Pirates! PRS Medi & Vidomina

Cun flinade.
"Så jag kan inte ge våd alls? Amalia din fåniga tös. Jag är läkare så jag kan se efter henne på båten." Han gick i väg och kom efter tio minuter in med Kiliah i hälarna.
"Så Amlia här har du henne."
Kiliah log och skrattade.
"Så jag ska undersökas?"

"Kalla mig inte tös, Cun!", ropade hon efter honom och fortsatte att städa i Cuns hus medan Cun försvann iväg för att leta reda på Kiliah. När Cun sedan kom tillbaka med Kiliah vände sig Amelia åt deras håll och flämtade när hon synade prinsessan. "Kiliah, ers höghet!" Hon bugade för henne och rätade på sig sedan.
"Cun har berättat vad du har gått igenom. Jag kan inte ljuga för dig. Det chockade mig. Jag ville försäkra mig om att du var okej innan du ger dig av på en lång resa, till Irland. Snälla, Kiliah, låt mig undersöka dig?" Amelia bugade igen och visade med armen åt det rum där hon kunde ta en närmare titt på Kiliah. "Jag tror att jag klarar det här själv, Cun.", viskade hon åt Cun.

"Åh kalla mig Kiliah. Jag är inte ens kunglig längre. Jag gav upp det för lyckan och kärleken." Hon gick mot bordet som fungerade som brits. Hon hoppade upp och såg på henne.
"Jag mår bra. Det är ingen fara."

Amelia var inte lika övertygad. "Gav upp din kunglighet? Hur går det till egentligen? Antingen så är en eller så är en inte, tänker jag?" Hon såg oförstående ut på henne och gick fram till bordet för att plocka på sig verktyg för att undersöka Kiliah.
"Kan du berätta om din tid på Irland för mig? När du fortfarande var kunglig och hur det kom sig att din kusin sålde dig?"

"Jag sa bara jag är inte deras drottning. De klarar sig fint utan en. De behöver inte betala stora skulder och så vidare." Hon såg mot Cun och suckade.
"Det var så många år sedan. jag vill helst glömma det snälla." Hon suckade.
"Det var säkert 6 år sedan eller kanske mer."

"Det är viktigt att du inte glömmer ditt förflutna. Det är trots allt ditt förflutna som gör den till du är idag. Har du någon du pratar mer om detta?" Amelia undersökte hennes andning med ett instrument och lyssnade. Hon verkade okej. "Kan du berätta om din son då? Och väntar ni mer barn?"

"Men jag vill glömma det. Jag blev våldtagen och såld. Mitt första barn dog när hon föddes. Mitt andra blev kastad över bord." Hon såg på henne och hon såg arg ut.
"Så ne jag vill inte." Men när hon ville veta om Sammi log hon.
"Sammi är min ögonsten. Han är så rar. Älskar sin morfar." Hon log.
"Kaptenen tog rollen som morfar och han älskar det."

Amelia suckade och såg förtvivlad ut när hon hörde Kiliahs uttryck om hennes förflutna. Det verkade som om Kiliah inte hade haft det så lätt. "Jag beklagar över det som har hänt, Kiliah.", sa Amelia lågt och suckade. Hon fortsatte att undersöka henne genom att massera henne över hennes rygg och mage. När hon känt henne över hennes mage flämtade hon och släppte taget. "Kiliah.. Du väntar barn.", sa hon och såg från hennes mage till hennes blick. "Sammi kommer att få ett syskon."

Hon hajade till och såg på henne och lade huvudet på sned.
"Men jag och min man älskade igår." Hon såg på henne med ett leende.
"Är det så? Är du kanske gravidsynsk?" Log hon och smekte sin mage.
"Åh ett till litet knyte att älska."

"Det går snabbare än vad en tror, Kiliah."
Amelia backade ett steg för att iaktta Kiliah på håll. "Det är ingen tvekan om saken." Hon tog ett steg närmare henne igen. "Är du säker att du vill behålla barnet? Annars kan jag hjälpa dig.", sa hon och var inte säker på hur hon skulle tolka Kiliahs reaktion.
"Det är upp till dig."