Privatroll mellan mig och TildeW (The Mortal Instruments)

Isabella
Isabella hade dragit sig tillbaka till sitt rum direkt. Hon var inte här för att se sig omkring, hon var här för uppdraget och det är allt. Hon slängde upp väskan på sängen och började plocka upp sina kläder. Med en suck stängde hon väskan igen när allt var upptaget och hon stoppade undan väskan. Hon la sig ner på sängen och kollade upp i taket. Hon ville bara tillbaka till sin familj i London, hon hade inte bett om att få det här uppdraget men hon skulle göra sitt bästa för att inte göra någon besviken för det var det värsta hon visste. Att göra folk besvikna på henne. Hon rös av blotta tanken på att göra sina föräldrar besvikna.

Fred
Fred hade som några andra dragit sig tillbaka till sitt rum. Han satt vid skrivbordet, blocket liggandes framför honom. Det hade inte varit det mest lyckade mötet. Han kände inte ens till hälften av de som bodde här. Men respekterade att de tydligen inte hade varit helt förbereda. Han visste själv hur det kändes, det var stressigt. Speciellt när de behövde göra upp en plan så snabbt som möjligt innan fler människor blev dödade.

Joseph
Joseph rörde sig bland korridorerna. Det var sent, men han ville se till att alla hittade dit de skulle. Han var äldst i institutet, bordsett från Mr och Mrs Brawnthorn. Trotts detta kunde han inte bete sig ordentligt, speciellt inte om Noah var där. Det gjorde honom lite besviken på sig själv, men gamla vanor var så svåra att släppa.

Hedvig
Hedvig vaknade tidigt nästa dag och var fort uppe ur sängen. Hon smet iväg till sitt badrum och tog en lång och väl förtjänt dusch innan hon återvände till rummet för att byta om. Hon drog på sig sitt svarta linne och gick för att hitta sina slitna jeans som hon älskade. Hon hittade dem längst ner i lådan och drog på sig dem. Hon granskade sig själv framför spegeln innan hon bestämde sig för att sätta upp håret i en hästsvan. Hon lämnade nu sitt rum och gick för att se om någon annan från gänget var vaken och ville gå och äta frukost med henne då hon ville bara få träffa dem andra skuggjägarna. Hon knakade på dörren till Wesleys rum och väntade nu tålmodigt på att han förhoppningsvis skulle öppna.

Jake
Jake hade varit vaken i flera timmar men legat kvar i sängen för Stephanies skull men nu kunde han inte vara kvar längre så han reste sig försiktigt upp från sängen. Han gick mot badrummet för att duscha då han kände att han stank. Han drog av sig tröjan och byxorna och klev nu in i duschen. Han lät bara vattnet skölja över hans kropp medans han tänkte på allt som hände igår. Han stängde av vattnet och klev ur duschen nu och knöt handduken om midjan innan han gick ut till rummet igen för att byta om. Han drog på sig kläderna och gick tillbaka till badrummet med handduken. Han lämnade nu rummet för att se om det var några som var vakna.

Wesley
Wesley hade gått och lagt sig sent föregående kväll. Det fanns så mycket att se! Han hade suttit så högt upp som möjligt i institutet för att se ut över Chicago. Amerika var verkligen spektakulärt! Han hade träffat på några från institutet han befann sig på. De verkade rätt trevliga, men det var många olika personligheter och han förstod vad de menade när de sade att det var svårt att få alla att komma överens ibland. Han hade hunnit prata lite med Lola, dottern till de som hade hand om studierna och institutet. Hon verkade väldigt, vad skulle man kunna säga? Egoistisk. Kanske inte speciellt konstigt med tanke på vad för familj hon hade.
Wesley vaknade av en knackning på dörren. Hans händer gnuggade i hans trötta ögon innan han reste sig upp från den bekväma sängen. Utanför stod Hedvig med ett leende. "Godmorgon" Log han och gäspade stort.

Winniefred
Winniefred gick tyst nerför trapporna, hon ville inte väcka någon i onödan, speciellt inte med tanke på vad klockan var. 5:15. Frukosten serverades mellan 5:30 och 7:30, lite som på ett hotell. Det var ett beslut Mr Brawnthorn och resten av skuggjägarna hade kommit överens om var bäst, speciellt för de som gärna ville ta sovmorgon dagar de hade sina studier eller uppdrag sent. Själv var hon en morgonmänniska lika mycket som hon satt uppe på natten. Hon hade spenderat denna natt själv, vilket inte var speciellt vanligt. Men det var nog för det bästa just då. Hon såg hur några som jobbade i köket dukade upp med bröd. Det var fortfarande en kvart kvar och ville inte större de alldeles för mycket så hon fortsatte vandra bland korridorerna.

