[PRS] Back to shcool

Jag tar ett skåp. Sen så byter jag snabbt om och ser till att skynda mig ut ur omklädningsrummet.

Jag försöker snabba mig att byta om. Jag vill inte stanna här inne mer än jag behöver. Jag vänder mig om och ska precis gå ut då jag ser att Jace och Edward har kommit. De pratar och Jace skrattar och ler. Jag står där och stirrar på dem, och jag kommer inte på mig själv förrän Jace håller på att ta av sig tröjan. Jag hinner bara se till naveln, precis under sexpacket börjar, innan jag snabbt som ögat vänder bort blicken och nästan springer ut ur omklädningsrummet.
Fan vad pinsamt. Han såg mig inte, men ändå.

I trappan möter jag Niki och Lydia. De ler och hälsar på mig (och jag svarar ju så klart med samma betende).
När jag kommer ner så klassens största idiot kille Dave McNoise (japp tro det eller ej, det är faktiskt inte Edward jag pratar om) och håller någon form av föreläsning.
"Jag säger bara att världens skulle ha så mycket mindre problem om folk slutade gå emot naturen!" säger han högt "Jag menar att vara bög är ju bara något psykiskt sjuka som inte kan ta verkligheten har kommit på!"
Det hörs spridda skratt, men jag börjar skaka av ilska när jag hör hans ord.
"Ursäkta!?" säger jag klart och tydligt
"Nämen tog du åt dig hottie, jag som bara skoja!" säger Dave med ett skratt
Jag känner hur mitt ansikte blir rött av ilska.
"Ja men det var ett jävligt idiotiskt skämt! Som verkligen inte var roligt!" säger jag högt men lugnt (även om jag egentligen är förbannad och bara känner för att klippa till honom)

När jag kommer ner för trappan så hör jag att det är bråk, nån ropade nånting väldigt argt. Det var Rachel. Jag tittar ner från trappan och letar efter henne. När jag ser henne så ser jag att några meter henne står Dave, omringad av massa andra människor. Jag kan känna hatet i hennes blick redan hit upp.
Va? Är han tillbaks? Ugh, varför?
Han var utbytesstudent förra terminen, så vi slapp honom. Han pratade alltid om hur himla cool den där andra skolan var, och att han hade blivit behandlad som kunglighet där. Jag tänkte bara "Ah visst kul för dig, då kan du väl byta skola så vi slipper se dig"
Men där stod han, med samma dumma grin på läpparna som alltid.
I samma sekund kommer idrottsläraren, Mr McLoughlin, in

"Vad händer här då?" hörs en röst bakom mig, det var vår idrottslärare
"Tja hon där tar ut sina tydliga aggro problem mot mig" säger Dave (och jag tvingar mig själv att inte slå till honom)
"Jag har inga aggro problem, Dave däremot har bevisat att han har symtomen hjärnlöshet och allmän idioti"
"Jaså, då finns det bara ett sätt att lösa detta. Jag tänker gå ut och ignorera detta och så ska ni få göra upp man mot...kvinna!" säger Läraren
"Jag tänker inte slåss mot en tjej" säger Dave och jag tappar till slut självkontollen och klipper till honom rakt i ansiktet

Smällen hörs i hela salen. Det blir knäpptyst. Ena sidan av mig känns brinnande av irritation, men medans andra halvan nästan vill skratta. Jag kan inte fatta att hon faktiskt slog till honom. Han förkänade det, och hans reaktion var priceless. Röd på kinden av smällen och blek i resten av ansiktet av förvåning. Men så kommer det inte vara länge till. Om bara några sekunder kommer helvetet släppas loss.
Det är tyst en stund till tills han lyfter ena näven.
"Hur vågar du din lilla...!".
Han går närmare henne och hon backar. Jag vill göra nåt, men jag är helt förstenad. Det är på väg att bli riktigt illa tills...
"Dave!" ropar någon överdrivet entusiastiskt. "Så härligt att ha dig tillbaks!"
Dave stannar upp och vänder sig mot trappan, där ropet kom från.
Längst upp på trappan står Jace och Edward. Det var Jace som ropade.
Ok, så, snabba populationsregler:
Jace och Edward och kompani är populära, delvis för att de ser bra ut, spelar en sport och för att de gör mycket ljud ifrån sig. Visst, de kan vara odrägliga ibland, men Dave är ännu värre.
Alla vet vem Dave är för att han är ett rötägg och gör ännu mer ljud ifrån sig. Ingen tycker om honom, men folk är typ rädda för honom, så de håller sig på avstånd ändå. Dålig publicitet är bättre än ingen publicitet alls, så är det tyvärr

