helaminvärld & tippest prs

Simon han utbrista något om censur och helvetets verktyg innan Rose drog ut honom ur rummet. Hennes mjuka hand bildade någon obeskrivlig reaktion när den mötte hans egen; den fungerade som ett lugn, som en magnet, nästan. Hans andning som blivit aningen tungt i samma takt som han blivit mer upprörd återgick ännu en gång till det normala. Han tittade tillbaka in i hennes mörka ögon och för några sekunder, som kändes som en evighet, så var det som att de drog in honom. Drog in honom i något som liknade förälskelse. Kanske var det rentav en förälskelse som hon drog in honom i?
”Uppenbarligen”, muttrade han dystert och kämpade för att bryta ögonkontakten då han inte var fullkomligt nöjd med effekten Rose hade på honom.

Rose log svagt.
- jag tycker vi går till utvecklarna, jag tror att de har lektion nu sa hon mjukt och bet sig löst i läppen innan hon drog en hand genom sitt långa hår. Hela hennes sätt. Hur hon rörde vid sitt hår, hur hon gick och hur hon pratade var förföriskt. Hon hade det inom sig.
- sen tror jag din blodprovs-svar är klara så du kommer få veta på samlingen vilken grupp du tillhör i sa hon med ett mjukt leende och började leda honom i byn.

En av de svåraste sakerna Simon någonsin fått göra var att slita blicken från Rose. Hennes rörelser var mjuka, förföriska på något vis; han ville röra henne. Det kröp i hans fingrar, i hela honom, när han kämpade mot impulsen. Han bet sig hårt i läppen för att kunna distrahera sig själv med smärtan så att impulserna inte längre skulle vara så svåra att stå emot. Det fungerade, i några sekunder.
"Okej", svarade han kort, då han inte hade kraften att prata för mycket innan han skulle utbrista något om hur satans vacker hon var. Det var bättre, och säkrare, att bara hålla tyst.

Hon log mjukt och gick mot ett ställe där det stod ett gäng med människor som såg väldigt strikta ut. Där stod även personer med massor med olika färger.
- utvecklarna ser till att alla gör vad dem ska. Vi kan ju testa att vara med om du vill? frågade hon och kollade honom i ögonen.

Precis i vanlig ordning följde han med henne och tittade sig samtidigt runt. Då och då såg han något som såg lite annorlunda ut och skrev då genast ner en anteckning. När de kommit fram tittade han på människorna och fick syn på alla färger. Betydde dem något?
”Öh.. Ja, visst”, svarade han med en viss skakig röst och bröt genast ögonkontakten som Rose skapat. Han klarade inte av att vara nära henne: hennes effekt var alldeles för stark.

Hon nickade.
- då får vi väl låtsas att du är en livgivare sa hon enkelt.
- vi ska se om jag kan lyckas förföra dig snabbt sa hon enkelt och kollade på honom. Tanken var att få honom att kyssa henne frivilligt. Hon la mjukt händerna på hans bröst och smekte mjukt med fingrarna och kollade honom i ögonen.
- visst gillar du det? Mumlade hon i hans öra.