Framtiden är här (privat Fiuq)

Audrey gick i skogen, andades in dofterna och såg till att höra vartenda ljud. Hon tittade på en ekorre som sprang upp för en trädstam med en nöt, och försvann in i sitt bo. Audrey satte sig på huk vid vattenfallet och tittade på vattnets rörelser i bäcken som vattenfallet bildade. Hon vände sig till Taielor.
”Är du ofta här ute?” frågade hon och log. Hon tittade vid kanten av bäcken och reste sig hastigt upp. Hon tittade på Taielor.
”Ni dricker inte från detta vattnet, väl?” frågade hon och gestikulerade mot bäcken. Hon pekade mot en liten buske som växte precis intill bäcken. Den var fylld av vackra, rosa blommor. Hon satte sig på huk vid dem.
”Detta är giftpilar. De växer tillräckligt nära för att förgifta vattnet med sina rötter” sa hon och tittade på Taielor igen. Audrey hade förstått från folks berättelser att huvudstadens befolkning visste väldigt lite om naturen, precis som alla andra falanger utom Nomaderna.

Audrey tittade på blommorna igen. Hon hade sett dem innan, de växte i skogen vid hennes by. De var ett väldigt effektivt vapen om man använde det på rätt sätt. Om man tillagade dem på precis rätt sätt kunde det bli ett snabbverkande dödligt gift som inte gick att spåra. Audrey hade hört några Nomader skämta om att Nomaderna kunde göra uppror själva om det någon gång skulle behövas, eftersom de hade alla kunskaper om överlevnad och naturen som krävdes. Det var sant dock, det som Nomaderna inte visste om naturen, det fanns inte. Audrey själv var en av de bättre bildade Nomaderna och satt inne med otroligt mycket kunskap, för hon hade alltid varit intresserad, även som liten.

" Så fort jag får tillfälle till. Nästan varje dag." svarade Taielor och följde den lille ekorren med blicken. Hon kollade sedan på blomman och sedan mot Audrey.
"Nej, då! Inte något som jag känner till iallafall, bäcken leder ut till havet." Hon kände väl till buskens egenskaper. Hon var stort sätt den enda i hela Zër som hade vettiga överlevnadskunskaper för naturen. Hon älskade allt som hade med naturen och dess djur. Taielor satte sig ner och doppade fötterna i bäckens iskalla vatten, det var tidig vår och Taielor ville redan bada.

"Berätta om dig själv!" Hon log när hon sa meningen. Nomaderna var intressanta, Taielor själv önskade att hon kunde få chansen att bo och leva med naturen. Hon hoppades att Audrey ville vara med henne som vägledning och stöd när hon skulle ärva tronen. Den rödhåriga flickan kändes precis som den perfekta för jobbet. Taielor var väldigt intresserad att erbjuda Audrey chansen. Hon behövde någon från Distrikten som kunde hjälpa henne med hur samhället ska funka i framtiden. Så de kunde bygga upp ett jämnt, demokratisk samhälle.

Audrey nickade och kastade en blick mot busken igen. Taielor verkade kunna en del om naturen trots allt. Hon funderade lite när Taielor ställde sin fråga. Berätta om dig själv. Det fanns ju inte så mycket att berätta, egentligen. Audrey kunde ju inte precis säga att hon jagade olagligt och att hon ogillade huvudstaden på grund av orättvisan som den skapade. Hon ryckte på axlarna.
”Det finns ju inte så mycket att berätta, jag är en överlevare. Jag har en naturlig fallenhet för djur, naturen och vårt samband med dem” sa hon och lutade sig med handen mot ett träd. Hon kände barken mellan fingrarna. Hon kände på den skrovliga ytan, och kunde snabbt känna att det var ett relativt ungt träd, med mycket vatten och liv i sig.
”Mina föräldrar lever fortfarande båda två. Jag har två yngre systrar som inte har valt än” fortsatte hon. Hennes äldsta syster skulle inte välja förrän om tre år, och hennes yngsta om fem. Ingen av dem verkade dock speciellt intresserade av att byta falang.
”Du själv då, vem är du?” frågade hon med ett leende. Hon undrade egentligen hur olika liv de två tjejerna egentligen levde. Det var rätt intressant faktiskt. Båda var lika gamla, men levde två vitt skilda liv på grund av var de var födda. Audrey undrade vagt hur hon hade varit som person om hon hade växt upp i Zër.

