The cold in our bodies [PRS]

Hon såg på henne och skakade på huvudet.
"Nej det kommer inte komma en tid. Det är jag säker på.." Sa hon och lade huvudet försiktigt på sned.
"Kan du visa mig vart biblioteket ligger?"

Cecilia satte ner kaffekoppen och suckade.
"Ivan ska du verkligen fråga ut henne?"

Olivia höjde frågande på ögonbrynen, men fann inte orden att fråga henne om varför det var så. "Eh, jo, jag kan visa.", sa hon lite tafatt och harklade sig innan hon tog stegen före Alice i korridoren.

"Det var väl du som ville ställa henne frågor?", sa Ivan och smakade på kaffet. "Vet inte varför du drar in mig i det här."

Hon skrattade ett klingande skratt.
"Du vill veta med. Hon är ju din ägodel." Sa hon och lade huvudet på sned.

Hon började gå och såg på henne.
"Är du rädd för vad jag kanske är?"

"Det var du som sa att du ville ha en frågestund med henne. Du släpade hit mig." Ivan höjde frågande på ögonbrynen. "Hon säger dessutom att hon inte kan berätta- vad kan vi ens göra?"

"Varför frågar du det? Jag är säker på att om du var orolig för min säkerhet så hade du berättat. Visst?" Olivia såg inte på Alice, utan fortsatte gå längst korridoren mot biblioteket.

"Oh du är lika intresserad som vem av oss." Hon såg på den vackra fåtöljen Alice skulle sitta i och hon log sedan.
"Vad ska du göra om hon inte är som de andra?"

"Jag vet inte. Du såg rädd ut här om dagen. Så jag frågar dig igen." Sa hon tyst.

"Spela inte dina spel med mig, Cecilia!", utbrast Ivan irriterat och ställde sig upp. Han gick fram till fönstret och stannade upp framför gardinen. Han kunde inte dra upp hänget. Då skulle solen skina in.
"Vad menar du ens med det? Det låter som att du redan har ett svar på det."

Olivia svalde. Kunde hon inte lita på Alice? Vad hade Alice menat? Men Olivia var trött för att försöka lista ut något mellan raderna. Alice själv hade kanske inte vaknat upp och tänkte inte klart. "Här är biblioteket. Vill du att jag går in med dig? Eller klarar du dig härifrån?" Hon kunde höra de avlägsna ljuden av Ivan och Cecilias röster.

Cecilia hoppade till av hans röst men skrattade till.
"Ja du. Människa är hon väl inte? Om hon har det där märket på sig." Sa hon och lade huvudet på sned.
"Så måste vi även se hennes rygg med."

Alice gick tyst vid hennes sida och såg på henne.
"Förlåt jag har satt dumma tankar i dig. Det var inte meningen." Sa hon och hon svalde.
"Jag hittar dit själv. Jag letar upp dig sen." Hon log ömt mot henne.

"Och vad ska du göra när du fått syn på hennes symbol? Tror du att något magiskt kommer att hända?" Han stannade upp och funderade ett ögonblick. Maurice hade nämnt häxan. Kunde det hela handla om magi? Nä, det var inte möjligt. Ivan hade inte stött på en häxa på åratal. Förresten verkade de inte vara särskilt förtjusta i vampyrer.

"Ingen fara, Alice." Oliva log vänligt tillbaka mot henne. "Lycka till." Hon nickade och försvann sedan därifrån för att återvända till sitt arbete.

Hon log och gick fram, knackade sedan på dörren och väntade.

"Jag vet inte.. Kanske? Vi kanske kan förstå va.." Hon hann inte prata färdigt innan det knackade och hennes blick vändes mot dörren. Alices doft var så ljuvlig att hon nästan hoppade ur soffan.

Ivan såg från Cecilia mot dörren när det knackade. Han gick för att öppna dörren och backade sedan när han fått syn på Alice vid dörröppningen. "Kom in, Alice.", sa han och tittade iskallt mot henne. Som om han väntade sig att förklaringar skulle uppenbara sig framför hans blick. Men ingenting hände. "Cecilia, hon är din.", sa han och såg tillbaka mot Cecilia igen.