wolfy & rollspelare prs

Han fuktade sig om läpparna och tittade sedan för ett ögonblick åt ett annat håll. Allt blod var utmanande för honom eftersom han inte ätit på två dagar, han var ganska hungrig. Men dricka tänkte han göra då han kom tillbaka till skolan.
”Ingenting som jag inte klarar av,” försäkrade han henne. Han placerade sina händer strax under hennes sår innan han koncentrerade sig på det han ville att skulle hända. Egentligen borde han inte få använda sin magi här, inte så här öppet heller, men för Cleos skull ville han.

"Du ehm... Om du behöver så får du, du vet... Ben brukar bara ta av mig när han verkligen behöver." mumlade hon men tystnade när han la sin hand på hennes sår. Hon kollade bara på honom och rynkade på pannan. Hon la huvudet på sned då smärtan gick bort efter ett tag. "Vad gjorde du?" frågade hon förvirrat och drog bort hans hand.

Jonathan skakade bestämt på huvudet då hon erbjöd honom att dricka från henne. Absolut inte. Hennes bror hade inte heller någon rätt till att göra det. Inte mot hennes vilja.Han kramade om hennes händer då han var klar.
”Din bror kommer inte skada dig igen,” mumlade han och drog in henne i en kram igen, ”ingen kommer göra det.”

Cleo kunde inte hjälpa det men hon fick panik för någon sekund när han kramade om henne. Hon lutade huvudet mot hans bröstkorg och slöt ögonen.
"Tack men säg inte sånt, Jonathan. Du vet inte vad som kan händ- är du synsk eller så?" frågade hon och rynkade på pannan. Hon drog sig undan och kollade in i hans ögon med ett litet leende på läpparna.

Han skrattade åt hennes fråga. Synsk var han inte men han tänkte inte tillåta att någon skadade henne igen. Inte utan att gå igenom honom först.
”Nej, jag är inte synsk men jag tänker helt enkelt inte låta någon skada dig.” Han blev allvarlig igen då han såg på henne och strök varsamt handen över hennes kind.

Cleo fnittrade lätt till åt hennes dumma fråga innan hon försiktigt tog hans hand med båda sina. Hon kysste lätt hans knogar, såsom han kysst hennes innan.
"Du kan inte vara med mig hela tiden, nån gång kommer jag dö. Kanske naturligt, kanske en olycka. Kanske om flera år, kanske nästa vecka. Du kan inte ändra det." sade hon och kysste hans knogar mellan varje mening. Hon vände honom ryggen och lutade sig sedan mot honom. Hon la hans armar runt sin kropp och slöt ögonen.

”Nu ska du inte prata sådär,” avbröt han henne bestämt. Hon hade en poäng i det hon sa, men det hade han också i det han sa. Att hon någon gång skulle dö var självklart, det skulle han också, men han ville inte att hennes död skulle vara orsak av strigoi. Han ville inte att hon skulle behöva lida mer än vad hon redan gjort.

Cleo log bara mot honom och kysste mjukt hans knogar innan hon höll om honom. Hon smekte hans nacke och kysste mjukt hans hals några gånger.
"Varför var det så många mä- Dha... Beskyddare här?" frågade hon och drog sig undan tillräckligt för att se hans ansikte.

Jonathan snörpte på munnen åt hennes fråga. Det var väl lika bra att fortsätta vara ärlig nu när han väl kommit igång. Någon gång skulle hon ändå få reda på det och han ville att det skulle komma ur hans mun.
”De är mina beskyddare. Jag tillhör den största kungliga släkten,” berättade han, höll blicken fäst på hennes ansikte för att se hur hon reagerade.

Cleo kunde inte riktigt hålla sig för skratt. Hon skakade lite på huvudet och drog handen över ansiktet.
"Inte bara en vampyr, utan en kunglig?" mumlade hon och reste sig upp, den gången mådde hon bättre och hennes ben var stadigare. Däremot var hon fortfarande i chock, vilket gjorde att hennes balans inte riktigt var på topp.