PRS Dragon Fantasy & Emma07

Thomas såg på henne och lyssnade direkt.
"Åh. Jag beklagar sorgen", sade han ärligt och såg något medlidande på henne, han visste hur det var att förlora en förälder och det var inget han önskade någon annan. När folk fick reda på det brukade dem oftast börja tycka synd om honom, vilket han hatade. De flesta av dem hade inte ens en aning om hur det var att förlora en förälder.

Adriana svarade inte utan vände bort blicken, sorgen var ännu för färsk för henne. Även om det hänt för över ett halvår sedan hade hon inte haft tid till att sörja. Som kvinna var hon omyndigförklarad och kunde inte ärva något av fadern och inte hadede släktingar de visste om heller, så hon blev utkastad på gatan trots att fadern var en mycket vältalad vapensmed.
”Det är ett av hans svärd du när där.” mumlar Jon fram slutligen och kämpar med gråten inom sig.

Thomas såg på henne något förvånat, han hade träffat den smeden ett par gånger då han gjort en del svärd för dem och han hade inte vetat om att han hade en dotter och hade verkligen inte förväntat sig att hon skulle hamna här.
"Verkligen? Du hade en skicklig far", sade han genast, han hade gillat honom.

”Mmm” mumlade Ariana till svar och lyfte upp de nu tomma hinkarna. Hennes far var skicklig och hon hade förlorat allt den kvällen då han dog. Hon hade inte bara förlorat honom utan sin barndom, sina pengar och den ekonomiska trygghet hon haft. Från att man sett upp på henne i byn såg de sedan ner på henne.
”Tack sir, han var väldigt skicklig.” Svarar hon tillslut med en nigning och går sedan bort från dem, hon måste till sitt arbete och sedan vara ensam ett tag.

Thomas såg snabbt efter henne i tankar, han undrade lite hur det kom sig att en smedsdotter hade hamnat här som tjänare. Men han bestämde sig för att inte fråga då han visste hur ont det kunde göra att prata om det, så vände sig till sin tränare igen.
"Ska vi fortsätta?", frågade han varpå han fick ett nickande till svar.

Dagen fortsatte med arbete, arbete som hon inte var van vid. Hennes händer var såriga av allt bärande och skrubbande. Men det skulle bli bättre då händerna skulle vänja sig och bli hårda. Det var en skön sommarkväll och arbetet var slut för dagen, hon gick ner till stallet för att hälsa på hästarna och få vara ifred med sina tankar.

Thomas tillbringade någon timme till med att träna innan de avslutade träningen. Han tillbringade sedan resten utav eftermiddagen och kvällen med studier, något han själv inte alls trivdes med men hans far tvingade honom då han trodde att han skulle komma att behöva det som framtida greve.

Ariana hade varit hos hästarna och gick in till slottet. Hon gick ner till köket för det var hennes tur att bära upp te till greven och hans son. Hon hade lämnat till greven och knackade sedan på Thomas dörr innan hon klev in och ställde ifrån sig brickan vid honom.
Hennes blick for, vad hon trodde obemärkt över en öppen bok som tydligen handlade om någon gammal kung och härförare. Att hon kunde läsa var något hon inte avslöjade för alla, det var nämligen inte alla som ansåg att kvinnor skulle läsa och speciellt inte kvinnor av hennes klass.
"Ditt te herrn." sa hon med en liten nigning och ställde det vid honom.

Thomas såg upp ifrån boken då det knackade på dörren och log till lite då han såg att det var tjejen han pratat med tidigare.
"Tackar", sade han direkt och lade undan boken, en ganska tråkig bok om han fick säga det själv, en historiebok. Istället tog han tekoppen nu, glad för att skippa studerandet om än för en kort stund.

"Gillar herrn inte historia?" far det ur Ariana då hon bäddar upp hans säng för natten. Orden hade precis farit ur hennes mun då hon kom på att det var ett dumt uttalande. För det första fick hon inte lov att fråga sådär direkt, sedan borde hon inte veta att boken han läste var historia. Men hon sa inget mer, kanske han inte ens skulle registerna hennes ord.