PRS mellan TildeW och Hufflepuffisen

Charlotte kände sig plötsligt nervös. Hon hade aldrig kännt sig såhär runt Severus förr, så det kom som en överraskning. Försiktigt placerade hon en lätt kyss på Severus kind, osäker om han var helt okej med det hela.

Remus traskade in genom bibliotekets stora portar. Några förstaårselever var alldeles för högljudda, men bibliotekarien gav de en tillsägelse till Remus lättnad. Han hade ingen aning om vad han gjorde här, men det skulle nog inte skada med att bara läsa en bok när han ändå hade tid. Utan att titta drog han ut en bok ifrån hyllorna och gick mot hörnet han alltid brukade sitta i, fast den här gången var den redan upptagen. Han rynkade ögonbrynen och gick snabbt närmare, för att bli förvånad över att se Vanessa ensam.

Severus stelnade till när han kände hennes läppar mot hennes kind, innan han slappnade av och log lyckligt. Charlotte var verkligen det bästa han hade. Efter en snabb blick åt sidan, så att där inte skulle vara några andra elever, kysste han henne försiktigt och aningen trevande på kinden.

Vanessa tittade förvånat upp när hon fick syn på Remus. "Hej. Är inte du med de andra och förbereder inför ikväll?" sa hon till honom och kände hur det började slå glädjevolter i magen.

Charlotte släppte Severus snabbt när hon kände hur han stelnade till. Hon var en aning generad, kanske det inte var rätt tillfälle trots allt. Det var när Severus kysste henne på kinden tillbaka som Charlotte kunde slappna av igen. En varm känsla fylldes i henne, hur kunde hon varit så lyckligt lottad att ha Severus?

Remus satte sig ner framför Vanessa med ett leende. ”Jag har ingen aning vart de andra är” sade han och skrattade. Det var lite ironiskt, han brukade vara som en mamma efter de vanligtvis.

Severus log lyckligt mot henne och tog hennes hand i sin.

Vanessa skrattade. "Nej, man behöver ju inte hålla koll på de andra hela tiden. Hur känns det inför ikväll? Brukar du ha trevligt under de här festerna?" sade hon. Det fanns ingen i närheten som kunde höra henne men för säkerhets skull sänkte hon rösten när hon pratade om kvällens stora händelse.

Charlotte andandes djupt in. På något sätt kändes luften renaste på Hogwarts än vad det gjorde inne i London eller hennes henstad. Dessutom fanns det en lugnande effekt med naturen omkring slottet. Charlotte såg ut över vattnet igen. ”Så, vad har du tänkt att göra efter Hogwarts?” Frågade Charlotte.

Remus funderade en stund. Han brukade ju oftast njuta av festerna, men det fick honom att ha dåligt samvete dagen efter. Han ville vara helt och hållet ärlig med Vanessa men det fanns en chans att hon kanske ändrade sig om hela situationen isåfall. ”Det är kul, påriktigt. Och det sägs av någon som inte tycker om fester” sade han.

"Jag vet inte riktigt. Jag hade velat fördjupa mig inom försvar mot svartkonster eller trolldryckskonst, men specifikare än så har jag inte bestämt mig för än. Och du? Vad vill du göra?" frågade Severus.

Vanessa tittade på Remus. Det syntes att han tänkte efter och ville ge henne ett ärligt svar, även om han verkade tveka lite som om han inte visste om hon klarade av det sanna svaret. När han till slut sa att de var roliga, slappnade Vanessa av och log. "Vad skönt. Jag vet inte varför, är väl av gammal vana, som jag oroar mig lite. Men då behöver jag inte oroa mig utan kan bara ta det lugnt och ha kul" sade hon.

Charlotte prutade lite med läpparna. Någon hon brukade göra när hon tänkte efter noga, men endast när hon var ensam. Hon visste att hon såg ut som en idiot när hon gjorde det. ”Först och främst vill jag bosätta mig någonstans med en familj. Jag vill ha ett bra betalande jobb, men det ska nog inte bli några problem” sade hon.

Remus nickade sakta. Han kunde förstå vad Vanessa menade, och relaterade också till det hon sade. ”Det här är en av de få gånger jag faktiskt kan slappna av, så det borde inte vara någon fara för dig” sade han.

Severus nickade förvånat när hon började prata i termer om familj, han hade inte insett att hon menade så långt in i framtiden.
"En familj och ett välbetalt arbete låter bra" instämde han. "Drömmer du om barn eller är du en sådan person som aldrig någonsin hade kunnat tänka dig att skaffa det?" frågade han nyfiket.

Vanessa nickade sakta. "Tack. Det känns bra att få det bekräftat av dig som också är lite... ehm... påminner om mig? Jag tror i alla fall att vi är ganska lika i sättet vi tänker och resonerar" sade hon.

Charlotte rykte på axlarna. Den frågan hade hon inte funderat så mycket över. ”Barn skulle vara trevligt, inget måste, inte nu i alla fall” sade hon. Hon skulle nog inte klara av så många barn. En skulle nog gå bra, två eventuellt, om hon hade en partner då vill säga. Att vara ensam förälder skulle inte vara ett alternativ för henne.

”Jag är glad över att jag inte var den enda som såg det!” Sade Remus och log ännu bredare. Han hade aldrig träffat någon han kunde relatera till så mycket som han kunde med Vanessa. Det var en besvikelse att de inte hade träffat varandra förens nu, men om det inte hade varit för incidenten på tåget hade han kanske inte suttit här just nu.

Severus nickade. "Samma" svarade han. Sedan, för att hon inte skulle missförstå honom och hans fråga helt, de var trots allt ett par, fortsatte han snabbt "Inte för att det är något jag brukar tänka på, jag bara undrade när du sa att du ville bo med din familj. Jag hade inte tänkt så långt som till familj. Alltså inte tänkt så lång tid framåt. Inte för att det är något fel med det." Han babblade bara på för att försöka förklara sig men nu lät han antagligen ännu dummare insåg han när han för en sekund hämtade andan.

Vanessa log glatt åt Remus. "Vad bra! Jag visste inte om du skulle tycka att jag var superknäpp som sa så."
Hon var så lycklig över att ha träffat någon som Remus som gjorde henne så glad, men samtidigt förstod hon inte varför de inte hade träffats eller umgåtts förrän nu. Samtidigt så försökte hon att inte anklaga sig själv och sin blyghet. Hon hade trots allt inte haft någon anledning att prata med honom tidigare och det hade bara verkat märkligt om hon från ingenstans gick fram till Severus ex-mobbares vän bara för att hon hade tyckt att han verkat schysst.