Privat roll mellan Masato och elin-15

Jane såg på honom innan hon tog några kliv ut ur vattnet och när hennes ben blev till Fena så föll hon med ett plask ner i vattnet och hon vände dig om där hon låg på mage och visade sedan upi sin fina stjärtfena

Marcus såg på Jane. Han spärrade upp ögonen och blev så chockad så han for bakåt. Han hamnade i sanden ovh såg på henne.
-Du är..är ..en..en,sa han chockat

Jane nickade med ett leende och sa.
- ja jag är en sjöjungfru och du är den första mänskliga vän jag någonsin haft.

Jane simmade till en av stenarna och tog sig upp på land fenan blev till ben och hon gick till honom och sa.
-Jag förstår om dey kom som en chock men sjöjungfrurnas existens ska hållas så hemlig som det bara går

Marcus såg på Jane. Han förstod plötsligt varför hon hade varit så annorlunda med allt.
-Wow,sa Marcus. Han såg på henne.

Jane såg på honom och sa.
- Om vi överlever måste du lova mig att inget säga till någon.

Marcus såg på Jane. Han reste sig upp.
-Jag lovar,sa han

Jane nickade och såg på honom och sa.
- Att simma till revet tar ett tag och dina fötter är lite kotärta

-Men..kan du inte simma med mig då?,sa Marcus och såg på henne

Jane såg på honom och sa.
- Men om det är något som måste besegras så kan inte jag hålla i dig och du kan inte hålla dig nere utan något på fötterna eller någon sten som håller dig nere.
Men en sten hindrar en från att simma om den är för tung och den får inte vara för lätt heller.
Och dessutom, du måste berätta för din pappa att du vill riskera ditt liv.

Marcus såg på Jane.
-Jag..Jag har ingen pappa..,sa han tyst