Dorothy
Dorothy hade legat uppe ett tag nu, men aldrig rört sig från sängen. Resan igår hade varit utmattande. Minnen, tankar, nästan allting snurrade omkring i hennes huvud. Men mest tänkte hon på uppdraget. De hade inte fått så mycket information om det, men Mr Herondale verkade exalterad att hjälpa till. Dorothy beundrade hans entusiasm, han hade förändrats mycket sedan han själv var i deras ålder. Det var vad Mrs Herondale hade sagt.

Jake
Jake såg Winniefred längre fram och vände sig om för att gå en annan väg direkt då han inte hade lust att möta henne för tillfället. Han visste att hon inte skulle vara särskilt glad på honom eller på Stephanie. Han hade lyckat få ur allt som hände i går ur Stephanie. Han visste att Stephanie skämdes över sitt beteende under gårdagen och att hon skulle be om ursäkt till Winniefred och det skulle han också göra men inte innan han hade ätit då hans mage kurrade av hunger. Han styrde stegen mot matsalen då klockan var 5:25 så frukosten skulle börja serveras om 5 minuter och det var skönt att ha ätit innan alla andra skulle äta för då blev det ganska fullt i rummet och Jake orkade inte med en massa människor på morgonen. På väg till matsalen såg han en av dem som hade kommit från institutet i London. Han granskade henne lugnt utan att det skulle se konstigt ut men han kom på sig själv och gick nu lugnt vidare. Han kom fram till matsalen och såg att frukosten skulle serveras om en minut. Han lutade sig mot väggen bredvid och väntade på att få gå in. Hans hår hamnade lite i hans ansiktet och han drog bort det direkt med handen och kände då att håret fortfarande var lite fuktigt från duschen han tog imorse. Han såg att klockan var 5:30 och smet in i matsalen nu. Han tog direkt en macka och lite te innan han gick för att sätta sig vid ett bord. Det var skönt att sitta där i ensamheten och bara lyssna på ljudet från köket utan att det var en massa spring och skrik från dem andra skuggjägarna.

Hedvig
Hedvig såg på Wesley med ett leende. " Jag tänkte fråga om du ville följa med och äta frukost för jag är jättehungrig plus att då får vi chansen att se vilka dem andra är". Hon var så ivrig på att få träffa dem andra skuggjägarna då deras ankomst igår inte var den bästa enligt henne själv men det gjorde henne inte så mycket att det blev ett konstigt välkomnande för hon brukar inte bry sig om sånt. Hon hade tänkt väcka sin bror men sen kom hon ihåg att James avskyr att bli väckt då han föredrar att sova länge men ibland har hon faktiskt väckt honom för att han ska på uppdrag med henne. Det roligaste sättet att väcka James på är att hälla iskallt vatten över honom. Hon flinade till för sig själv när hon kom på att hon hade gjort det en gång och han hade varit arg på henne i en vecka.

Wesley
Wesley skrattade tyst. "Varför är jag inte förvånad att du är uppe såhär tidigt?" sade han med ett leende. "Men visst, jag kan följa med och äta, finns ingen anledning att somna om när jag nu har blivit väckt". Han steg ut ur rummet och gick bredvid Hedvig mot matsalen. Han hade ännu inte kommit över deras ovanliga färgkombination, mycket silver, mycket grönt. Hemma i London var det mycket mörka, tråkiga färger.

Lola
Lola satt i det badkar som fanns i hennes badrum. Hon lutade huvudet bak och tog ett djupt andetag. Hon kunde inte vara den enda som haft problem att sova under natten, hon var mer än säker på att hälften av institutet hade legat uppe och funderat. Själv hade hon det, mest på uppdraget, men även lite på London. Hur var det där egentligen? Hon hade besökt Irland, Frankrike, Tyskland, men aldrig hade hon satt foten i England. Det var ett uppdrag de var på i Tyskland som hade innebar att några behövde åka till London, men Lola hade varit för ung för att följa med på den utflykten. Hon mindes hur hon hade hatat Winniefred och Joseph som var gamla nog att åka då. Lola hade varit 12 och Winniefred hade just fyllt 15.
Det var uppenbart för alla i och utanför institutet att hon inte tyckte om Winniefred, ibland trodde hon inte det fanns någon som gjorde det, förutom hennes föräldrar och Mr Broche. Tanken gjorde henne på lite bättre humör, hon själv var ju inte mest illa omtyckt i alla fall, men kommentarer om henne förekom. Hon hörde hur vissa talade illa om henne bakom hennes rygg, bara för att de inte är lika speciella och rika som hon. Avundsjuka var vad de var, och det kunde de lika gärna få vara om de inte tänkte visa henne respekt.

