PRS mellan TildeW och Hufflepuffisen

Charlotte drog sig närmare Severus och lyssnade när han pratade på. Hade det varit någon annan hade hon bet de att vara tysta, men Severus röst var lugnande och hon kunde lyssna på den hur länge som helst. Det spelade ingen roll vad det var han pratade om, allt från trolldryck till senaste quidditchmatchen blev intressant när han talade om det.

”I alla fall. Något spännande som får dig att sitta i biblioteket?” Sade Remus, fastän han redan visste vad svaret på den frågan skulle vara. Sistaårseleverna skulle ockupera stället om mindre än en vecks om hans uträkningar hade varit korrekta. Det fanns nog inte en ända person som barn lugnt över F.U.T.T. Kanske Charlotte, men när han tänkte efter var nog hon en av de som skulle stressa mest. Bortsätt från Vanessa, som han hade fått en uppfattning var väldigt nervös inför proven.

"Förlåt" sa Severus generat. "Jag inser inte alltid när jag bara börjar babbla strunt." Han tog hennes hand i sin och kramade den lätt, tyckte om känslan av att de hörde samman.

"Inte direkt något spännande. Eller ja, det beror ju på hur man ser på det. Men F.U.T.T. närmar sig. Det är inte långt kvar" sa Vanessa. "Är inte du nervös?"
Hon betraktade stilla hans ansikte. Han såg lugn som en filbunke ut, inte någon som direkt stressade upp sig. Fast, det var ju klart, alla blev ju stressade någon gång av F.U.T.T.

Charlotte tog ett stadigt grep om Severus ansikte och drog den närmare sitt eget. Det var nu eller aldrig, och hon visste att några andra elever närmade sig sjön, så skulle hon ångra sig nu skulle hon bli mobbad, eller i alla fall retad i några veckor. Ändå stoppade inte konsekvenserna henne från att kyssa Severus ordentligt. Det var inte den mest romantiska första kyssen, men den var tillräckligt för att göra Charlotte nöjd.

Remus nickade instämmande.
”Jo, självklart är jag nervös. Vi har F.U.T.T, och så trekampen och det hjälper inte med oroligheterna inom ministeriet” suckade han.
Magivärlden hade verkligen börjat falla ihop. Såklart såg inte alla andra på det likadant, men onda, kraftfulla makter hade börjat bli mer och mer vanligt inom ministeriet.

Severus kände förvånat Charlottes läppar mot sina. Han hade inte alls väntat sig en kyss från henne så snart, om ens alls. Han kysste henne hårt tillbaka. "Wow" sa han andlöst när han slutligen lutade sig tillbaka med blossande kinder.

Vanessa nickade. "Ja, jag har inte särskilt bra koll på ministeriet men har hört ryktena. Det verkar inte alls lovande. Ministeriet måste ju hålla samman de goda krafterna, de får inte splittra oss. Inte nu, när allt annat börjar bli så oroligt."

Ett par fnissningar hördes från gruppen av tjejer som stod ett par meter bort. Charlotte visste att du säkert besvärade Severus, han gillade ju inte när folk stirrade på honom och speciellt inte när någon skrattade. Hon gjorde sitt bästa för att han skulle hålla sitt fokus på henne.
Ett svagt leende spred sig på Charlottes läppar. Hon älskade verkligen Severus. Ingen annan kunde säga emot det.

Remus drog en hand över ansiktet och kunde tydligt känna sitt ärr med fingrarna. I början hade han varit så generad över att vissa sig öppet med det, men med året lättade det. ”Ett korrupt ministeriet och en ond, mäktig trollkarl får makten mer och mer. Det är helt otroligt” sade han men lade snabbt till, ”och ändå så lyckas vi alla vara på ett eller annat sätt lyckliga!”

Severus tittade på Charlotte. Hon var verkligen så snygg, smart, snäll och... Precis när han öppnade munnen för att säga till henne att han älskade henne, så hörde han fnissningar. Han vände sig om och kastade en irriterad blick på dem innan han vände sig mot Charlotte igen. Magin var med ens borta. Severus förstod inte varför de var tvungna att hålla på sådär. De hade inte med honom att göra och kunde han inte få vara ifred ibland, ha sin privata sfär?

Vanessa tittade på Remus. "Lycklig? Är du det?" frågade hon grubblandes. Hon visste inte riktigt om hon kunde anses vara det. Men det bubblade så varmt och härligt inom henne just nu och hon hade svårt att sluta le. Om inte det var lycka, vad var lycka då?
Sedan kunde hon inte låta bli att med en nick åt hans hand på ärret lite försiktigt fråga "Är det gammalt? Vad hände?" Hon visste inte om det var känsligt men hoppades att det inte var det.

”Lyssna inte, bry dig inte, ge de inte någon som helst uppmärksamhet. Det spelar ingen roll om de tycker du är töntig, du är helt fantastisk i alla fall”, försäkrade Charlotte honom.
Hon tog ett stadigt grepp om Severus hand och höll den nära henne. Om det skulle ta mer än en kyss för att bevisa för vissa elever att det fanns någon som älskade honom på samma sätt de älskade någon quidditchspelare skulle hon göra vad som helst. Ibland var tonåringar helt omöjliga, det hade hon lärt sig själv.

”Lycka är... en fråga med modifikation. Är jag lycklig överlag? Nja. Är jag lycklig just nu, denna sekund. Definitivt”, sade Remus med ett kort nickning.
Han blev förvånad över att hon frågade om hans ärr. De flesta brukade undvika den frågan.
”Eh, ja. Jag fick den när jag fortfarande var ett barn...” mumlade han tyst.

Severus log lite spänt när Charlotte pratade. Han kunde inte hjälpa att de där eleverna fick honom att känna sig helt malplacerad. När Charlotte tog hans hand mjuknade hans ansiktsuttryck. "Det är du som är helt underbar" svarade han henne.

Vanessa blev förvånad. Hon hade inte räknat med att Remus skulle säga att han var lycklig med henne just nu. "Det var ett bra svar. Det beskriver nog precis hur jag känner mig" svarade hon.
Han lät ganska undvikande när hon frågade om ärret, så hon nickade bara och lät det vara. Det var inte direkt hennes business.

Charlotte log generat och såg ner i knät. Hon hade fortfarande inte vant sig vid alla kommentarer. Hon trodde inte att hon någonsin skulle göra det. ”Hur känner du inför ikväll?”, frågade hon plötsligt.
Det var viktigt för henne att alla var bekväma med de, man vill ju inte ha någon som är obekväm närvarande.

”Såååå...”, drog Remus ut. ”Vad är det du pluggar?”.
Han hade lite dåligt samvete över att ha avbrutit Vanessas pluggande. Han visste hur viktigt det var att få bra resultat på F.U.T.T

Severus log lätt när hon blev generad. Han påminde sig själv att han skulle ge Charlotte komplimanger lite oftare.
"Ingen har väl något emot att tillbringa en kväll tillsammans med dig?" frågade han leendes. "Men för att vara allvarlig. Även om det känns lite konstigt att tillbringa fritiden tillsammans med Potter men så länge du är där är jag lycklig."

Vanessa slog igen den uppslagna boken så att titeln syntes. "Trolldryckskonst. Men jag känner mig nog ganska färdig nu. Jag hade precis tappat koncentrationen när du kom. Vad gjorde du förresten innan du kom hit?" frågade hon och tittade på honom.