Mutanternas värld (prs)

Tara hade gått runt resten av eftermiddagen i huset, och testat allt. Det hade inte varit en dröm, det var verkligheten. Hon hoppade till när klockan ringde, och hon bet sig i läppen. Hon ville såklart berätta för James, men hur skulle han reagera? Hon öppnade dörren och log brett.
”Choklad?! Du är verkligen min knight in shiny armour” sa hon och skrattade. Hon ställde sig åt sidan för att släppa in honom.

"Ändå svarar du nej på mina frierier." sade han bittert innan han gick in. Han hängde av sina ytterkläder och tog av sina skor. Han gick vant till vardagsrummet och la påsen på bordet. "Vad har du gjort då? Förutom att längta efter mig."

Tara skrattade.
”Den dagen du friar på Eiffeltornets topp, då svarar jag ja” sa hon och skrattade. Hon satte sig i soffan.
”Inte så mycket, mest tagit det lugnt, hur har det gått för plugghästen?” frågade hon och flinade. Hon noterade att hon hade glömt plocka undan många av prydnadssakerna hon hade fått att åka ut från hyllorna och ner på golvet, så de låg utspridda över vardagsrumsgolvet. Hon öppnade påsen som James hade med sig, och tog en bit av chokladen. Hon stoppade in den i munnen och lutade sig bakåt.
”Vad skulle mänskligheten göra utan choklad?” frågade hon och skrattade.

"Okej, då vet jag." log han och satte sig ner bredvid henne. Han ryckte lite på axlarna och log stort. "Är klar med rapporten vi skulle skriva och varför är det så stökigt här?" undrade han och höjde ena ögonbrynet. Om han mindes rätt så var Taras familj väldigt pedantisk av sig, så detta var inte riktigt det normala för honom att se.

Tara harklade sig. Hon kliade sig i nacken och tittade på James.
”För jag har upptäckt något” sa hon och bet sig i läppen. Han skulle ju få reda på det förr eller senare. Hon höll ut handen mot en prydnadshund som låg på golvet, och den flög till hennes hand. Hon tittade på James, men sa ingenting. Hon skulle låta honom själv få reagera som han ville. Hon hoppades att han inte skulle bli arg, besviken eller ledsen. Men med tanke på vem hans pappa var, så var de reaktionerna inte helt omöjliga. Hon kramade prydnadsfiguren hårt, och tittade på James, i ett försök att förutse hans reaktion.

James rynkade på pannan och kollade nyfiket på henne. Han följde hennes rörelser med blicken och kände nästan hur all färg rann från hans ansikte. Han tittade bort från henne och kliade sig i nacken.
"Du kommer vara tvungen att börja på den där skolan nu, är det här sista gången vi kan ses eller?" frågade han och reste sig upp. Han svalde hårt och gick till köket, han hade nog misstänkt det otroligt mycket men hoppats på att han hade fel.

Tara reste sig upp.
”Jag vet inte. Ingen har kontaktat mig, och jag vet inte hur man gör. Det är klart att detta inte är sista gången vi ses! Bara för att jag byter skola betyder ju inte det att vi slutar vara vänner? Det är ju som vilket skolbyte som helst. Och nu slipper jag ju i alla fall John som mattelärare” sa hon och skrattade, med en segergest.
”Plus att detta är ju svincoolt, jag kan få saker att göra som jag vill!” sa hon och tittade på honom. Hon bestämde sig för att inte nämna att hon även misstänkte att hon kunde läsa tankar, hon hade studerat folk utanför fönstret och hört saker som om de stod två centimeter från henne hela eftermiddagen. Hon ville inte skrämma honom ännu mer.

"Aa, som vilket annat skolbyte som helst. Förutom att mina föräldrar kommer få veta vilken skola du går på!" röt han och kollade på henne. Han skakade på huvudet och drog handen över ansiktet. Han såg inte alls det komiska i situationen, såsom hon verkade göra. Han såg sig omkring i köket och bet sig hårt på läppen.

Tara tog ett steg bakåt när han röt till. Hon gillade inte när folk höjde rösten, speciellt inte James. Hon kände hur hon blev arg, kunde han inte vara glad för hennes skull?
”Strunta i att berätta för dem då” snäste hon tillbaka och stirrade på honom.
”Hitta bara på vilken skola, du behöver ju inte berätta” sa hon och lade armarna i kors. Hon kände ilskan i magen, och hon tittade på honom, och noterade inte att föremål i köket började skaka; kaffekokaren, brödburken, olivoljan, i princip allt löst.

James öppnade munnen för att säga något men rynkade på pannan, han såg sig omkring och gick till hallen.
"Hoppas din pizza smakar." sade han bara och tog på sig sina saker igen innan han gick ut från hennes hem.