Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Joshua..hur är du så säker på att allt han hade var en liten crush?” Undrade Lee försiktigt och betraktade den yngre med oroliga ögon. ”För ibland kan folk låtsas som om de släppt allting när de inte alls har det? Det är lite som en defence mechanism, om du förstår hur jag menar..” fortsatte han förnuftigt och klappade Joshua lätt på axeln. ”Du borde verkligen vila. Kanske äta någonting också..vart har de där puffiga kinderna som vi alla älskar så mycket tagit vägen?” Försiktigt lade han en arm om artonåringens axlar.

Samtidigt satt Zihao och Jun kvar på golvet och stirrade mot ytterdörren med lätt gapande munnar.
”Okej, så nu när jag väl är glad och lycklig...så får jag inte vara det. Eller vad?” Undrade den längre av dem och skakade på huvudet. ”Talade om för honom precis hur mycket jag gillade honom..gillar honom. Men det ledde ju aldrig någonstans”, fortsatte han uppgivet och begravde ansiktet i händerna.
”Det är lite svårt att lita på ord som kommer från någon man nyss lärt känna. Speciellt när det handlar om kärlek och bla bla”, påpekade Jun och stirrade ner i golvet. ”Jag vet inte vad jag ska säga, Zihao..ingen av oss gör.”

Joshua tittar upp mot taket, försöker att blinka bort tårarna som på något sätt blivit ännu fler.
"Lee, han sa själv att han verkligen gillar den där nya, eller hur? När han sa att han hade känslor för mig, var det bara en crush.. och han har uppenbarligen gått vidare, eller hur?" mumlar artonåringen och stryker fingrarna under ögonen för att få bort de svala tårarna. Rösten fastnar i halsen på honom, medan bröstkorgen hävs upp och ner, upp och ner. "Han sa bara att han hade en crush.. och när han gått vidare så här snabbt, var det tydligen bara det." Han biter sig hårt i läppen och gömmer ansiktet mot Lees bröstkorg medan han försöker andas i lugn och ro. Han tvingar fram ett litet skratt. "Men jag är glad för honom, jag menar om han nu gillar honom så mycket måste det vara en riktigt stjärna... Fan."

”Lägg av, Joshua”, sade Lee tvärt och började leda Joshua tillbaka mot lägenheten, bestämt. ”Du målar upp en bild av situationen som inte alls stämmer överens med verkligheten..okej?” Fortsatte han tyst och skakade på huvudet, samtidigt som han tvingade den yngre att röra på benen.
”Så..du ljög alltså eller?” Undrade Zihao som precis var påväg ut genom dörren. ”Du sa att du inte hade känslor för mig..” viskade nittonåringen med ett bittert ansiktsuttryck och vände blicken ner mot sina skor.
”Lägg dig inte i nu, Zihao”, väste Lee och viftade lite med handen. ”Gå in och sätt på lite te, eller något. Han behöver verkligen få i sig någonting”, förklarade den äldre och viftade lite med handen, vilket slutligen ledde till att Zihao försvann tillbaka in i lägenheten.

Jo, kanske det är vad Joshua håller på med, men han orkar inte bry sig. Zihao har känslor för någon annan, det är rätt åt honom.
"Jag gör det rätt ofta, visst gör jag?" Mumlar artonåringen och gnuggar sig om sina suddiga ögon, det var länge sedan han fått ha på sig glasögon nu. Dock börjar tårarna trycka mot ögonen igen när de får syn på Zihao igen. Vadå, hade han hört allting? Han biter ihop käkarna, som nu inte är alldeles puffiga utan än mer beniga, och ser upp mot Lee. "Jag borde nog sova istället, äta kan jag göra imorgon!"
"Mhm, och hur många gånger har du inte sagt det?" Påpekar Lee och skakar lätt på huvudet för att dra med sin vän till soffan. "Vi kan se på vänner om du vill, antar att du inte kommit någon vart i den?"
"Men du gillar ju inte att se med varken mig eller Euijin? Vi blir ju för känslofulla?"

Med huvudet nerböjt och ögonen ledsna och bittra på samma gång, försvann Zihao in i köket och satte på varmvattnet. Därefter dröjde det inte länge förrän Jun också tassade in i rummet och lindade armarna omkring den längre.
”Seså, det är inte ditt fel”, kuttrade han och vilade hakan mot nittonåringens axel.
”Sa jag någonsin att det var mitt fel eller?” Undrade han med ett höjt ögonbryn. ”För alltså jag har förklarat många gånger hur jag känner för honom”, fortsatte Zihao bittert och skakade på huvudet, samtidigt som han började fylla fyra koppar med varmvatten. Sedan slängde han i några tepåsar i muggarna och räckte två av dem till kamraten. ”Kan du ge dem här till Lee och Joshua? Kan inte bära alla samtidigt”, mumlade han med en grimas.
”Äsch, jag kan ta våra så får du servera dem.” Tack Jun, världens bästavän. Inte.

