PRS Lupple & Medi

Hon såg på honom och kramade hans hand. "Ni är roliga och farliga, men ni är inte lätta. Någon av er." Viskade hon. "Och jag ber er. Låt henne inte bli en av er innan jag dör. "Sa hon ärligt.

"Vi lovar..." Han kysste hennes kind och satte sig och tog hennes hand.
"Jag vet att du kan hålla hemligheter.... Hon var nära att dö förut. Halo, Dorians frus bror kom och hjälpte henne. " Han såg på hennne.

Hon nickade sakta. "Era hemligheter kommer jag ta till graven." Log hon varmt. Men leendet dog ut. "Jag är evigt tacksam för att ni räddade henne." Viskade hon och kände tårarna rinna.

"Om vi inte hade fått hjälp hade vi varit tvungna att omvandla henne." Han smekte henne.
"Hon är svag forfarande eftersom tumören satt i hjärnan."

Hon nickade sakta. "Jag förstår." Sa hon stilla. "Stackars flicka. "Suckade hon. "Ni måste ta hand om henne." Sa hon allvarsamt.

"Det är väl det vi gör?" Han log lite retsamt mot henne.
"Hon kommer få toppenvård precis som du. Du har ju bra kontakt med Alexander." Han såg på dörren och log.

Hon log ömt. "Alexander vet exakt hur min sista tid ska levas." Log hon ärligt. "Och hur den ska avslutas." Sa hon ömt. "Det hoppas jag att hon inte ska behöva tänka på ännu." Log hon ärligt.

"Vill du vara här eller någon annanstans?" Frågade han och log varmt.

"Du behövde inte komma med." Sa hon och såg på Armalle.

Hon log varmt. "Jag ska nog stanna här ett tag." Log hon. "För mitt barnbarn." Log hon.

Armelle log varmt. "Jag ville." log hon ärligt.

"Du har ju massa saker här. Du är säkert inbjuden till Tristan och Allies brölopp. Om du inte är det så bjuder jag in dig."