prs rollspelare & wolfy

Efter en stund drog han åt sig sin hand. Det var tydligt att hon var distraherad och han var inte säker på att det var ett gott tecken. Han höll istället bara armen om henne för att halvt krama om henne.

Evelyn rynkade lite på pannan och kollade mot Jax igen. Hon svalde hårt och satte sig försiktigt upp.
"Förlåt." sade hon och smekte lätt hans kind innan hon klättrade över honom och gick till toan. Hon drog frustrerat händerna över ansiktet och tog några djupa andetag.

”För vad?” Jax log lite. Han tänkte inte fråga vad det var hon haft på tankarna, det angick inte honom så länge hon inte frivilligt valde att dela med sig av det till honom. Han följde henne med blicken då hon skyndade iväg till toan: undrade vad det hade tagit åt henne egentligen.

Evelyn tvättade ansiktet med kallt vatten innan hon gick ut igen. Hon la sig ner bredvid honom och bet sig på läppen, visste inte ifall hon skulle säga något eller inte.
"Jag brukar inte göra sånt här. Det är det." sade hon, det var inte en hel lögn så på så sätt så var det ändå sant det hon sa.

”Ingen fara.” Jax flätade samman deras fingrar för att krama om hennes hand. Han trodde inte på att det var hela sanningen men som sagt ville han inte tränga sig på. ”Jag kunde ha tagit det långsammare. Förlåt.”

Evelyn log svagt och kramade hårt om hans hand, det kändes tryggt med honom. Hon skakade lite på huvudet och la sig på sida.
"Säg inte förlåt." log hon och pussade lätt på hans nästipp. Hon kurade in sig i hans famn och slöt ögonen.

”Okej, jag drar tillbaka min ursäkt. Jag är inte ledsen.” Han flinade retsamt mot henne och förde en slinga av hennes hår bakom örat. Han pussade henne på kinden innan han vände blicken upp mot taket.

Evelyn log stort och kollade på honom en stund innan hon slumrade till. Båtens guppande gjorde inget för att hålla henne vaken utan hon somnade nästan direkt. Olyckligt nog handlade hennes drömmat om Brian vilket lämnade ett obehag ända in i själen på henne.

Jax sneglade på henne då hon somnat. Hon hade ett änglalikt ansikte, så vackert och fridfullt. För ett ögonblick drabbades han av dåligt samvete, han ville inte såra henne. Men han hade heller inget annat val. Han hade ett mål och det tänkte han utföra. Tankfullt smekte han hennes kind ända tills han somnade.

Evelyn vaknade efter ett tag och gnällde lite då solen lyste henne rakt i ansiktet. Hon vred på sig så att hon hade ansiktet i hans bröstkorg.
"Brian..." stönade hon tyst och drog täcket över huvudet.