Yehet och Kkaebsong [PRS]

Det tog en ganska lång stund för Zihao att ta in den yngres ord. Han var tvungen stt riktigt smala på dem, om och om igen, innan han slutligen förstod dess innebörd. Och när han väl gjorde det, värkte hjärtat. Hade han verkligen sagt crush? Jo, men samtidigt så hade han ju sagt så jävla mycket utöver det inte sant? Hur fan hade Joshua kunnat missa allt det?
”Jag sa att jag hade en crush, jag vet”, mumlade nittonåringen och snörvlade till. ”Men..det var, är, så jävla mycket mer än en liten crush”, snyftade Zihao och darrade till med tekoppen. Han följde snabbt artonåringens exempel och ställde bort den, på nattduksbordet. ”Och tror du verkligen att ja har släppt dig helt? För isåfall har du jävligt fel. Den enda anledningen till att jag gick vidare var för att det gjorde ont, och jag tänkte att det kanske skulle gå lite bättre om jag hade någon annan att tänka på. Men nu..” Med en irriterad suck skakade ene äldre på huvudet, ögonen smalna och sorgsna på samma gång. ”Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag trodde inte ens att jag hade en chans, Joshua..ocj nu säger du att jag har det?” Zihao spärrade plötsligt upp ögonen en aning och greppade tag om Joshuas handleder, för att halvt om halvt kasta sig över honom. ”Förstår du inte att det här är minst lika jobbigt för mig?” Jisses, var han arg, ledsen, sårad? Eller snarare allting på samma gång. Och kär såklart.

"Men du har släppt en liten del?" frågar Joshua, som tar upp varenda ett av orden som kommer ut ur nittonåringens mun. "Och det gick bättre att sluta när du kunde tänka på någon annan, inte sant? När du kunde vara med honom? I såna fall Zihao, så är det uppenbart att det inte är likadant för oss. Varje gång jag kramade någon alls, önskade jag att det var du, höll i handen eller myste lika så. Men du.. du kunde komma igång med någon annan. Du hade inte brytt dig om mig om jag inte öppnat munnen, för nu blir du förvirrad, jag fattar. Men uppenbarligen har du fått känslor för honom, och du är antagligen bara kluven." artonåringen känner hur tårarna rinner, jepp. För varje sekund som han tänker Zihao med någon annan brinner hjärtat, och uppenbarligen har den äldre varit en hel del med den där andra killen.. När nittonåringen kastar sig över honom, skyndar han sig bort från honom, och drar händerna intill sig, bort från Zihaos grepp. "Det är det inte alls... för du har försökt komma över det, du har träffat någon annan. Och du förstår inte hur det är att se det, att höra det. Att du inte gillar mig, att du börjat gilla någon annan. Jag.. har inte ens varit nära på att känna någonting sånt, alls." tårarna verkar inte vilja sluta rinna och han drar efter andan, kanske han bara borde lägga av, med allt? "Om jag inte sagt något och gjort dig förvirrad, då hade du fortsatt, så snälla. Bara fortsätt som att jag inte sagt någonting."

”Åh, nu är du bara dum, Joshua Lewis”, utbrast Zihao och fann sig plötsligt framför dörren. Det var inte så att han tänkt gå ut eller så, nej. Han blockerade den för att artonåringen inte skulle kunna fly innan de talet färdigt. ”Du lyssnar inte på vad jag säger..att gilla någon och vara kär, är inte samma sak. Inte alls. Och jag gillar verkligen Tae, det gör jag..men..inte på samma sätt som jag gillar dig. Ja, gillar. Hur skulle någonsin kunna släppa dig, även om jag var med någon annan? Hur skulle jag kunna lågan bli att önska att personen jag var med i själva verkar vsr du..? Så lägg inte orden i munnen på mig, din lilla myra”, sade han och spände blicken i Joshua, trots att han bra mycket hellre ville gå fram till honom, dra in honom i en stor kram och sedan stå där för all framtid. Men försökte han sig på något sådant nu, skulle artonåringen säkert aldrig förlåta honom. ”Om du tror att jag känner samma sak för honom som jag gör inför dig..tja, då har du fel. Och nej, jag är inte förvirrad, jag är chockad..kanske till och med glad? För att det hör är någonting jag gått och drömt om. Märkte du aldrig att det var dig jag verkligen ville ha? Att det inte bara var en oskyldig liten crush? Ska jag vara helt jävla ärlig så gjorde hjärtat ont varje gång jag såg på dig..usch, nu börjat jag också gråta..”

Joshua drar händerna frustrerar genom håret och skakar på huvudet.
"Zihao, hur förstår du inte vad det är jag försöker säga?" Frågar han med darrande armar och ben, Gud Han vill bara klösa ut alla hårstrån från skallen. Panikattack, jo den skulle väl komma förr eller senare. "Du gillar verkligen Tae, jag fattar det. Du gillar två personer är vad du försöker säga? Men jag orkar inte med något sånt.. jag orkar inte vara en av två. Jag är så sjukt kär i dig, har nog alltid varit men jag har inte känslor för en endaste person till, okej? Jag orkar inte med faktumet ty du kunnat få känslor för någon, börjat gilla någon på mindre än en månad.. för det här du ju Zihao " Joshua drar ärmen över sina rödsprängda ögon. "Hur skulle jag kunna märka det? Du var lika nära med alla som med mig, du sa att du har en crush på mig två gånger, men ingenting tydde på något annat Zihao."