Audrey lyssnade på klockorna som hördes svagt. Det var säkerligen dags för De Religiösas dagliga mässa. Hemma i Yves kunde Audrey höra klockorna ringa från byn, vilket de gjorde tre gånger om dagen. Nomaderna hade inte ritualer på samma sätt, utom giftermål och invigningsritualen när det kom nya Nomader till dem. Hon tyckte det var ganska skönt, det måste vara jobbigt att behöva vara på ett ställe under vissa bestämda tider. Hon var väldigt nöjd med att inte behöva vara så bunden.

"Det finns säkert en hel del, jag dömmer ingen." svarade Taielor vänligt. Hon sneglade mot busken, den borde egentligen tas bort.
Hon nickade intresserat mot Audreys svar.
"Prinsessan Taielor de Warndie, äldst av 4 barn. Grevinna av Distrikt 3, född och uppvuxen i Zër. Infödd till De kungliga, valde De kungliga och De modiga, skrev då historia." svarade hon och log. Deras liv var rätt lika ändå om man bara glömde deras olika livshistorier. Hennes syster valde först om 3 år och hennes tvillingbröder valde inte förens om 6 år. Ingen av hennes syskon hade någon titel, de skulle behöva döda Taielor själv eller kriga sin egna storasyster för att ens få en chans till att ärva tronen.

Taielor kollade hastigt mot staden när klockorna hördes. Lunchbönen för De religiösa startade, deras mässa brukade hållas strax där efter. Stadens kyrka låg nästintill slottet, där hade Taielor gått som barn. Hennes familj var religös, precis som alla kungliga. De gick i kyrkan 3 gånger i veckan när Taielor var yngre. Hon själv var dock inte speciellt intresserad av religionen.
"Undrar du något så var inte rädd för att fråga! Jag blir bara glad om du är intresserad." sa hon och log sitt klassiska stora leende.

Audrey nickade.
”Hur kommer det sig att du är prinsessa och grevinna samtidigt? Är inte det två olika titlar?” frågade hon nyfiket. Nomaderna hade inga titlar, förutom Hövdingen som styrde byn. Det var dock ett demokratiskt val, så om någon var missnöjd med Hövdingens jobb, kunde den personen utmana Hövdingen i ett val för att se om resten av Nomaderna ville byta Hövding. Det kändes mycket enklare, för att inte behöva lägga pressen på vissa personer att reproducera, och speciellt inte behöva lägga press på deras barn heller att föra en krona vidare. Det var helt enkelt lättare med ett val.

Audrey vred på huvudet när hon hörde ett prassel i buskarna. Hon tittade närmare och såg hur en tilltufsad, liten hund kom ut ur buskarna. Av utseendet att döma var den herrelös, och dessutom var den ganska rejält skadad. Audrey satte sig på huk, och talade försiktigt på Nomadernas språk till den lilla hunden, som stannade upp, tittade på Audrey, och haltade fram till henne. Audrey rörde försiktigt vid den och såg att pälsen var ganska blodig, men den verkade inte ha brutit någonting. Hon fortsatte att lugnt prata på nomadspråket en liten stund innan hon vände sig till Taielor.
”Finns det Lejongap och Askbark tillgängligt i Zër?” frågade hon och plockade upp hunden, som verkade vara ganska lättad över att slippa ha vikt på sin baktass.

Taielor log, det var en rätt speciell historia, men hon drog den korta versionen för Audrey.
"Ärvde grevskapet Distrikt 3 av min pappa och kungen är min morbror och han fick bara en son. Jag är närmsta kvinnliga släkting som är lärd." svarade hon. Taielor hade egentligen önskat att de kunde ha val, som alla andra falanger, fast det var väl för det gällde hela nationen, som de ärvde titlarna inom kungafamiljen.

