Sjunde året på Hogwarts

- Tack, sa jag leende till dem.
Kläning var något jag inte kände mig bekväm i men ska det vara fint så ska det, tänkte jag glatt.
- Jag gillar den så jag tar den, sa jag leende och såg mig i spegeln.
Det var verkligen ovant att se mig själv i kläning och jag vände mig om till Cara och log.
- Jag är så glad för din skull, sa jag och kramade om henne.

Jag log mot Laura
"du klär i det så du borde ha det oftare" sa jag och log mot Laura och vände mig sedan mot expediten
"vi tar dem" sa jag och gick in i omklädningsrummet och bytte om till mina vänliga kläder och gav expediten klänningen
"du skulle ju aldrig ta av klänningen" sa Yaxley retsamt
"haha du är så lustig, akta så jag inte ger dig åsneöron igen" sa jag och vände mi mot Laura
"tack, jag trodde faktiskt aldrig vi skulle komma till bröllopet, det kändes så långt bort. Jag har fortfarande svårt att få in det att Draco fakiskt friade" sa jag lite roat och besvarade kramen och expediten kom tillbaka med klännigarna
"ska vi se på skor med?" sa jag vänligt och log stort

Jag log mot Cara och gick in och bytte om och gav kläningen till expediten.
- Jo visst klär jag i kläning men jag trivs i byxor och sneakers, sa jag flinande åt henne och vände mig sedan till Yaxely.
- Reta henne du jag kan alltid förvandla tillbaks dem sen, sa jag roat och såg på Cara.
- Ja det är härligt att det blev av och innan kriget med så att alla kan vara med, sa jag och nickade och vi gick över gatan till en skoaffär och jag såg mig om.
Jag såg på skorna och hoppades att jag skulle kunna hålla balansen i dem, och att jag inte skulle döda mina fötter i skorna.

Jag log mot Laura
"ja de är sant, ja man ska ju ha det som man trivs i" sa jag och tog klännigarna och trollade hem dem till mitt rum hos min far och tittade sedan på Laura
"hej, du ska ju vara på min sida. Vet du inte om att man ska vara snäll mot bruden innan bröllopet?" sa jag och såg på henne
"vad händer annars?" sa Yaxley undrande
"i ditt fall permenenta åsneöron" sa jag retsamt
"du kan inte få dem att stanna kvar för evigt" sa Yaxley
"kan jag inte?" sa jag och log mystiskt och han svarade inte och vi gick in i skobutiken och jag log mot Laura
"ja eller hur, jag ville ha alla som jag bryr mig om där, det är synd att Sirius ite kan vara med" sa jag lite sorgset "eller Moody" la jag till, även om jag gillade Moody hade jag hellre haft Sirius där. Jag kommer aldrig förlåta Bella för att hon mördade honom. Jag vände mi sen mot Laura
"du behöver ju inte ta några höga" sa jag när jag såg hennes oroliga ansiktisuttryck och tittade mi sedan runt och hittade ett par vita klackskor som såg ut att vara i samma stil som klänningen och jag log och provade dem och de passade perfekt
"jag tänker ha dem här" sa jag och snurrade runt lite
"ramla inte bara" sa Yaxley och jag log
"ingen fara, jag är van vid klackar, oroa dig för Laura i stället" sa jag och log vänligt och la huvude på sned "jag blir inte längre än Draco i de här va?" sa jag lite oroligt

- Jag är snäll, men jag är snäll mot Yaxely med, det är väll inte förbjudet?, sa jag flinande mot henne.
Jag såg sorgset på henne.
- Det är tråkigt att jag aldrig fick träffa dem, ja eller jag har ju helvt träffat Moody, fast det var Bartey Crach JR.
Fast Sirius hade jag verkligen velat träffat, sa jag och log mot Cara och såg mig om efter ett par skor och såg sedan på henne i skorna.
- Nej, jag tror nog ni blir lika långa, sa jag leende och tog ett par svarta klackskor med mindre klack än Caras.
- Alltså jag fattar inte hur du kan gå normalt i de där eller hur du ens ska kunna dansa, sa jag och ställde mig upp och vinklade till men återfick balansen och provade att gå i dem.
Yaxely skrattade roat och jag såg surt på honom.
- Prova själv så får du se hur det är, eller annars så kan jag trolla dit dem på dej under kriget, sa jag skämtsamt till honom och såg sedan på Cara.
- Alltså Cara, jag tar ett par med lägreklack annars kommer jag inte kunna gå, sa jag fundersamt och tog ett annat par som jag kunde gå i.
- Vad tycks om de här?, sa jag frågande till dem.

