PRS Zora & Emma07

Han var som sagt något av en morgonmänniska, och låg kvar i sängen ännu en stund. Nalia hade redan gått upp, han gissade att hon gått ned till köket.

Nalia häll än på med sitt. Hon hade ett öra mot alla ställen. Hon var mesta dels tyst men nu var hon rätt tjurig då hon inte hade fått mycket sömn eller så. Hon tänkte inte fodra Enzo utan det fick aralion göra sen

Han var den typen av morgonmänniska som ibland kunde tycka det var trevligt att gå upp tidigt, och ibland kunde han ligga och dra sig länge på morgonen.


Nu får dem snart komma för har ingen aning vad jag ska skriva här under tiden xD

Nalia suckar tyst oc fickfram den sista satsen bröd och la det i en korg, hon visste de kunde göra mycket med brödet och hon behöver ju rätt mycket näring just nu för barnets skull, en sak hon ogillar just nu var värken i ryggen som led med stor mage

"Är du säker på att det var här?" frågade Faelwen sin son för säkert tionde gången.
"Nej", sade Ainion återigen. Faelwen var nästan löjligt glad över att Ainion mött Aralion och därav kunnat gissa ungefär var de borde bo. Ainion var väl också glad, medan hans far istället gick något bakom, inte alltför nöjd.
Snart kom de fram till en stuga varpå det blev Faelwen som knackade på.

Nalia kollade på dörren konstigt, det brukar inte vara någon som knackar på? Hon rynkar pannan lite och ställer fram korgen med bröd dåhon tyckte de kudne ha fri tillgång till bullarna under dagen. Hon suckar och torkar av händerna och gick tyst till dörren och öppnade, hon såg på alverna och käne rätt snabbt igen Arlaions äldre bror eller var det yngre? hon stod tyst bara och kollade på kvinann och sen mannen och aktade sig
-ARALION! alv vänner
sa hon driekt och gick tyst in helt och lät dörren vara öppne

Han blev förvånad över Nalias rop - alvvänner? Vem kunde det vara? Det var väl bara att kliva upp och klä på sig, vilket var vad han gjorde. Strax var han på väg ifrån sovrummet, emot hallen.
Han blev minst sagt förvånad då han fick syn på vilka som stod där. När hans mor fick syn på honom pep hon till och skyndade fram till att krama honom.
"Mor? Vad gör ni här, hur hittade ni oss?"frågar han förvånat på alviska.

Nalia såg på de andra två manliga alverna och ryker till av kvinnans pip och hur hon for rakt in i ARalions famn
-Antar familj
sa hon till honom nu och log mjukt till mot honom. Hon tänker lite snabbt men hade lite koll på alverna än, inte konstigt tanken på här stod hon höggravid och allt och med typ skickliga krigare. Nalia hade håret uppsatt i en flätta idag så man såg hennes spända käke men inte av hon inte litar på dem utan hennes kropp strejkar lite med att inte sovit ritkigt som hon ska.

Han ler mjukt emot Nalia.
"Det här är min mor, Ainion har du ju redan träffat, och min far." Hans käkar spändes något då han såg på sin far. "Det här är Nalia, min flickvän", sade han sedan till de andra. Hans far stod stelt bakom, han hade aldrig tyckt om människor, medan hans mor istället sken upp.
"Om det är du som tagit hand om min son så slipper inte du heller undan en kram", säger hon med ett leende varpå hon gick fram och drog in Nalia i en kram. Ibland undrade han hur hon fastnat för hans far, när hon var så kärvänlig och han tvärtom.

Nalia lyssnar på Aralion och nickar tyst till modern när hon hade sagt sitt, och när kramen kom märkte mna direkt hur nalia ändras. Hon blev som en stel pinne. Hon letade ord
-äm.
fick hon fram och inget mer, hon visste det skulle se roligt ut.