Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av expelliarmus:}
Savi ÅH JÄVLA APA OCKSÅ! Förstår din smärta :c

_{Skrivet av Savi:}
Jag blir galen! Hjälp mig!
Åker till USA om två veckor, kommer vara där i 10 månader. Och självklart. Nu. I denna tidpunkt, för exakt två minuter sedan får jag sms från killen jag var på "g" med ett tag men som jag sen bara tappa allt med trots att vi gick i samma skola och sågs på segling en gång i veckan. Värsta "förlåt för allt", "jag har alltid gillat dig mer än bara vänner", "finns så mycket jag vill säga men inte har sagt" - smset.
Jag menar hallå!? Varför nu? Varför i denna tidpunkt? Det är ju inte som om jag tänker stanna där eller dö på kuppen dit. Ååååh, kunde han inte bara ha väntat. Jag som äntligen har fått upp allt om att åka, nu vet jag inte vad jag vill längre.
Ursäkta ord valen men: Fuck my life

_{Skrivet av CallmeDude:}


Åh.. Gud vad mycket "smärta" du måste känna just nu. Det du velat ha bara försvinner framför näsan på dig. Men ni kan väl åtminstone försöka med lång-distans förhållande och sen kan det bli "påriktigt" när du kommer tillbaka? Och sen kan du ju alltid hälsa på (?) honom.

_{Skrivet av Savi:}


Grejen e den att jag inte vet hur jag ska ta det om han säger det nu. Jag menar, vad har han på att förlora om han säger det nu eller om 10 månader?

_{Skrivet av Savi:}


Grejen e den att jag inte vet hur jag ska ta det om han säger det nu. Jag menar, vad har han på att förlora om han säger det nu eller om 10 månader?

_{Skrivet av kinshaw:}
Hatar att känna såhär. Men det känns som att jag bara duger för folk när deras andra kompisar inte har tid eller är i närheten. Och när jag väl har någon jag kan lita på osv, byter de ut mig mot andra som är "bättre" än mig.

_{Skrivet av Savi:}


Alltså gulle. Vet precis hur du känner. En tjej flyttade hit från england när vi gick i trean. Min skola var då full så hon fick börja den andra. Vi var typ hela tiden med varandra och varje dag fick jag höra hur jobbigt hon hade det. Hon var svensk och allt så inga problem med det. Sen var det så genom hela mellanstadiet, jag var alltid den hon stöttade sig mot. Alltsi, vad det än gällde.
Så började vi sjuan, de va hon ja och min bästa kompis från mellanstadieklassen. Dagen som hon från england fyllde år sa en av hennes kompisar inget grattis till henne. hon blev skitsur men vägrade säga varöfr till oss. men när sen en annan tjej som jag känt hela mitt liv ohc gick iv år klass frågade om och om igen så svarade hon. hon ville helt enkelt ha uppmärksamheten. Efter det ha mina kompisar kommit och gått då alla av någon anledning har gått och blivit supertajta med englandbruden. Sen har de kommti tillbaka till mig när de inte orkar med längre. Såå... sånt liv har jag haft fram tills det att jag började gymnasiet.

Märker att det är många bokstäver som flyger omkring nu, men det blir så när jag har mycket att säga. Haha, har märkt att det har blivit så här på mugglis. Finns så mycket man vill ha sagt