"Trevligt att se dig med Jace jag skulle gärna prata, men jag måste lära någon sin plats i hirarkin!" säger Dave så lugnt som han bara kan (men jag märker att han är både chockad och arg, vilket får mig att truimfera)
"jaså, vem då?" frågar Edward med ett flin (som får mig att vilja slå honom med)
"Hon där!" säger Dave och viftar åt mitt håll, jag höjer på huvudet och ger honom den mest hatiska blicken jag kan uppbåda (vilket är en väldigt hatisk blick).

"Aha ja." svarar Jace. Han börjar långsamt gå nerför trappan. "Det är nästan sorgligt."
"Vadå då?" säger Dave ilsket.
"Första terminen första året regerade du på den här skolan. Till och med tredjeårseleverna respekterade dig. Sedan så hände det grejer.
Han har nåt foten av trappan och börjar långsamt gå mot Dave. Han ler sturskt. "Du fick konkurrenter. Jag började i ishockeylaget, och Ed började i fotbollslaget. Vi hade allt du hade och lite till, minus vissa andra grejer. Du blir förbannad av din förlust och beter dig istället som ett allmänt as tills förra terminen. Du flyr med svansen mellan benen till en ny skola, en ny chans. Medans du är borta är du inte det minsta saknad. Jag vet inte vad du gjorde på den andra skolan, men nu är du här igen. Från skolans coolaste snubbe, till en stor loser med attitydproblem som behöver göra upp småfajter med oskyldiga elever bara för att få din kära uppmärksamhet som du så desperat hungrar efter."
När han tystnar står han knappt en meter från Dave och ler triumfernade.
Jag är helt i chock. Jag har aldrig sett Jace såhär. Han är ju douchig mot folk, men det här skulle jag inte kalla douchigt. Nej, det här är nåt annat. Han ser ju glad ut, men jag har en känsla av att han är långt ifrån glad.

"Med all respekt Jace så är jag ungefär så långt ifrån oskyldig som man kan komma" säger jag men ler ändå tacksamt mot honom. Han återgäldar mitt leende.
Dave däremot verkar inte gillat vad han sa, så när han lämnat sitt chockade tillstånd så höjer han näven och klipper Jace. Jace svarar med att slå tillbaka (och ingen är förvånad). De börjar slåss och Edward kommer strax in i slagsmålet, men Dave har tyvärr också några polare (faktiskt fem stycken) som också joinar. De är allihop ganska starka så att oddsen för Jace och Edward försämras. Jag som redan är väldigt förbannad och dessutom inte tänker låta Dave vinna detta bestämmer därför för att kasta mig in i slagsmålet.

Jag känner mig helt fryst. Som en konflikträdd pacifist är detta inte riktigt drömscenariot. Plus att både Rachel och Jace är med och slåss, vilket får mig att må ännu sämre. Vad ska jag göra? Ska jag hämta läraren? Fast jag vet inte om han kommer hjälpa så mycket, han kommer nog tycka att det är "naturligt" om jag känner honom rätt. Ska jag in och slåss jag med? Jag har aldrig slagits med någon förut, så jag vet inte om det skulle hjälpa. Jag är inte rädd för att bli slagen, jag är rätt van vid det och inget av det här kan bli så illa som hennes slag.
Slagsmålet fortsätter. Dave försöker få in ett slag på Jace, som duckar i sista sekund. Han kontrar med ett slag mot axeln och försöker få in ett i magen, men Dave hoppar undan och knuffar honom. Jag försöker se hur det går för Rachel, men allt jag ser är ett virrvarr av lockigt rött hår flyga runt i kaoset.
Jag måste göra något