[PRS] Theida & yehet

Anthony säger ingenting mer, Ray hade verkar bli sur på honom och han bestämmer sig för att inte följa efter den äldre. Efter ungefär en halvtimma häller han upp soppan i en skål, ställer den på en bricka tillsammans med en sked och ett glas. Han kokar sedan te, tar med koppen och en glasflaska med vatten. Eftersom att han inte har någon aning om vad Ray vill dricka är det väl bäst att ta med både varmt och kallt. Tillslut går han in till Rays sovrum.
"Vad skulle du göra utan mig," ler han brett och ställer ner brickan vid sängen.

Ray sitter med datorn i sängen när Anthony kommer in med maten. Han kollar upp och ler smått. "Tack" säger han och låter faktiskt lite glad för en gångs skull.
"..Men ärligt Anthony, jag är ledsen för det jag sa igår. Jag blev bara så jävla.. avundsjuk. förlåt" Säger han samtidigt som han smakar lite av soppan. Han hade svårt att tro att Anthony skulle förlåta honom bara sådär, men det var ändå värt ett försök.

Anthony tittar tyst på Ray och ler försiktigt, för en gångs skull är det genuint. Sjuttonåringen sätter sig ner bredvid sin vän, han känner sig en aning generad när hans arm lutar mot Rays, gud han känner sig som en elvaårig flicka med sin första crush. Men han glömmer bort det snabbt.
"Jag vet.." berättar han och rufsar till sin väns svarta hår. "Jag hade ingen aning att du hade en liten förälskelse på mig," skämtar Anthony och knuffar lätt till sin väns sida med armbågen. Han förstår inte varför han skämtar om saker som bara får hans hjärta att värka, för Ray har helt klart inga känslor för honom. "Ät, det kanske får dig friskare. Jag kan fixa glass senare också, om du har ont i halsen,"

Ray blänger lite på Anthony när han rufsar till hans hår, och är snabb med att rätta till det igen. "Förälskelse??" säger han. "Vad skulle du göra om jag faktiskt hade det då?" undrar han skämtsamt.
Även om Ray inte var hungrig så kändes det här inte som rätt tillfälle att strunta i att äta maten Anthony hade lagat åt honom. Det var bara att äta och se glad ut helt enkelt. Han tar ännu en sked av soppan. "Den var jättegod" säger han medans han fortsätter äta.

Vad skulle du göra om jag faktiskt hade det då?.. frågan får Anthony att bli djupt generad, för han vet inte vad han ska svara på det.
"Varför frågar du det, behöver jag oroa mig?" undrar han, och försöker att låta skämtsam, men han har ingen aning om han lyckas eller inte. Sjuttonåringen ser på den äldre när han säger att maten är god och ler. "Det är rätt rart av dig att äta även om du inte vill," säger han med ett flin på läpparna.

"Man vet aldrig~" Säger han med ett retsamt leende. "Nejdå, jag är bara undrade. Är nyfiken, du vet" Förklarar han. "Jag har ingen förälskelse på dig, man kan faktiskt bli avundsjuk ändå. Ifall du inte visste det". Fast nu när han tänkte efter var han faktisk inte helt säker på om det där hade varit ett ärligt svar.
"Well, du vet att mat inte är min grej, men jag försöker mitt bästa iallafall". Han räcker sig efter tekoppen och tar en liten klunk av det varma teet.

I o för sig så var Anthony alltid rätt avundsjuk när Ray brukade träffa sin dåvarande flickvän, det kanske bara varit en väninstinkt att göra det. Men Anthony är rätt säker på att han haft sina känslor för Ray redan då.
"Synd," säger han bara, utan att riktigt tänka på att Ray kunde ha hört honom eller inte. Den äldre skulle antagligen tro att han skämtar i vilket fall som helst. Det kommer lite som en reflex att han kysser Ray på huvudet över det mörka håret, då han brukar göra så gång på gång när hans lillebror är sjuk. Av någon anledning känner han sig inte lika generad som han trott att han skulle, vilken lycka. "Du försöker bra. Vill du se på någon film?" sjuttonåringen drar till sig den äldres dator.

"Synd? Vadå då? Det kanske är så att du är den som har en förälskelse" Retas han. Det var ju helt självklart att Anthony inte hade några känslor för Ray, han hade redan en flickvän och verkade trivas med henne. Anthony kysser honom på huvudet och med ett litet leende kollar Ray mot honom. "Även om jag är sjuk så behöver du inte behandla mig som om jag vore ett litet barn" säger han och flinar lite. "Visst"

Anthony känner hur en kraftig rodnad gör sin väg över hans kinder, men försöker att ignorera det.
"Kanske, kanske inte," säger sjuttonåringen och vickar på ögonbrynen, men han har inte en simpel crush på Ray och är fan stört kär i honom. "Men du är ett litet barn, om jag är en femåring är du at least tre," påpekar han och sätter benen i kors. "Eller vill du sova?"

"Eftersom att du faktiskt redan har en flickvän så skulle det bara vara synd om du hade en förälskelse på någon annan. Då tror ju alla andra bara att dem inte har någon chans att få dig" förklarar han med ett litet flin. "Meh, jag är fan äldre än dig ju!" klagar han och gäspar lite. "Jag är faktiskt ganska så trött.."