Nittonåringen blängde stint på Joshua, knep ihop läpparna med smalnande ögon.
”Har du aldrig hört uttrycket kärlek börjar alltid med bråk?” Undrade Zihao och tig ett steg fram mot artonåringen, däremot noga med att täppa till den andres flyktvägar. Ganska brutalt, men det sket han fan i. ”Jag gillar Tae, men mer på samma sätt som jag gillar Euijin och Jun. Förstå det, snälla. Jag har försökt få det att bli någonting som det inte är, okej?” Sade han tyst och trampade omkring med fötterna. När nittonåringen var stressad och frustrerad, var det inte det minsta svårt att se. Han rörde på sig extremt mycket och fingrade med både läpparna och håret. ”Du..jag..jag är kär i dig”, avslutade han slutligen och vände upp blicken. ”I dig och ingen annan.”

"Men det är inte vad du sa! Förut.. Du så att du var över mig, att du börjat gilla någon annan." Joshua sjunker utmattat ner mot Lees säng, rullar ihop sig till en liten boll. Kroppen darrar likt förskräckligt medan händerna griper tag om sina blonda lockar. "Och du har försökt att få det till något annat.. " upprepar han tyst för sig själv och kniper ihop ögonlocken medan han gömmer ansiktet i knäna. "Du så att du gillar honom.. att du gillar någon annan, och att du inte har några känslor för mig. Varför skulle du säga det." Rösten fastnar igen medan han snyftar till. "Varför.. Varför kan jag inte tro på det?"

”Gissa tre gånger varför jag skulle säga något sådant till Lee och Jun. Tre gånger, Joshua”, utbrast Zihao och skakade på huvudet. ”Jag ville inte att de skulle se på mig som något sårat djur, att de skulle oroa sig för att jag var olycklig. Det var helt enkelt den perfekta lögnen. Och jag säger inte att jag inte gillar Tae som en vän, för det gör jag. Men..jag är inte kär i honom”, sade nittonåringen och tog ett djupt andetag i slutet av orden. Hur skulle han någonsin kunna ställa allting tillrätta igen? Var det ens möjligt? Med en suck sjönk han ner bredvid Joshua, begravde ansiktet i händerna och snyftade till. Fan vad komplicerat allting skulle vara, hela jävla tiden också.

Med ansiktet begravt mellan knäna saktar kroppens darrande ner, och Joshua lägger sig ner på rygg, armarna utsträckta på bägge kanter.
"Kan du sluta säga att du gillar honom? Du har redan sagt det. Jag fattar." Viskar artonåringen och stirrar upp i taket, ögonen sprängda av tårar. "Du var inte olycklig dock.. Du var lycklig med honom. Om det gör ont varje gång du ser mig så blir du inte lycklig.. då kan jag inte göra dig lycklig." Det är som att han spekulerar inne i hans huvud, men alldeles öppet för Zihao att höra. Han lägger sin handled över de svullna ögonen, gömmer dem och sluter ögonlocken. "Jag kan inte göra dig lycklig."

”Sluta”, morrade Zihao och vände de mörka ögonen mot Joshua. ”Lägg ner, nu. Förstår du?” Upprepade han med uppspärrade ögon och lutade sig över den yngre. Så pass nära att de nästan snuddade vid varandra. ”Tro inte för en sekund att du vet vad du talar om, för det gör du fan inte.” Nittonåringen satte sig i grensle över den andre och ryckte ännu en gång tag i de samla handlederna. Sedan satt han där och glodde på artonåringen, ögonen fortfarande stora och obehagliga, läpparna nästan vita av att bli så pass hårt ihopknipna. Det kan inte ha varit en direkt trevlig upplevelse för Joshua. Nej. Inte ens Zihao själv fann det hela trevligt överhuvudtaget. Men han var tvungen att visa allvaret i det hela, och det krävde helt klart ögonkontakt.

De sprängfyllda ögonen blir än mer större när Zihao från ingenstans får för sig att sätta sig i grensle över den spinkiga artonåringen. Ja, Joshua ser verkligen förskräcklig ut, röda ögon, vidrigt smal kropp och nervösa armar. Klart nittonåringen vill ha någon annan.
"Zihao, jag tar det på allvar. Att du trycker mig mot sängen, och gör mig illa hjälper mig inte ett endaste dugg." berättar Joshua och drar sig snabbt undan från den äldre, känner hur hjärtat dunkar hårt. Han har inte rört vid Zihao på så länge, det finns något så varmt med det... men han förstår att det aldrig kommer att fungera. "Om du inte kan försöka förstå hur det är jag tänker, försöka sätta dig in i min situation.. då kommer det aldrig gå. Med allt självhat är det mycket lättare för mig att tro att du lätt som en plätt skulle börja gilla någon annan hur snabbt som helst, än att du är kär i mig.. förlåt, men du själv verkar kluven över det."