Älskade människor

Varning för långt inlägg. Passade på att skriva av mig lite...

Morfar
Jag kan seriöst säga att min morfar, är det bästa som hänt mig i hela mitt liv. Kunde inte haft en bättre person vid min sida under tiden jag vuxit upp. Jag är stolt över att veta att det är mycket som jag tagit efter, och att få höra om och om igen att jag påminner mycket om honom, att få veta att han älskar mig och skryter om mig - från andra, känns otroligt. Känslan av att vara älskad på riktigt av att bara finnas till är underbar. Jag är min morfars första barnbarn och hade redan gått i pension när jag föddes, därför var han hos oss nästan varje dag för att hjälpa till med att sköta om mig. Bästa platsen att sova på var i min morfars famn, jag ville knappt sova någon annanstans. Redan när jag var 4-5 år gammal lärde han mig ett kortspel som vi spelat tillsammans oändligt många gånger. Så fort jag, eller min syster var sjuk kom morfar med godis, ett gosedjur, en hårsnodd eller liknande. Var man ledsen så kunde morfar få en glad igen. När jag konfirmerades fick jag en träkosa som han gjorde när han gick jägarskolan, alltså för över 60 år sedan, och han var helt tårögd och rörd när han gav mig den. Han har alltid varit farlig på att berätta historier från när han var ung, men det är så det ska vara tycker jag. Jag har fått höra flera gånger från vänner och släktingar till min morfar att han skrytit på mig och även folk jag aldrig träffat förut har vetat att jag var morfars flicka bara över att höra mitt namn. Mitt namn, Elin, fick jag eftersom en av hans favoritlåtar var "drömmen om Elin", och mormor och morfar hade nästan gett upp hoppet om att få några barnbarn och mina föräldrar trodde inte de skulle få några barn, eftersom de försökte i 10 år.

Det är är jobbigt att skriva detta, eftersom han dog helt plötsligt för ett år sedan. Jag älskade honom över allt annat. Men, jag är stolt över att vara hans barnbarn och jag vet att han är stolt över mig och älskar mig fortfarande. Han var den bästa personen jag någonsin träffat, inte bara för att han var min morfar utan också för den personen han var. Han gjorde inte skillnad på folk och var alltid glad och trevlig mot alla han träffade, och jag tror inte det finns någon som ogillade honom.

Jag tar en dag i taget, och det går ganska bra, för jag vet att han är med mig och han skulle aldrig lämna min sida.

Min mamma betyder så mycket för mig. Jag har så mycket att tacka henne för. Hon har alltid varit där för mig och faktiskt lyssnat på vad jag har att säga, för att hon har lärt mig så bra vad som är rätt och fel och för att hon alltid lyckas vara den gladaste och snällaste personen på denna sidan jorden även när livet är jobbigt.

Hon är verkligen det bästa som finns och jag hoppas att hon vet hur mycket jag uppskattar henne ♥

Min underbara, älskade syster.
Vi har inte en såndär fantastisk relation som en del syskon har, men vi har det heller inte trassligt, vi bråkar inte eller så. Ibland har jag tyckt att det har varit jobbgt med en äldre syster då jag blivit jämförd med henne, det är alltid småsyskon som tolkas som de "små irriterande och jobbiga", men det har ju aldrig varit hennes fel. På senare år har jag lärt känna henne bättre och förstått vad hon har gått igenom, och vi har lärt oss att prata med öppet med varandra, som vänner.

Hon är en otroligt stark person som inte backar undan på grund av andra. Hon är ingen som står i centrum och tar plats, men hon kan ändå visa vart hon står och vad hon tycker. Miljön och djurens rättigheter är en stor del av hennes liv och hon är väldigt engagerad i sådana frågor. Hon är en så kallad "pluggis" och sätter sin utbildning före det mesta, för hon älskar att lära sig saker och vill kunna skaffa ett jobb som hon inte bara trivs med, utan som är betydande för mänskligheten. Många uppfattar henne som blyg, och ja, visst kan hon vara blyg ibland, men grejen är att hon bara inte är en högljudd och flummig person. När det väl gäller - så är hon inte alls blyg.

Jag ser upp till henne otroligt mycket och önskar henne all lycka. Om ett år går hon ut gymnasiet och flyttar ifrån denhär byhålan, antagligen mot lite större städer, Göteborg eller liknande. Jag kommer sakna henne otroligt mycket då, men jag är glad över att hon får göra det hon vill, vidga sina vyer och börja leva det liv hon längtat efter. Jag älskar dig, syster.

Flera nära och kära kommer lyftas fram senare. Vill inte skriva ett allt för långt inlägg.

expelliarmus och Kintsugi Thank you, girls. ♥ Ni är underbara och jag blir jättejättejätteglad över era ord. ÅH vad ni är fantastiska!

Finner inga ord, så mina längre inlägg får komma senare. Men måste bara säga:
Kintsugi och childhoodlight - Gud va fint ni skriver. Alltså, jag blev nästan tårögd av båda era texter. ♥

Savi gulledu ♥

Ord går ej att beskrivas hur underbar denna människa är ♥

http://oi54.tinypic.com/2d0kgso.jpg

För det första min mamma: Hon är en sån där typiskt jättekort knubbig mamma som alltid överbeskyddar mig och skämmer bort mig, inte bara mig.. mina andra syskon med. En gång körde hon 20 mil för att hämta min brorsa som var jättedeppig för han hade nyss flyttat till en ny stad och hans flickvän hade gjort slut, Och hon ba "Okej, vill du komma hem? Jag hämtar dig" Hon skulle seriöst göra vadsom helst för mig och mina syskon även om det betyder att hon skulle må dåligt själv.. (Inte för att hon gör det.. men ni fattar?)

Mina syskon, har 4 äldre syskon som alla är underbara personer och har fantastiska personligheter speciellt min storasyster som alltid varit där för mig ända sedan jag var bebis. Vet inte hur många gånger jag ringt henne (hon bor i en annan stad) och grinat och varit ledsen och hon kan sitta i telefonen itimmar tills jag blivit glad igen ♥ Älskar henne sååå mycket!

Sara, min bästa vän sedan 11 år tillbaka. Vi har varit grannar hela livet MEN vi hatade varann tills våra mammor tvingade oss att leka med varandra när vi var 8. Efter det var vi alltid tillsammans. Hon är alltid där, jag behöver aldrig förklara mig för henne om jag inte vill, hon fattar mig

Min pojkvän, och min bästa vän. jag kan prata om allt med honom. I tidigare förhållanden har jag nästan varit tvungen att ljuga om vilka jag varit med (Jag har jäääätte mycket kill-kompisar) för att mina killar inte skulle bli avundsjuka. Men med honom kan jag vara helt ärlig och det är så skönt! Vi gör allt möjligt tillsammans, bakar, går ut och går, far och badar, umgås med kompisar, festar, ser filmer, lagar middag.. ja you name it! Sen är han faktiskt värdens snällaste, snyggaste (enligt mig) och gulligaste kille.. vet inte hur jag kunnat ha sån tur ♥

(Det här är tråden jag försöker länka till men länkadressen vill inte hänga med riktigt).