Game of Thrones (Emma07 & TildeW)

Deras konversation avbröts av drottningen själv som välkomnade de alla och bjöd in de till slottet. Gisela började glatt gå mot ingången. Hon hade inget intresse kvar att vara ute i det extremt tråkiga vädret. Hon såg till att de andra var nära henne, för säkerhetsskäl. Hon visste att det fanns personer runt om henne som skulle vilja se henne skadad, samtidigt visste hon att varken Lord Tully eller Lord Arryn skulle tillåta någon att röra henne på fel sätt. Hon tackade alla sju gudar för att det fortfarande fanns familjer som kunde se henne som en lojal del av alliansen

Jeremiah såg upp då drottningen började tala. Han gick intill Alyssa, Lord Arryn och Lady Heron in, lite för att han fortfarande var nyfiken på Lady Heron. Han hade fått tänka lite innan han kom ihåg vilken släkt Heron var innan han kommit på det, men nu var han säker. Han visste att det var en hel del släkten som inte gillade dem, men Ferry var inte en av dem - hans pappa hade alltid försökt lära dem att man inte ska döma personer utefter deras släktingars val. Släktet Ferry hade själva vart ganska utsatta medans Bolton styrde Norden, just eftersom de hade satt sitt stöd till Robb Stark i hans krig.

Tornrummet var mycket större än vad Gisela hade kommit ihåg. Drottning Daenerys två drakar flög förbi fönstret och Gisela kunde inte hjälpa än att hoppa bak av skräck. De hade blivit så enorma och att deras drottning lät de flyga omkring över staden helt utan uppsyn var någon hon aldrig skulle kunna förstå.
”Välkomna till Kungshamn!” Sade Daenerys högt och fick Gisela att att föra all sin uppmärksamhet till henne. ”Jag tackar alla att ni kunde samlas här så snabbt. Jag kan behöva så mycket hjälp jag kan få! Det är oroliga tider nu, och jag vet inte hur länge jag kan fortsätta hålla freden i Västeros...”.
Självklart var det de allt handlade om. Lord Tully hade aldrig berättat för verken henne eller sin son varför de skulle fara till Kungshamn, men inte hade det varit för en trevlig semester i landets rikaste stad. Krig. Det visste alla skulle komma förr eller senare, men aldrig hade någon trott att det bara skulle gå några år innan nästa startade.

Det fanns många familjer som fortfarande var lojala mot ätten Lannister och Cersei. Gisela själv kände ett fåtal. Daenerys hade inte haft hjärta att mörda deras tidigare monark, sade att hol inte tänkte bli som hennes far en gång hade varit. Det var något som Gisela respekterade stort. Ingen kvinna hade någonsin tagit tronen på ett sådant sätt som Daenerys hade förr. Tyrion tog över Casterlyklippan, och i denna skara skulle det vara svårt att se honom, men han var garanterat här. Jaime Lannister hade förlorat sitt liv kriget när han tappert slogs på den rätta sidan. Gisela hade varit där när det hände, han hade trots allt hjälpt ätten Tully att fly från ätten Freys fängelsehålor.

Jeremiah såg runt lite i tornrummet, det var ungefär så som han kom ihåg det. Han rös till lite då drakarna flög förbi - han hade sett dem en gång förut men han trodde inte det var en syn man någonsin kunde vänja sig vid. Han drog sedan uppmärksamheten till drottningen igen då hon talade. Han hade pratat lite med sin far tidigare om det kommande kriget, så han hade väl varit lite förberedd på att det var det som resan handlade om. Ändå hade han inte annat än hoppats på att det inte skulle vara så illa - man hade precis hämtat sig helt ifrån det tidigare kriget, och ett nytt krig kunde göra att de senaste årens slit var helt förgäves.

Mummel bröt ut i rummet, men Gisela kunde inte säga något. Fastän som hade förväntat sig något sånt här var det fortfarande en chock att få det bekräftat. Hon slöt sina ögon och placerade en hand över sitt hjärta. Något hon hade gjort sedan hon var liten för att lugna sig. Regent efter regent ropade ut sina frågor och funderingar. Allt hade blivit kaos när hon bestämde sig för att öppna ögonen igen. Att höra alla ljud fick Gisela att känna sig stressad, och det tog inte lång tid innan hon inte klarade av det längre.
”Kan alla vara snälla och stänga sina käftar!” Sade hon högt, förvånad över hennes ordval. Men som hon hade önskat tystnade alla efter ett par sekunder.

Jeremiah höll sig ganska tyst medans folk började mumla och prata runt omkring honom. Själv gick hans hjärna på högvarv med att försöka räkna ut hur mycket ett nytt krig skulle påverka dem. Ingen tvekan om att det skulle drabba dem hårt, då de knappt hade hämtat sig ifrån det förra kriget. Han såg förvånat upp då Lady Heron talade, han måste säga att han blev förvånad över att hon höjde rösten och ärligt talat lite imponerad med över att hon höjde rösten.

Gisela lyckades få ögonkontakt med Daenerys i ett par sekunder, men tittade skamset bort.
"Tack så mycket..." mumlade hon tyst och gestikulerade för Daenerys att fortsätta tala.
Hon såg över på Edmure som stod bredvid henne. Vem fast han inte var hennes far såg hon upp till honom som en fader figur, och ofta ville hon ha hans anklang. Lord Tully gav henne en lätt klapp på axeln och log brett

Jeremiah såg lite på Gisela, var som sagt lite imponerad - själv hade han inte gärna höjt rösten så inför drottningen för att få tyst på alla. Visst, han hade inga problem med att tala där om det ställdes en fråga eller om det var för att tillägga nåt till en diskussion, men för att tysta alla? Nej, det trodde han faktiskt inte att han skulle gjort.

Gisela såg sig omkring. Skulle hon vara helt ärlig ville hon inte direkt vara här. Istället skulle hon vilja sitta på i sin kammare i Flodvatten med en bok i knät, men hon var den sista Heron - eller vad folket trodde var den sista Heron. Var hennes far befann sig just nu hade varit ett mysterium i snart en dekad. Störst sannolikhet var det att han var död, mördad av någon ilsken Nordman. Det var hemskt, men han skulle ha förtjänat det. Hade det inte varit för hans förräderi hade Gisela aldrig förlorat sin mor som hon så hade älskat och sett upp till.

Jeremiah såg sig runt lite, blicken fastnade lite vid Lady Heron. Han måste säga att han var nyfiken på henne och hur det kom sig att hon verkade vara Edmund Tullys skyddsling. Det var med blandade känslor som han hade rest med till Kings landing - han gillade att få komma dit och se lite nya städer och nya människor. Samtidigt så var det skönt att vara hemma med, folket här nere i söder hade lite annorlunda seder och bruk än nordmännen vilket gjorde att inte var helt säker på hur han skulle bete sig i alla lägen. Nordmännen var på ett sätt mer råa och ociviliserade, iallafall om man jämförde med de flesta i södern. Men samtidigt så låg hotet om ett nytt krig som ett mörkt moln över dem hela tiden.