PRS tippest & Aphrodite

Lucy nickade och gestikulerade mot papprerna i hennes hand.
”Det verkar inte som det när man ser detta” sa hon och studerade hans skisser.
”Hur kom du på detta?” frågade hon och tittade upp på Brett, ”och hur hade du tänkt att det skulle finansieras?” la hon till och satte sig tillrätta på stenen. Hon ville höra hans tankegång innan hon, tyvärr, antagligen skulle krossa hans hopp. Hon ville verkligen försöka hjälpa honom, för hans idéer var väldigt smarta och intressanta, men det skulle antagligen inte tas emot bra av Huvudstaden. Tyvärr. Ju mer Lucy tänkte på det, desto mer irriterad blev hon.

Hon tittade bort mot träden, och följde en ekorre med blicken, som hade fått tag i en nöt som den sprang runt med i munnen. Den skuttade över gräset, upp i trädet och satte sig på en gren. Den tittade ut på de båda människorna på stenen innan den hoppade längre upp i trädet och försvann in i trädkronan. Lucy vände uppmärksamheten till Brett igen, i väntan på att få svar på sina frågor.

En blandning av genans och stolthet spred sig inom Brett. Såg han smart ut? Han var förmodligen smartare än de flesta Naturbarn, men det kunde han inte gå runt och säga högt; folket här gillade inte skrytsamma människor. Och Brett förstod det helt och hållet, även fast han älskade att skryta. Mycket och ofta. Men han höll det skrytet till Kian som verkade vara den enda som accepterade det.
"Jag har jobbat på det enda sedan jag bytte falang", började han och tittade ner på sin hand som han lagt flat mot stenen. "Första dagen jag jobbade här var mycket slitsammare än vad jag någonsin kunnat tro, och jag la märke till olika brister i arbetssättet." Han tittade upp på en av ritningarna igen och pekade på en del.
"Du ser där, om vi bara flyttar en person därifrån till dit", sa han och flyttade fingret mellan två olika punkter på ritningen. "...så skulle skörden bli runt fem procent större varje vecka." Han drog tillbaka fingret igen och lät blicken landa på Lucys långa, röda hår.
"Jag tänkte att Huvudstaden skulle finansiera det hela", fortsatte han sedan och insåg hur vågat det egentligen var, men han skulle inte hålla tillbaka. "Med tanke på att ni är beroende av oss för att få mat så borde ni ju kunna spendera en summa pengar på oss."

Lucy studerade Brett när han pratade om sin plan, den såg verkligen bra ut. Om det bara handlade om en person som skulle flyttas, hur svårt skulle det kunna vara för Huvudstaden att genomföra? Hon besvarade inte hans påstående om att Huvudstaden behövde dem och borde kunna spendera dessa pengar. Han hade ju rätt, men sättet han hade formulerat sig på gjorde att om hon höll med så visade hon att Huvudstaden faktiskt var beroende av Distrikten, vilket kunde leda till en idé om revolution. Hon ville inte vara den som ansvarade för att det hade hänt. Hon tittade upp mot himlen och sedan på Brett igen.
"Det ser bra ut, men för att få igenom det måste Huvudstaden få kolla på det också" sa hon och lade över flätan på ryggen då den hade fallit fram när hon tittade på hans ritningar.

Hans blick hade stannat på hennes hår och flyttade sig först när hon la det på ryggen. Hade han fastnat med blicken på ett sådär obehagligt vis? Förhoppningsvis hade Lucy inte märkt det. Hon borde kanske inte ha märkt det, med tanke på att hon lyssnade på vad han hade att säga.
”Varför det?” frågade han en gnutta trotsigt efter en försiktig harkling. Trotskortet var kanske inte det smartaste kortet att spela ut - men om han hade känt av Lucy rätt så försökte hon bli vän med Distriktet, inte bli deras chef. ”Du är överhuvudet. Om det ens ska vara en hyfsad titel så borde du kunna bestämma.” Han vände blicken från hennes ansikte, ner till sina händer som han placerat i knät. De var jordiga och dessutom väldigt torra; handkräm var inget som man kunde hitta i Distriktet. Även fast det skulle behövas.
”Men det är bara min åsikt”, fortsatte han sedan med en nonchalant axelryckning.