privat mellan Masato och botilia1

Han såg på henne och sa.
-Nej...jag är okej älskling...dessutom är jag alltid kall.

Han ville inte att hon skulle komma till honom.
Det vore för farligt

- ja jag vet att du är kall sa hon och suckade lågt.
- varför får jag inte komma hem till dig? Frågade hon med armarna i kors.

Han såg på henne och sa.
-Ja min pappa gillar inte främlingar och speciellt då han inte hör van den här staden ännu.
Han kan bli våldsam och jag vill inte att du råkar illa ut

Hon såg på honom.
- jag kan ta hand om mig själv okej? Skäms du för mig? Så hon och la armarna lätt i kors.

Han såg på henne och sa.
-Nej jag skulle aldrig skämmas för för dig. Och jag vet attcfu kan ta hand om dig själv.

- men varför ljuger du för mig? Jag vill att du berättar sanningen, annars kommer jag gå härifrån så hon irriterad och såg ner i marken.

Lukas såg på henne och sa.
-Sanningen är att jag vill inte att du blir skadad, vilket du blir med stor säkerhet om jag tar dig hem.
Och jag har ingen anledning ens att gå hem nu heller och jag ljer inte. Detär sanningen.