Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin går för att borsta sina tänder innan han kryper ner i sin säng, lägger sig under täcket. Den blonda killen tar ett djupt andetag, som mer låter som en suck, innan han sluter sina ögon men misslyckas med att sova. Han saknar Yoongi ... det enda han vill just nu är att den äldre ska vara i hans säng, de behöver inte ens röra varandra. Han vill bara vara nära den äldre killen. Sextonåringen ligger vaken till säkert tre på natten, innan han blir för trött för att hålla uppe sina ögon och tillslut börjar han långsamt att sova.

Hela nästa vecka går ut på att Jimin inte ska visa sina känslor för den äldre killen, hur mycket det än har gjort ont i honom. Hur mycket han än saknar honom. Den blonda har knappt rört den mörkhårige, har inte vågat för sina känslor. Därför blir det väldigt jobbigt när han och Yoongi måste sitta tillsammans i baksätet på Mr. Mins bil på vägen till stugan. De är ju egentligen inte jobbigt nära varandra men Jimin kan ändå känna värmen från den äldres kropp och det stör honom. För det får honom att vela röra den äldre så mycket att han inte riktigt vet vart han själv ska ta vägen.

De åkte faktiskt tidigare än vad Jimin hade trott, på fredagskvällen hade Jimin snabbt att få packa ihop det han skulle ha med sig för redan nästa morgon, eller förmiddag kanske är ett bättre ord att använda, körde Yoongis pappa upp framför deras hus. Den blondas mor hade sagt att det var för att de skulle få mer tid där, men sextonåringen är inte så säker på om han vill det. Han vet inte hur mycket han kommer kunna undvika Yoongi ... speciellt inte om de ska vara tillsammans. Dygnet runt. I mer än en vecka. Han kan knappt sitta bredvid honom, hur ska han då kunna vara tvingad till att se på honom och kommunicera med honom. Han får väl bara tvinga sig själv att inte se in i de mörka ögonen, eller någon annanstans på den äldres kropp. Han får inte röra honom, de är i princip bröder. Det skulle ändå inte funka.

Det har gått upp för Yoongi hur Jimin försökt hålla sig borta från honom, eller ja, slutat låta sig röra honom. Och det sårar den äldre, ärligt talat. Men han kan inte heller döma honom, de ska bli bröder så Yoongi borde väl göra detsamma, men han vill inte.

Efter att ha packat sin väska med det han behöver trycker han ner den i bakluckan, innan han tar Jimins väska och gör detsamma. Visst är han en aning besviken på den yngre, men han borde inte vara det. Han försöker få sig själv att första, men det går inte, det verkar som att det är enkelt för den blonda att sluta, ja ha skinships med honom? Och han är besviken på sig själv för att ens tänka så.

När alla väskor är packade så sätter sig Yoongi bakom sin pappa som sitter i förarsätet, han har ingen aning om hur den här veckan ska gå. Mer än en vecka med Jimin, han vet inte hur han ska bete sig.

Jimin ser ut genom fönstret, gör allt för att inte tänka på den äldre killen bredvid honom. Han vill inte tänka på honom, för då kommer han inte sluta. Och han har redan tänkt på den mörkhåriga killen alldeles för mycket under veckan, han kan inte ens räkna ihop hur många timmars sömn han har missat på grund av artonåringen bredvid honom.
"Ska det bli roligt?" hör Jimin sin mamma fråga, antagligen till killarna i baksätet.
"Ja." Den yngre ser upp och ler mot sin mamma, som ser bak på honom, och hennes min ändras från nervös till mindre nervös. Han antar att hon är lika stressad som han själv är för den här veckan, även om de kanske inte tänker på samma saker. Hon vänder sin blick till Yoongi men Jimin ser ut genom fönstret igen, vågar inte riktigt se på den äldre. Ju längre han kan hålla sig från att göra det, desto bättre.

Vad ska Yoongi egentligen svara på den frågan? Ska det bli roligt? Senaste gången han var i den stugan hade han både med sig sin mamma och sin bästa vän, som nu båda är borta från hans liv. Stugan kommer att väcka upp så många minnen och ångest kommer flöda in i honom, han vet det. Men han måste även tänka på det hans pappa sa, att man måste försöka leva i alla fall. Yoongi är dock fortfarande osäker på vad han ska svara men får snabbt ögokontaktbar med sin papp i baksspegeln.. Jimin hade bara gett ett kort ja som svar, Yoongi vet att hans pappa inte kommer vara nöjd med det svaret om han själv säger det.
"Jodå, jag tror ni kommer gilla det också." Säger Yoongi med ett leende. "Det finns en sjö precis bredvid, så man kan åka ut med båten om man vill."

"Då kanske vi kan åka ut med den, om alla vill?" Jimins mamma ler stort, Jimin behöver inte ens kolla på henne för att veta det. Han hör det i hennes röst men får det ändå bekräftat när han åter igen vänder sitt huvud för att svara. Dock nickar han bara den här gången men ler mot sin mamma som ger honom en lite sträng blick som visar att han borde uppföra sig lite bättre än nu.
"Jadå, det kan vi göra", säger han då, och ler ännu större mot sin mamma som tacksamt nickar mot honom.

Den blonda vänder sitt huvud mot fönstret igen och försöker att inte tänka på det faktumet att det bara är ett litet säte mellan han och Yoongi just nu. Det är nästan mer än vad det har varit under hela veckan, och om Jimin ska vara ärlig gör det honom väldigt nervös. Även om han vill vara nära den äldre kan han inte det, hans hjärta skulle ta över alla hans handlingar och han skulle definitivt inte att kunna hålla löftet till sig själv att inte göra något med Yoongi. Därför gör han allt för att inte tänka på den äldre killen bredvid sig, för han kan inte förstöra sin mammas lycka. Han är hellre olycklig än att han måste se sin mamma vara det igen.