Blicken vilar på väggen till köket en kort stund, innan han ser upp mot Lee.
"Borde jag berätta för honom hur jag tänkte? Jag menar.. han är säkert skitsur på mig." Mumlar Joshua och river upp nagelbanden till fingrarna.
"Joshua, du har inget att berätta. Du har en del rätt, om Zihao varit kär i dig hade han inte fallit för någon annan. Hur jävla bittert det är att inse det." Påbörjar Lee medan han pillar med några av Joshuas varma, blonda lockar. "Du kommer att hitta någon annan, precis som Zihao gjort. Kanske det tar lite längre tag, när dina känslor är så starka som de är.. Men det kommer." Joshua skrattar tyst och gömmer ansiktet i händerna.
"Roligt faktum, jag må ha haft en pojkvän innan, men inte ens för honom har jag haft så starka känslor. Och att komma över honom tog så jävulskt lång tid." Med en liten suck ställer han sig upp på de spinkiga benen och stryker händerna genom håret. "Och han har redan funnit någon annan som han har extremt starka känslor för? Jag kan inte ens tänka den tanken utan att vilja gråta.. Okej? Hur själviskt det än må vara."
"Det är inte det minsta själviskt.." Mumlar Lee, som inte vet vad han ska göra i den här situationen. "Vart ska du?"
"Göra mig i ordning.. ska gå och lägga mig."

Det verkade om om Zihao kom precis vid rätt tillfälle, då Joshua precis skulle till att lämna rummet.
”Joshua”, sade han skarpt och följde efter den yngre med bestämda steg. ”Vi måste prata, vilket både du och jag mycket väl vet”, fortsatte han och nickade in mot sitt eget rum, då Jun och Lee ändå befann sig i vardagsrummet. ”Här, bara en liten stund, okej? Har te med mig”, lockade nittonåringen med ett smalt leende på läpparna - ett väldigt påtvingat, smalt leende. Det reflekterade absolut inte känslorna som simmade omkring inom honom för tillfället. Inte ens i närheten.
”Spill inte på några av våra saker dock”, ropade Jun efter rumskompisen, och ställde ner en kopp med te framför Lee. ”Jag kommer att strypa dig om du gör det...”
”Äsch, du kan ju alltid försöka”, svarade Zihao och höll upp dörren framför Joshua. ”In med dig. Inga om och men nu heller..det här är inte förhandlingsbart.”

Benen stannar av per automatik, medan både hjärtat och hjärnan vill skutta in till badrummet och låsa in sig. Kanske aldrig komma tillbaka, någonsin. Joshua kan inte göra mycket annat än att tomt se på den äldre, granskar det där påtvingade och smala leendet med bekantskap. Det är som att hjärnan zoomat ut så fort Zihao uttalat hans namn, men benen går lydigt in i rummet utan att öppna munnen en endaste gång. Vad fan ska han ens kunna säga i en situation som detta? Det var inte meningen att Zihao skulle ha hört det, nej meningen var att han skulle lämna sina känslor inombords, kanske bara för Lee, och låta Zihao leva lyckligt med sin nya crush. Om nu den håller längre än vad förälskelsen på Joshua gjort. Jävligt bittert faktiskt, om nittonåringen aldrig skulle kunna komma över sin nya förälskelse, men kommer över Joshua på en månad ungefär. Fy fan.

”Joshua”, upprepade Zihao ännu en gång, och sjönk ner på sin säng, samtidigt som han höll upp en av muggarna med te mot den andre. ”Sätt dig”, fortsatte han och vek undan med blicken. Men när den yngre väl satt sig ner och tagit emot koppen med te..vad skulle nittonåringen säga då? Att han inte alls hade släppt artonåringen, att han inte för en endaste sekund slutat drömma? För det var sanningen. Kärlek är inte direkt någonting som kommer och går, någonting som man kan förtrycka och glömma i det första taget. Däremot hade han Tae att oroa sig över - Tae som han verkligen, verkligen hade fattat tycke för. Men..han var inte kär i den personen. Inte på riktigt i vilket fall. Visst, de hade haft en hel del gosiga och känslosamma tillfällen under de senaste veckorna. Dock var det inte samma sak som kärlek. Sluta inbilla dig själv Zihao.. ”Varför sa du ingenting?”

Joshua är rätt duktig på att läsa av folk, har alltid varit och kommer alltid att vara. Oftast är det positivt för honom, men inte när hjärtat gör något sånt här ont av det han ser i Zihao.
"Vad tror du?" börjar han och tar ett djupt andetag, jo han inser att han mycket väl måste berätta det förr eller senare. "Tro det eller ej, men jag har varit med om flera människor som sagt att de har en liten crush, en crush är inte lika med kärlek Zihao. En crush går över, och jag visste att jag kände, känner mycket mer för dig än en ynklig liten förälskelse. Du ordagrant sa att du har en crush på mig, vilket inte säger en hel del." fortsätter artonåringen och ställer bort tekoppen ifrån sig. "Kanske jag borde ha berättat för dig.. jag skulle göra det också, om du efter två månader fortfarande kände likadant. Men uppenbarligen hade jag rätt, och jag hörde dig säga det, att du inte känner så för mig längre. Jag är verkligen okej med det, verkligen. Men jag orkar bara inte vara runt dig, okej? Uppenbarligen har du börjat gilla någon annan... som du just nu tänker på, förmodar jag? Jag vill inte göra det komplicerat, men jag orkar verkligen inte bli konstant påmind över att det tog mindre än en månad för dig att finna tycke för någon annan, medan det kommer ta mycket längre tid för mig." Joshua andas ut och stryker bort de brinnande tårarna som slingrar sig ner över de skarpa kinderna. "Jag orkar bara inte med det, för mitt hjärta gör ont så fort jag tänker på det. Zihao, jag skulle ha berättat för dig om jag trott att du faktiskt var kär i mig.. och nu visar det ju sig att du gillar någon annan istället? Det var bra att jag inte sa något, annars hade du inte hittat honom." med ett bittert leende sväljer han hårt, fan vad han vill bort. Bort från hela jävla universum, men främst bort från Zihao som gått vidare, precis som Joshua trott.