rollspelare & wolfy prs

”Det är alltid bra att vara på den säkra sidan och känna till bra flyktvägar,” log han och skakade på huvudet, tyckte bara det var spännande med hemliga gångar och att se vart de ledde någonstans. Då de kom fram till drottningen släppte han taget om Estelle då kvinnan ville omfamna sin dotter i en kram.

Estelle släppte besviket hans arm och kramade om sin mor en stund innan hon släppte henne.
"Ditt rum är fortfarande detsamma men jag vet inte vart vi ska sätta Nicolas. Är det någon specifik utsikt du vill ha?" frågade drottningen nyfiket och kollade på prinsen med en liten rynka i pannan. Estelle log svagt och kollade nyfiket på honom.

Att Estelle hade en så nära relation till sin mor gjorde honom glad.
”Det spelar ingen roll,” svarade han snällt och skakade på huvudet, knäppte händerna bakom ryggen igen. Så länge där fanns en mjuk säng för honom att sova i så var han nöjd.

Estelle öppnade munnen för att säga något men stängde den då Jacob kom fram och hälsade vänligt på hennes mor och sedan på prinsen och sist på henne själv.
"Är det okej om jag lånar prinsessan lite snabbt? Finns en och annan grej som jag behöver prata med henne om." sade han vänligt. Drottningen kollade kritiskt på honom innan hon nickade lite, han var ju inte direkt hennes favoritperson. Estelle log svagt mot Nicolas innan hon gick med Jacob.

Då Jacob kom gående vilade han blicken på killen en stund, följde sedan prinsessan med blicken då hon gick iväg med honom. Han misstyckte inte för de var ju barndomsvänner och han litade tillräckligt mycket på henne för att veta att inget fuffens var på gång. Estelle hade inte gett honom någon anledning att tro annorlunda.

Estelle höjde nyfiket på ögonbrynet då de gått iväg en bit och kollade på honom.
"Nå? Vad vill du?" Hon gillade inte att han tog sig friheten att vandra iväg med henne. Jacob log oskyldigt och la sin hand på hennes mjuka kind.
"Jag har saknat dig." erkände han när de väl var ensamma. Hon rynkade på pannan och backade undan ett steg, ville inte alls prata med honom på det sättet.

Nico vände blicken till drottningen och log lite, visste inte riktigt vad han skulle säga.
”Estelle kommer bli en bra drottning,” sa han efter en stund. Han gissade att det var något som en mamma skulle vilja höra om sin drottning, höra att dotterns framtida man hade förtroende för henne.

"Hon är tyvärr väldigt lik sin far, mer än vad hon vill erkänna. Jag hoppas att hon kommer styra med både hjärtat och hjärnan istället för bara det sistnämnda." sade Isobel leendes och började gå mot hans kammare, tänkte att den kunde vara nära Estelles.

”Det tror jag hon kommer göra.” Nu var det svårt för honom att säga eftersom han inte kände Estelle så bra än, men det lilla han visste om henne var bara positivt. Han följde efter henne då hon började gå, antog att de var på väg mot hans sovkammare.

Isobel nickade lite och log mot prinsen, han var allt för vänlig. Hon stannade utanför två dörrar och log sedan stort.
"Här är din kammare och detta är Lyle, om det är något så säg till honom så ordnar han det." Hon kollade menande på en ung man som stod utanför.