På andra sidan

That's cuz' I bear the gift of humoristic awesomeness.

Yup, that's probably it xD ♥

HELL YES!

Jag är extremt ledsen för min långa paus, men jag har inte mått bra. Skolan blir bara för mycket och jag har helt enkelt inte varit på topp...
Grejen är ju den att jag får dåligt samvete när jag inte lägger upp, men jag vill samtidigt att alla kapitel ska vara bra och inte slarviga.

Kapitel 28


”Hector”, suckade jag lättat. Jag satte mig ner på knä bredvid Tristan och försäkrade mig om att han fortfarande andades.
”Vad gör du?” frågade Hector.
”Jag vet inte om du förstår hur illa det skulle vara ifall han var död”, svarade jag. ”Hur skulle det se ut om jag kom hem utan honom?”
”Du kanske inte behöver komma hem”, muttrade Hector nästat ohörbart, men jag hörde det klart och tydligt.
”Ursäkta?” frågade jag.

”Ingenting”, svarade Hector och vände sig bort. Jag tittade på honom med höjda ögonbryn för en sekund men vände mig sen till Tristan igen. Han andades regelbundet och verkade bara fått ett slag mot huvudet.
”Tristan är inte död, tack och lov, bara utslagen”, suckade jag lättat.
”Tristan?”
”Vad?”
”Sen när slutade han vara sir Tristan? Jag trodde du avskydde honom”, sa Hector.
Istället för att svara frågade jag irriterat:
”Varför var du tvungen att slå honom i huvudet från första början?”
”Varför inte? Han skadade mig, det är väl inte mer än rätt?”
Jag visste att han hade en poäng, men det var något jag inte tänkte erkänna när vad han gjorde var fel.
”Det var onödigt i vilket fall som helst”, svarade jag envist. ”Så det är ditt ansvar att få hem honom.”
”Va?” utbrast Hector och slog dramatiskt ut med armarna. ”Varför ska jag ta hand om honom!?”
”För det var du som slog honom medvetslös. Och hur hade du annars tänkt att han skulle ta sig hem? Skulle jag bära honom?” frågade jag på ett väldigt oartigt sätt som mina föräldrar aldrig skulle tillåta.
”Jag tänkte att vi kunde lämna honom här”, muttrade Hector.
”Vi? Sen när ska jag gå med dig?” frågade jag förvånat.
”Jag tänker visa dig en sak”, sa Hector med ett flin. ”Något du inte vill missa.”
”Som vad?”
”Det kan jag väl inte berätta, heller? Vad för slags överraskning blir det då?”
Jag stirrade irriterat på Hector.
”Jag tänker inte lämna Tristan bara för att du har en överraskning som du vill visa. Om jag ska gå någonstans med dig, ska du berätta var och varför”, svarade jag bestämt.
Hector suckade tungt.
”Okej då, jag berättar. Men om du inte vill komma ändå måste du svära på att du aldrig berättar för någon. Inte för Gareth, ingen!” sa han.
”Jag lovar”, sa jag och nickade men jag såg att Hector tvekade. ”Nå, berätta nu!” manade jag på honom.
”Det finns en motståndsrörelse. Vi vill störta Richard den Mörke. Han har haft ett järngrepp över oss alldeles för länge nu. Så vi säger ifrån. Vi väntar på en man som heter… Vi väntar på en man som ska rädda Pistore. Det är det vi står för, det är det vi lever för. Det var till de som jag försvann. När jag inte kunde se dig och dina föräldrar ville få mig ur vägen så fanns de där och väntade. Jag började leva med dem. De blev min familj.
”Så ja, det är det som jag har gömt undan för dig tills nu. Och jag är… ledsen för att jag inte har kunnat berätta för dig, men det har inte gått. De vill fortfarande inte att jag ska prata med dig om det här, för både din och min skull.”
”Vänta nu, för min skull?” frågade jag förvånat.
”Jag har berättat om dig… bara bra grejer förstås… men hur som helst, de högt uppsatta männen i lägret tror inte att det skulle va bra att din familj tvivlade på din lojalitet mot Richard den Mörke.”
Jag nickade som om jag förstod, men i själva verket var mitt huvud fullt av frågor. Hur länge hade det funnits en motståndsrörelse? Vilka var med i den? Var det många? Men det var en fråga som jag tänkte mest på:
”Men, varför vill ni störta Richard den Mörke? Vad har han gjort?”
Hector stirrade på mig som om jag hade tre huvuden.
”Säger du till mig att du inte vet?” frågade han med känslokall röst och jag visste att vad han än hade gjort var det illa.
Långsamt och tveksamt skakade jag på huvudet.
”Borde jag göra det?” frågade jag.
”Jag har mycket att berätta för dig”, sa Hector och skakade på huvudet.



Sry för dåligt slut, men jag ville verkligen lägga upp ett nytt kapitel idag!
Och jag vill gärna ha in förslag på vad som ska hända härnäst, och en massa kritik! Kritik gör en bättre, eller i alla fall mig!

t i l d a
You can always talk to me about anything. ^^ ♥

And school is a bitch, that's a truth. -.-''

And that's was awesome. ♥ And I HATE YOU FOR MAKING A MINI CLIFFHANGER. I HATE CLIFFHANGERS.

But I still love it. ♥ No matter how much Caps Lock rage there is.

Tack gose ♥ Haha, jag kanske ger dig en novell med mina känslor snart då

Naw, tack! ^^ Får verkligen börja uppdatera normalt igen!

That's totally cool.

Möh, den som längtar längtar aldrig för länge. XD

så bra

AlexZz Haha, naw ♥

Nevira Enger Tack så mycket! ^^

Ja du ville att jag skulle skriva här så du kunde lägga upp
så då gör jag det ;D