"Ibland borde det vara det" sa jag retsamt och log mot dem båda innan jag la huvudet på sned lite sorgset, det var en vana Sirius hade jätt mig
"Du had eälskar Sirius, han var en underbar person. jag hatade dock att folk trodde han var skyldig till mordet på Lily och James, de borde förstått att man inte förråder sina vänner så där och absolut inte Sirius. det tog ett bra tag att få dem andra att inse det, särskilt Harry" sa jag och suckade lite "Jag tycker synd om Sirius som var tvungen att sitta instängd i ett hus han hatade! personer som Sirius ska inte sitta instängda, de ska vara ute och hitta på äventyr!" sa jag och log lite mystiskt "Nej Sirius var speciell på ett bra sätt, han hade alla möjliga konstiga ider, men vem har inte det?" skrattade jag och tänkte sedan på Moody "Alastor var också speciell och jag visste aldrig riktigt vart jag hade honom, men han kunde berätta de mest underbar historier och lära än en massa konstiga saker, men jag är glad att han aldrig fick reda på vem jag är" sa jag
"Visste Sirius?" frågade Yaxley nyciket och jag nickade
"Ja och de är en av de andra anlednignarna till att jag gillade honom, han anklagade aldrig mig för något min far gjorde" sa jag och log sedan åt Yaxley
"Akta så jag inte tvingar dig att ha klackskor bara för att" sa jag och han såg orloligt på mig men jag sa inget mer utan bara log lite elakt och vände mig mot Laura
"övning, precis som med allt annat, men jag tror inte du hinner vöa upp det till helgen" sa jag och log roat "Ta ett par som känns bra att gå i det är ingen mening att ta ett par höga bara för att" sa jag och tittade sedan på de andra paret Laura tog fram och nickade
"de var snyggare och jag tror du kan hantera dem bättre" sa jag roat och vände mig sedan mot expediten och bad om att få köpa skorna och vände mig sedan mot de andra två
"Tror ni alla kan komma?"

Jag log mot Cara.
- Det är tur att jag är här med dig, kläningar osh skor och sånt är inte min grej och jag känner mig helt vilsen bland alla saker, sa jeg roat och såg sedna på henne.
- Alla borde väll kunna komma, men jag tror nog många är rädda för sina liv, sa jaag menande och kollade på Yaxely.
- Alla vet ju inte lixom vilka återgärder vi har gjort, du borde kanske kontakta Hermione och berätta allt så att de kan känna sig trygga, sa jag och tog väntade medans expediten tog hand om våra skor.

"Klart det är tur att du ahr mig" skrattade jag skämtsamt "Nej men jag hjälper dig gärna, det här är det ända jag tkr om när det gäller kläder, klänningar och kjolar" sa jag lite roat och funderade sedan
"Ja det är klart, och jag måste be Harry om att inte säga något till min far eller försöka döda honom, vi borde kanske åka dit med en gång?" sa jag frågande och tog i mot skorna och skickade hem dem när expediten inte såg

- Ja det borde du säga till om, sa jag och nickade och såg sedan oförstående på henne.
- Åka vart då?, sa jag frågande och såg på medans skorna försvann.

jag log mot Laura
"Till Harry och dem så klart" skrattade jag och rufsade om Lauras hår och tog fram en liten svart bok och skrev till Hermione och undrade vart de var. jag fick snart svar och tog tag i de andra två och transfererade mig till skogen som världesmästerskapen varit vid och Hermione kom utspringande
"Grattis" sa hoon och slog armarna runt mig och jag höll på att ramla omkull och log mot henne
"Tack" sa jag och killarna kom ut bakom henne när de hörde oväsendet och de stannade och såg fientligt på Yaxley och drog sina stavar och Yaxley gjorde lika dant och jag ställde mig i mellan
"Det är okej, han är här för min skull" sa jag till killarna som nickade men sänkte inte stavarna och jag vände mig mot Yaxley "sänk staven och rör du nån av dem så lovar jag att du inte kommer levande här ifrån" sa jag allvarligt och han bugade och visste att jag skulle hålt vad jag lovat, killarna sänkte stavarna när Yaxley säknt sin
"Men vad gör han här?" sa Ron lite oförstående
"Kan vi sätta oss ner?" frågade ja goch de nickade och vi slog oss ner framför en brasa och jag berättade allt som hänt sedan vi skillts åt och såg sedan på mina vänner som var likbleka, de visste inte vad de skulle säga och jag väntade tålmodigt på att de skulle få tillbaka talförmågan och bombadera mig emd frågor