Human and demon

Damien suckade, han hade en känsla av att demonen skulle ta över ikväll.
Om det var onda personer i närheten som var värd att hamna där nere så skulle demonen ta över och han var alltid förberedd.

Nemi reste sig upp. Hon gick ner till undervåningen där hennes mamma befann sig och höll på att packa upp kartonger.
-Jag går ut och ser mig omkring lite,sa hon och säg på sin mamma.

Nemis mamma Hanna kollade upp.
-Okej hjärtat,gör så,sa hon

Damien gick ut till stallet och hämtade skottkärran för att gå ut för att mocka i hagarna.
Han så Sherdil stå i hagen och han suckade, han älskade Sherdil men var ledsen att Sherdil behövde utstå hans förbannelse.

Nemi tog på sig en ljusrosa kofta ovanpå sin ljusblåa klänning. Sen tog hon på sig sina skor. Hon gick ut och stängde dörren efter sig.

Damien stod och mockade hagarna, det var hårt jobb men i morgon skulle han då slippa det för han skulle till skolan.
Det gick rykten om att det skulle komma en ny till klassen i morgon och han suckade.
Han var alltid lite blyg när det kom till nya personer.

(Spola fram till skolan dagen efter?)

(Ja)

Nemi stod nervöst längst fram i klassrummet framför sin nya klass. Deras lärare stod bredvid henne.
Hon hade på sig en ljusgul klänning. Hennes blonda långa hår var lockat i fina lockar. Hon såg nervöst ut över klassen.

-Det här är nemi. Hon har flyttat hit nyligen och ska börja hos oss,sa läraren

Damien satt längst bak i klassen och såg att det var en rätt vacker tjej.
Men varför skulle hon vilja vara vän med honom?
Han var inte den som sökte upp kontakt.

-Nemi,du kan sätta dig borta vid damien,sa läraren och pekade bort mot en pojke som satt själv.
-Ta väl hand om nemi nu!,sa hon sen.

Nemi gick fram till damien. Hon satte sig ner brevid honom.