag har bara känt Dean i ett halvår och förlovar man sig ska man enligt traditon gifta sig inom ett år och tänk om vi inte vill det då, sa jag osäkert.
- Vill du inte det?, sa Dean.
- Självklart vill jag det, men vem vet vad som händer?
Jag har aldrig vart tillsammans med nån eller vetat att nån älskar mig så allt är så nytt för mig, sa jag förklarande och såg på honom.

Jag såg på Blaise och Simon och hoppade upp och hoppade på dem och viftade på svanen och log mot dem
"okej vi förstår att du är glad Cara men du är tung" skratade Blaise och jag hoppade av
"så talar man inte till en dam" skrattade Simon som klappade mig på huvudet och jag spann lite
"jag antar att Cara godkänner vår förlåvning" sa Blaise roat och jag nickade glatt och vände mig sen om mot Laura och Dean och bara skakade på huvudet och puttade ihop dem så de satt tätt bredvid varandra oh satte mig sen nöjt framför dem
"ja där har ni Caras mening" sa Draco och jag nickade. Och såg åter på dem

Jag himlade med ögonen åt Cara.
- Jag fattar vad du vill men ta det lungt, jag är inte van med sånt här så ni måste låta det ta tid, sa jag leende.
- Före kriget?, sa Dean och jag såg på honom.
- Visst om det gör dig nöjd, jag vet att jag älskar dig, sa jag och kramade om honomoch såg sedan på Cara.
- Är du glad nu?, sa jag leende och kramade tacksamt om henne och förvandlade mig sedan till varg så att ingen annan skulle förstå vad vi sa.
- Jag är tacksam för allt du gör, men ta det lugnt jag är fortfarande hemskt osäker på mig själv, sa jag och satte mig framför henne.

Jag log roat åt dem, de var söta ihop och jag var glad över att de funnit varandra. Jag såg sedan på vargen framför mig och log
"du får sluta vara det" sa jag och buffade på henne och vi började gå runt ön "ni är så söta ihop och de syns på er att ni är menade för varandra så slita tvina på det och på di själv" sa jag och log mot henne och la mig ner vid vattnet och såg på min vän
"varför tvivlar du på dig själv?" frågade jag nyfiket

Vi gick runt ön och jag la mig sedan vid henne.
- Tänk dig själv i mugglarskolan, var jag pluggisen som ingen ville bjuda på kalas eller nått.
Jag var jämt hemma och hade ingen att vara med.
Sen kom jag till Hogwarts och hamnade i Hufflepuff, och hamnade med Susan och Hanna.
Ja du har ju träffat dem, vi drar inte jämt så att säga.
Det gjorde att jag blev ännu mer tyst och tillbakadragen och det enda jag gjorde var att plugga.
På så sätt har jag aldrig haft några vänner ocg deffenitift inte några pojkvänner.
Sen har allt hänt under att halvår, jag har fått vänner och dig som är min bästa vän och så Dean.
Allt känns så overkligt, sa jag och såg ut över vattnet.

jag såg på henne
"Barn kan vara så elaka? jag vet hur det är, du vet ju hur byn hemma är. tänk hur jag hade det varje gång jag ville leka med någon eller när jag bodde hos Severus, barnen som bor där omkring gillar inte folk från svartvändargränd, de är för finna för att umgås emd oss" sa jag och tittade ut över sjön "så då lärde jag mig en massa grejer av Severus, han var min enda vän när jag var liten, det är inget fel på Sev men han är inte alltid den som förstår sig på att leka lekar och grejer" sa jag lite roat och lutade huvudet på sned "Sen när jag började på Hogwarts och fick reda på att alla hatade min far var jag jätte rädd för att någon skulle komma på vem min far var och skulle hata mig, jag var jätte förvånad när folk ville umgås med mig, men sen lärde jag mig att folk inte skulle hata mig om jag bara var jag. se bara på Draco och Blaise och sedan hade jag trion" sa jag och log mot henne "Du hade bara behövt prata med oss så hade vi umgåts med dig tidigare" sa jag och log snällt mot henne "vi är jätte glada över att du är våran vän och jag förstår att dt känns overkligt och de får ta den tid det tar att sjunka in, men jag vill inte att du ska tvivla på dig själv" sa ja gocch log mot henne

- Ja det är verkligen hemskt, folka pratar om att dödsätare är eleka, men barn kan vara minst lika elaka, sa jag sorgset och såg sedan på henne.
- Jodu, jag vågade inte prata med nån också tycker du att jag skulle prata med ett par Slyterinnare och så dej, sa jag roat och såg på henne.
- Fattar du inte att folk var rädda för er?, sa jag undrande och såg på henne.
- Jag är glad att ni tycker det, men det är som sagt svårt att förstå, sa jag leende mot henne.
- Men jag tvivlar på mig själv det har jag jämt gjort.
Även om det inte är lika mycket som förr så gör jag det, sa jag förtvivlat och såg åter ut över vattnet.

"ja barn är nästan värre än dödsätare" sa jag lite roat och såg på henne
"seriöst? Varför var de rädda för oss? Och du kunde ju pratat med oss när jag var med trion! Du kan väll knappast säga att de verkar elaka? Och jag hade ju aldrig varit elak mot dig, du borde väll märkt att jag typ pratade med alla" sa jag leende och buffade lite på Laura och såg sedan strängt på Laura
"sluta tvivla på dig själv! Du är en utmärkt häxa mycket bättre än de flesta jag känner, du är snäll, rolig och söt så nu tycker jag du ska sluta med de dumheterna!" sa jag strängt men log sedan