world war II [Privat Zora & Wolfy]

Anton såg på henne tyst och lyssnar lugnt. Han ville inte tänka på det då.
-jag tänker inte göra henne gravid joy aldrig
sa han lugnt och man såg hur han talade sanning
-jag kan nek allt vid altaret om jag vill
sa han snäll och man såg han inte ville prata om det mnen g jorde det för hennes ksull

Julie såg bara på honom tyst och tog en kaka
-min far kommer mörda dig om inte en soldat gör det
sa ohn tyst och suckar och såg på honom
-jag gifter mig hellre med dig än en främling det vet du. ölskar hellre dig än en gubbe som bara e ute efter barn för säkra sina arv
sa hon mjukt och log till

Med en djup suck skakade Joy sorgset på huvudet. Det rådde inget tvivel om att han var ärlig med henne nu, men det förväntades ju ganska snabbt av ett par som Anton och hans fästmö att barn skulle komma med i bilden. Hur skulle han kunna slingra sig ur det hela?
"Anton.." började hon men avslutade inte meningen.


"Nej då." Ed skakade avfärdande på huvudet åt Julie. Han skulle inte mista livet, eller hennes far skulle åtminstone inte ligga bakom det hela, men de skulle inte komma så lätt undan. Han tystnade då Julies mor dök upp i köket och reste sig upp för att ge henne en liten kram.
"Hur står det till?" frågade han artigt.

Anton såg på henne tyst när hon började prata
-vad?
fårgadeh na tyst när han avsltuade mitt i meningen, han ville inte ha sin fästmöutna joy, det var henne han ville dela sitt liv med och få barn med inte en dum kärring där hemma.


Julie log till mot honom bara roat när reset sig när modern kom in. Modern log diret mot Ed
-men Edmud var länge sen
sa hon snällt och gav han en mjukt lite kram
-ser du blir bjuden på kakor, min dotter ade gjrt dem redo för dig hon var tydlig med det
sa ohn roat och direkt såg man hur Julies kidner blev röda när sanningne kom fram

"Du kan inte ge upp hela ditt liv för mig." Joy föreställde sig ofta en lycklig framtid tillsammans med Anton, men hon visste inte om hon var naiv som tänkte på det viset. Antagligen. För de skulle inte kunna vara tillsammans. Hon ville inte förstöra för mannen hon älskade.


"Säger du det?" Ed sneglade med ett flin på Julie vars blossande kinder avslöjade att hennes mor talade sanning. "Då behöver jag inte skämmas över att jag äter av dem med god aptit." Han skrattade glatt till och sträckte ut handen mot kakburken för att snålt börja tugga på en fjärde kaka. Han hade gått ner i vikt ganska mycket eftersom det var ont om mat ibland.

Anton såg på henne
-hellre mitt liv som offras till lycka än olycka
sa han tyst och rröde hennes kind och såg på henen tyst och log lite
-kriget håller mig ur äktenksap men när jag kommer hem ska jag prata med far, jag tänker inte gifta mig
viskar han tyst och log fröskgit


Julie märkte hur Ed sneglade och fattade han förstod nu, hon gömmer bara ansiktet i händerna och suckar
-mamma du har ju pappa som ville ud ksulle kolla igneom boken
sa hon nu och modern log och såg på dottern
-jo sant men den kan vänta min kära
sa hon bara och såg på ed
-du har gått ner men hoppas du får ätit upp dig och kommmer hem sen.
sa hon mjukt och log lite till
-men borde följa min dotters lila order, tror hon vill vara ifred med en vis man
sa hon roat men viskade det sista om Julie och ed. Julie såg på hur hennes mor försvann ut genom dörren

"Du vet inte vad du pratar om." Joy strök sin hand över hans kind. Anton var praktiskt taget född med en silvesked i munnen. Han hade alltid haft tillgång till det bästa och vägrade han gifta sig med kvinnan som hans föräldrar utsett, så skulle det kunna sluta riktigt dåligt. Han hade nog ingen aning om hur tufft det var att leva i den positionen som Joy gjorde.


"Tack, det hoppas jag med." Ed log mot Julies mor som försvann iväg och lämnade ungdomarna ensamma kvar i köket. Han motstod lusten att sträcka sig efter ännu en kaka. Hur gärna han än ville så kunde han inte äta upp allt som hans kära vän bakat. Han hade inte ens sett att hon skulle ha ätit än vilket fick honom att skämmas. Men bara en liten gnutta.

Anont såg på henne tyst
-an lämnar mig inte utan arv Joy. mormor låter inte honom
sa han tyst och lät henne röra honom och log svagt till mot hoenne och rörde till henes kind tillbaka.
-lita på mig
sahan

Julie hade bara kollat på dem, följt varje rörelser och ade en kaka framför sig och såg på Ed nu.
-ta du fler. jag e nöjd med min
retas hon sänllt och tog tyst sin kakak nu. Hon visste att han ville ha mer.

"Jag hoppas du har rätt." Joy hoppades verkligen att Anton talade sanning och att han inte skulle lämnas utan arv då sanningen om hans dubbelliv kom fram. Om det skulle komma fram. Hon tog ett djupt andetag innan hennes ansiktsdrag mjuknade och det allvarliga uttrycket ersattes av ett vänligt leende. "Följ med in så ska jag laga middag." Hon nickade mot huset innan hon började gå.


"Kanske en till då," skrattade han och sträckte sig efter en kaka som måste vara åtminstone hans tionde. Han tuggade snabbt i sig den men nu kände han sig också ganska nöjd med det han fått i sig. "Vad har det annars hänt för nytt runt knutarna då? Vad har jag missat?" Julie var i princip den enda pålitliga källa han hade så det var henne han gick till för att uppdatera sig om vad som hänt medan han varit borta.

Anton log mjukt
-bra
sa han tyst och kollde tunst och sken upp när hon erbjöd han komma in och servera middag
-om jag får så gärna
sa han ärligt och såg på henne nu och gick tyst med henne

Julie såg på honom tyst och tänte lite grann
-ät bara jag orkar inte mer kakor, innan ud åker kan jag bkaa till dig så du kan byta til dig saker eller bara vill mumsa på
sa hon snällt och kolldae på honom tyst när han frågade om vad som har hänt
-inget direkt, bara att du vet Gustav längre upp, avliden av sina skador.. det e typ det mörkaste här sen att Tess har fött en son
sa hon lugnt till honom
-annars inget, jag sitter och roar mig med ksvaller och bebismys hos Tess så
sa ohno ch skattade lite grann, alla år hade Julie alltid älskat barn och sagt många år hon vill ha barn i framtiden och först var ju giftemål på hennes lista.
-hur länge stannar du hemma?
fårgade hon förskigt och såg på honom och tänkte snabbt och petar till han udner bordet med foten på skoj

~ spolar ~

Tårögt blickade Joy upp på Anton. Trots att hon varit väl medveten om att han inte skulle stanna hos henne för mer än en dag så kändes det precis som alltid väldigt jobbigt att låta honom gå därifrån. För hon var alltid rädd över att det skulle var sista gången hon såg honom.
"Var rädd om dig," viskade hon och la armarna om honom i en hård kram. Vad hon skulle ta sig till om hon förlorade honom visste hon helt ärligt inte.


Ed böjde sig ner för att krama om Julie, passade samtidigt på att kyssa sin blivande fru på kinden.
"Nyp mig i armen är du snäll för det är näst intill ofattbart att du faktiskt är min fästmö," mumlade han, var något så otroligt glad över att hans känslor var besvarade. Julie var hans allra bästa vän och den han ville spendera resten av sitt liv tillsammans med.