PRS Lupple & Medi

Lathan såg på henne och log mjukt. Suckade tyst. " Din make har en mörk sida. Finns olika tillfällen i hans långa liv då han tappat fotfästet. Du har inte varit orsaken." Sa han ärligt.

"Så han ska vara borta länge? Är det därav han ska ha min tröja?" Frågade hon och visade.
"Sen har jag annat."

Han log mjukt. " Länge för honom. Kort för dig. " Sa han. " Dina syskon kommer skapa ett rum till honom. Vi hoppas att det ska hjälpa." Sa han lugnt. " Men ja jag tror att det skulle hjälpa med lite av din doft. " Sa han ärligt.

Hon såg på honom och suckade.
"Han kommer bli galen." Sa hon och skakade på huvudet.
"Men då packar jag saker till honom med."

Lathan nickade sakta. " Antagligen, men han måste bort från sitt behov av blod. " Sa han ärligt. " Gör gärna det. " Log han.

Hon nickade och lämnade honom för att packa. Hon tänkte på honom och ville ringa men visste att han sov. Hon slängde ner tre av sina tröjor och resten hans. Hon såg sedan sig om.

Lathan såg ut över fältet. Snart skulle Bhal vara här.

Snart stod Bhal vid dörren och knackade på. Han hade gjort vingarna osynliga men han var fortfarande stor.
Maria öppnade och log varmt.
"Bhal!"

Lathan kände Bhals närvaro och plockade fram några gamla dagböcker ur ett kassaskåp. Han gick lugnt till dörren och log. " Välkommen." Log han.

Han nickade och gick in. Såg sig om.
"Halo?" Ropade han och snart var hon framme.
"Hej!" Hon kramade om honom och han skrattade.
"Har ett vapen till dig. Med tanke på att du är liten så har jag gjort detta." Han plockade fram ett litet svärd med noter på bladet.
"Det kommer att växa i strid men detta är lättare att stoppa uundan."