Julkalender

Skriv tjena! Ingen verkar ju skriva annars och jag vill GÄRNA hör upplösningen!!! Två dagar sent egentligen men ändå

Så du tror att jag kan fixa en bra upplösning, det jag har skrivit hittills har ju varit kasst. Men aja om ni verkligen vill så kommer den antagligen runt kl 9 ikväll

Det har INTE varit kast! Ge dig! Ja det tror jag!
Det blir bra

Det blir superbra tjena
Det du har skrivit var inte kast

Okej, här kommer sista avsnittet

Emilia såg hur många människor som helst på perongen. I ett hörn såg hon ett gäng vuxna människor med svarta kåpor, hon tyckte hon kände igen dem men hon visste inte säkert vilka de kunde vara. Hon såg att de stod och pekade åt ett håll och verkade diskutera någonting. Deras diskussion verkade vara livlig, de viftade med armarna och pekade hela tiden. Emilia tittade efter vad de pekade på men det ända hon såg var en prydligt klädd man som tog farväl av sin son. Emilia ryckte på axlarna och började gå mot tåget. När hon passerade mannen och hans son så kunde hon inte undgå från att höra vad sonen sa, " jadå pappa jag klarar mig, men du måste lova mig att inte arbeta ihjäl dig på ministret" sa han. Emilia stelnade till, nu förstod hon allting, personerna i hörnet var Evas dödsätar vänner och det här var mannen de var ute efter, jag måste varna honom tänkte hon. Samtidigt så hörde hon hur någonting hände bakom henne och vände sig snabbt om, det som hade gjort ljudet var Evas vänner. De hade börjat springa runt mannen med sina trollstaven dragna. Innan Emilia han varna mannen så hade de omringat honom. Alla pekade på honom med sina trollstavar, mannen som verkade vara deras ledare började prata, " nu är du så god och följer med oss, och inget trubbel tack, då råkar du illa ut" sa han med ett elakt skratt. " nej aldrig" skrek mannen desperat ut. " då så" sa mannen som verkade vara gruppens ledare, sedan så skrek han " cruciero" . Emilia förstod inte vad som hände riktigt men hon såg att det kom ut en slags stråle ur trollstaven och att manen i mitten vred på sig och skrek av smärta, ungefär som att han blev torterad. Emilia visste inte vad hon gjorde eller varför hon gjorde det men hon kastade sig i i strålen. Emilia kände en enorm smärta när hon träffades av strålen, det gick inte att beskriva smärtan, men hon vägrade flytta på sig, hon ville verkligen rädda den där mannen. plötsligt hörde Emilia Evas röst skrika " nog" Emilia kände sig lättad, hon hade alltid vetat att Eva innerst inne var god. Hon såg hur Eva knuffade undan han som hade kastat trollformler mot mannen och sedan måt Emilia själv. Sedan så sa Eva "skit i tortyren, gör er bara av med dem nu" sedan så lyfte hon sin trollstav och sa "avada keda" längre han hon inte innan hon blev avbruten, en medelålders man hade hoppat på henne bakifrån Emilia kollade sig runt så såg hon att alla andra av evas vänner också hade blivit påhoppade bakifrån av olika vuxna män och kvinnor. När tumultet som uppstod hade lagt sig, Eva och hennes vänner hade blivit bortförda av de där männen, så kom han som hade brottar ner Eva fram till Emilia. " hur känns det, mår du bra" frågade han henne. " det känns bra men vilka är ni" sluddrade Emilia fram. " vi är aurorer, ministerarbetarens son lyckades larma oss" svarade han. " jaha, ni är de där poliserna,men vad heter du" frågade Emilia. Mannen skrattade till " ja vi är det mugglarna skulle kalla poliser, mitt namn är Oscar Hammer" svarade mannen. Emilia kände hur några andra lyfte upp henne och la henne på en bår för att föra henne till ett sjukhus. Sedan så somnadae/ svimmade hon.

Det var det, förlåt för hemskt dålig avslutning. Jag gjorde ett försök.

Superbra

Tack så hemskt mycket, var det något jag kunde förbättra?

Vet inte
Sen kom en stor jätte med ett rosa paraply och sprängde alla på perrongen, tyvärr så gällde det även Emilia.
Sen levde jätten lycklig i alla sina dar....


Var bara kul att skriva det

Jag tyckt att det borde vara " med en rosa atombomb och sprängde all" det blir så oseriöst annars

Men snälla nån rosa atombomber är absolut inte oseriöst!