Taielor ryckte smått till när den lilla herrelösa hunden kom haltandes ur buskarna, den kom från bergens håll, där det inte fanns distrikt eller befolkning. Hon lyssnade intresserat när Audrey pratade det som hon gissade var nomadernas egna språk, vilket hon hade hört om innan.
Hon nickade när Audrey frågade om barken och örten.
"Jadå, jag springer och hämtar." Taielor visste precis vad Audrey tänkte göra och hon såg till att snabbt kila in i stallet och plocka fram barken och örten, tillsammans med en hink med vatten och några trasor så de kunde tvätta bort allt blod, och kanske linda benet.
Hon var tillbaka hos Audrey och hunden inom några få minuter.
"Här" sa hon och räckte fram växterna till Audrey innan hon själv satte sig på knä jämte och kollade oroligt på den bruna lilla hunden.

Audrey väntade tålmodigt, och klappade hunden under tiden, och talade lugnande med den. Taielor kom snabbt tillbaka, och hon tog emot sakerna. Hon doppade en av trasorna försiktigt i vattnet och baddade hundens sår. Den gnydde till, men låg stilla när Audrey fortsatte att tala med den. När hon hade fått bort det mesta av blodet tog hon barken, och stoppade in den i munnen. Hon tuggade den snabbt. Smaken var ganska jordig, och torr, men den blandades snart ut med hennes saliv. Hon tog en ren trasa och lade barkblandningen på den. Hon tog örterna och lade ovanpå barken. Hon lade trasan över hundens ben och lindade om det ganska så kraftigt, för att det skulle hålla. När hon var klar, verkade hunden lättad på något sätt. Antagligen började väl det smärtstillande som barken skapade att slå in. Audrey klappade hunden och fortsatte att prata med den på nomadernas språk. Läkekonst hade alltid varit en av Audreys stora kunskapsområden, hon hade hjälpt många människor i sin by, och även några i Yves som kom ner till Nomaderna för att få hjälp. Hon mindes en specifik gång när två tjejer från De Arbetande hade kastat sten, som hade träffat en gammal aktiv mina, som hade sprängts för nära dem. De hade blivit tagna till Audrey för hjälp, och hon kunde fortfarande komma ihåg mängden blod som de hade förlorat. Båda tjejerna hade dock överlevt, med alla lemmar i behåll.

Audrey vände sig till Taielor.
”Kan jag behålla henne här? I mitt rum alltså, jag vill inte lämna henne själv här ute” sa hon och kliade hunden bakom ena örat. Hon ville inte lämna ett skadat djur själv, speciellt inte ett djur som dessutom kunde bli domesticerat vid rätt träning. Hon hade alltid velat ha en hund, det var alltid en bra kompanjon. Hon plockade upp hunden och lade den i sitt knä. Den började dåsa bort, Askbark var otroligt effektivt om det användes korrekt.

Taielor nickade till svar när Audrey frågade om hunden i hennes rum.
'' Det är egentligen djurförbud i era rum men om någon frågar så säg att jag godkände det, så får jag ta den diskussionen senare.'' Hon förstod Audrey's oro och kände själv att hon ville ha in hunden hon med. Taielor flyttade sig försiktigt närmare den lilla bruna varelsen som hade dåsat av i den rödhåriga flickans knä. Hon sträckte lugnt fram handen och lät hunden använda sin sista energi för att nosa på Taielor innan den helt försvann i sina askbarks sömn. Taielor klappade hunden på huvudet och reste sig långsamt upp.
'' Vi bär henne till ditt rum så kan jag leta upp lite mat, en skål med vatten och en filt hon jag ha i natt.'' Taielor log vänligt och plockade upp resterna av barken och örthögen.

Audrey nickade. Hon höll hunden nära sig när de gick genom skogen och bort mot stadshuset igen. När de kom till Audreys rum lade hon ner den sovande hunden på sängen och tittade på den.
”Hon kommer bli bra, hon behöver bara vila lite” sa hon och klappade den lilla hunden över kroppen. Den andades tungt, men den sov djupt. Audrey satte sig ner på sängen. Hennes mage kurrade, och hon undrade hur det kunde ens vara möjligt, med tanke på all mat hon hade fått på tåget. Hon hade ju visserligen spytt upp allt igen, men det kändes ändå konstigt att vara hungrig igen. Gick det så fort att vänja sig vid mycket mat? Hon ville inte veta hur det skulle kännas att komma tillbaka till sin by i så fall. Hon tittade på Taielor.
”Finns det möjlighet att få något att äta?” frågade hon och bet sig i läppen.