LärareXelev

Snape gav henne en kall blick
Om någon såg dem nu så skulle han väl sjunka genom gjorden.

Hon övervägde att släppa men han skulle nog falla ihop i så fall.

- Jag hoppas att du är ok med det... Annars släpper jag

Snape svarade inte, det gjorde ont i hela kroppen och han skulle behöva kontakta rektorn.
men hur skulle han göra det och han skulle behöva ett kokhett bad, det hjälpte honom mycket med smärtan.

Hon tänkte inte pressa fram ett svar utan tog hans tystnad som ett godkännande.

- Ska vi börja röra på oss?

Frågade hon mjukt. Vad han skulle göra på fjärde våningen spm var så viktigt hade hon ingen aning om

Snape såg på henne och sa lågt.
- Ja, min kammare....är på fjärde våningen....ett varmt...bad kommer göra mig gott....

Hon nickade.

- Det låter som en bra ide.

Hon rätade på ryggen och försökte belasta en del av hans vikt på hennes axlar vilket var svårt då han säkert var två decimeter längre än henne. Hon började långsamt gå smått framåt så att han skulle klara av det

Snape bet ihop och försökte att inte låta smärtan han kände i hela kroppen komma til hans ansikte vilket var svårt.

Hon kände hur hans andning var ansträngd och hur han kämpade. Hur de skulle ta sig uppför alla dessa trappor var ett mysterium för henne. Hon kände hur hennes puls höjdes när de började gå uppför första trappan. Hon bet ihop käkarna och försökte med all sin kraft få upp den här mannen

Snape försökte hjälpa till att få upp dem i trapporna så mycket han kunde.

Redan efter första trappan var hon trött i kroppen.

- Bara... Några till...

Flämtade hon. Det fanns ingen chans att professor Snape skulle kunna ta sig upp själv så hon mustade upp den kraft hon hade och började leda de mot den andra trappan