"Jo, vi kanske får åka två och två eftersom att det är robåtar, men vi har två stycken så det är lugnt," svarar Yoongi och sträcker på sig, han är inte taggad, alls, men han har lärt sig att låtsas sen länge.
"Kommer du ihåg när vi åkte på vågorna Yoongi? Ni ramlade i vattnet" säger hans pappa och skrattar, Yoongi vet inte om de andra två kan uppfatta hans bitterhet, men den mörkhåriga gör det helt klart. Yoongi vet inte vad han ska svara på det, hans pappa hade precis börjat prata om hans döda vän som han ramlat i vattnet med. Förut var det sjukt kul att se tillbaka på det momentet, då de bara skrattat, men nu får det honom att må dåligt. Och Yoongi har ingen aning om hur hans pappa vill att han ska reagera.
"Jag kommer ihåg," säger han enkelt och sträcker sig fram för att höja volymen till högtalarna i bilen, som de kopplat till Spotify på hans pappas telefon.

Jimin lyssnar lätt på konversationen som den äldre har med sin pappa, och hör direkt på Yoongis röst att det egentligen inte skulle tas upp att han hade ramlat i vattnet. Eller ni som hans pappa hade sagt, dock vet inte den yngre riktigt vem den andra personen är med det håller honom inte från att få en lätt klump i magen. Han känner sig nästan avundsjuk ... helt utan anledning, egentligen. Han vet ju inte ens vem det var, så han borde inte bli avundsjuk. Den blonda tar ett djupt andetag och "råkar" vända sin blick mot Yoongi som höjer musiken i bilen, signalerar att han inte vill prata mer.

Jimin biter lätt i sin läpp, vill försöka hjälpa den äldre men vet inte riktigt hur då han inte vill röra honom. Den blonda killen biter lätt i sin läpp medan han tar upp sin telefon, som han tack och lov inte lämnade hemma idag, och öppnar sin egna chatt med Yoongi. De har inte skrivit så mycket under veckan, men tidigare hade de skrivit nästan varje dag. Sextonåringen saknar det ...
"Är du okej?" Han trycker på skicka, ser ner i sin skärm. Han vågar inte riktigt se upp på den mörkhåriga killen bredvid sig, är lite rädd för vad han kan tycka om att Jimin skriver ett sms istället för att bara fråga. Men samtidigt kanske den äldre inte vilja svara när det sitter två andra i bilen, så då kanske det var lika bra att bara skicka ett meddelande. Hursomhelst bankar den yngres hjärta hårt av nervositet, han vet inte ens om den äldre vill svara när de två killarna har varit så avlägsna mot varandra. Eller Jimin har iallafall varit det. Men det kanske är lika bra att visa att han faktiskt bryr sig ändå, som en kompis bara. Kompisar bryr sig om varandra, utan att vara mer än bara vänner. Kanske ... Det var längesen Jimin hade en nära vän, han kommer inte riktigt ihåg om han ska vara ärlig. Men han tror det iallafall.

Den mörkhåriga känner hur någonting i hans ficka vibrerar till, och drar sakta upp mobilen ur byxfickan. Han antar att det är från Hoseok eller Namjoon, som klagat om att han är borta så länge i evigheter nu, men han har fel.
Jimin.
De har inte pratat så mycket på sistone, men nu har den blonda skickat ett sms som frågar hur han mår. När han sitter precis bredvid honom. Yoongi höjer blicken mot den yngre som fortfarande ser bort från honom. Varför? Yoongi låter sina tummar skriva snabbt på mobilen, vilket skapar meningen Jag mår fint, wae?

Han läser svaret han får av Yoongi och undviker fortfarande att kolla på den äldre killen bredvid honom.
"Fick bara känslan av att något var fel ... My bad." skickar han tillbaka och lutar tillbaka huvudet med en suck. Den blonda märker själv hur artonåringen ser på honom men ser bara rakt fram. Egentligen är han så feg ... Han vågar inte ens kolla på Yoongi. Men om han ser på Yoongi kommer han inte att kolla bort och då kommer han tillslut att se in i den mörkhårigas ögon och hela fasaden han har försökt bygga upp kommer att gå sönder och han skulle antagligen bara kyssa honom här och nu, i bilen. Och han kan inte göra det, han först och främst lovade sig själv att inte göra det och för det andra, så sitter hans mamma och Yoongis pappa i samma bil. Sen om de var ensamma skulle vara en annan sak, även om han antagligen skulle undvika den äldre ändå. Han kan inte bryta sin fasad nu, den har ju en bra grund iallafall ...

Yoongi skakar enkelt på huvudet för sig själv när han läser den yngres svar, det verkar som att Jimin inte ville se på honom nu heller. Han lyssnar lite halvt på konversationen hans pappa har med hans blivande styvmamma en aning, men efter ett tag somnar han i bilen med huvudet mot fönstret.

Efter ungefär en timmas sovande i bilen, så väcks han av att motorns brummande ljud stannar upp. Yoongi sträcker på sig och tittar ut genom fönstret för att se stugan mellan de vackra träden, sjön som ligger stilla och skimrar av ljuset från solen som nu är på väg ner. Han har saknat det, ärligt talat. Han har saknat lukten av frisk luft som man inte kan nå på Seouls gator, han saknar soluppgångens alla färger och han saknar sin bästa vän. Sin bästa vän som han brukade ta med hit. Yoongi drar benen ut ur bilen och tar ett djup andetag innan han tar ut alla väskor från bakluckan.