Joseph
Joseph gick ut från träningssalen med sina vapen i handen och sin tröja hägnades över axeln. Han skulle lämna sina dolkar hos Manfield för att få de rengjorda och vässade. Det var inte vanligt för honom att träna så tidigt, speciellt inte när han hade varit uppe sent. Ljuset som strömmade genom fönstren fick svetten på han bara överkropp att glimma.
Han stötte på två från London institutet. Wesley och Hedvig var namnet, om han kom ihåg rätt. Han gav de ett leende och nickade mot de som ett sätt att säga godmorgon. Mr Hymn såg trött ut, förmodligen hade han just gått upp, men Miss Collins däremot var nog den piggaste av de alla. Han lade snabbt märket till Winniefred bakom de och skyndade sig fram, han hade inte sett henne sedan hon ställde in mötet tidigt igår kväll. "Där är du" sade han och kvinnan vände sig om och såg på honom med ett leende. "Du kom inte förbi igår kväll, jag antar att du spenderade natten i ditt rum?". Han placerade en lätt kyss på hennes panna medans hans vilade sina händer på hennes midja. Winniefred lade sina händer på hans armar och såg ner kort innan hennes ögon mötte hans. "Nej, det fanns jobb att göra och jag ville inte störa dig när du sov" sade hon lugnt.
Joseph var lättad över hur lugn och sansad hon verkade vara, men han visste att gårdagen händelser fortfarande var något hon tänkte, och oroade sig över.

Hedvig
Hedvig skrattade till och gick med honom nu. " Hade tänkt väcka min bror men han kommer hata mig om jag gör det då han hatar att bli väckt tidigt på morgonen". Hon log till när hon såg Joseph gå förbi dem. Det märktes nog på henne att hon var alldeles ifrån sig av iver inför uppdraget och hon ville få träffa den där Winniefred som han Joseph pratade om tidigare. Det verkade som att Winniefred var ledaren för uppdraget och Hedvig ville gärna se vad för person som hon var för om hon var en bossig tjej så skulle inte hon och Hedvig komma överens då Hedvig inte klarar av bossiga personer. Hedvig kom in i matsalen och såg att det bara var en till person där inne och det var ingen som hon visste vem det var vilket innebar att han måste tillhöra detta institut och troligen kommer vara med på uppdraget. " Är inte det här jättespännande?". Hon såg på Wesley med ett stort leende och hela hon sken av lycka över att få vara här.

Noah
Noah gick längst korridoren för att ta sig till matsalen när han såg Joseph och Winniefred längre ner i korridoren. Han övervägde ifall han skulle ta en omväg till matsalen eller passera dem men han bestämde sig för att passera dem eftersom att han kan inte undvika dem för all framtid efter som att dem hade ett uppdrag att ta hand om och då behövde dem alla sammarbeta för att få det att funka. " Godmorgon". Han sa det när han passerade dem innan han fortsatte att gå mot matsalen då han hade hört sin mage kurra av hunger. Han hade inte fått någon sömn alls under natten då allt han kunde tänka på var uppdraget och att det faktiskt fanns en chans att dem inte skulle lyckas att stoppa demonerna och då var dem faktiskt ganska så körda allihopa. Han hade vridit sig fram och tillbaka hela natten och aldrig riktigt kunnat sova så nu var han väldigt trött men han hoppades på att lite mat i magen skulle ge honom tillräckligt med energi för att klara av dagen utan att somna för att sen inatt få lite mer sömn än typ en timme. Han kom in i matsalen och såg att Jake var där och två från London institutet. Han tog sin mat och gick för att sätta sig vid Jake.

Isabella
Isabella hade inte lyckats sova något alls under natten utan hon hade suttit och ritat hela natten och just nu gick hon på någon extra energi som fanns i hennes kropp. Hon la undan sitt ritblock och gick för att byta om till mer ordentliga kläder. Hon granskade sig själv i spegeln och lät två hårslingor lägga sig vid varsin sida om hennes öron medans resten av håret sattes upp en enkel hästsvans. Hon älskade att se ordentlig och prydlig ut för att visa att hon är ingen tjej man kan köra över bara så där utan hon kan lätt tjafsa tillbaka och motsäger sig oftast men det beror på vilket humör hon är på och vem det är. Hon öppnade dörren till rummet och gick ut nu. Hon styrde stegen mot matsalen för att se om det fanns något gott att äta. Hon föredrog frukosten i London då man fick fixa den själv och dessutom var det bättre mat där enligt henne själv. För alla som känner Isabella vet att hon är kräsen med vad hon äter då hon vill hålla sig i samma form hela tiden. Hon rös vid blotta tanken på att gå upp i vikt, för henne var det som att göra sig själv ful och hon ville inte vara ful då det inte accepterades i hennes familj. I hennes familj skulle man alltid vara ordentlig, prydlig, smal, vacker och alltid i tid till saker. Hon kom in i matsalen och såg på det var fyra personer där vilka två av dem var Hedvig och Wesley medans dem andra två var nya ansikten för henne.

Wesley
Wesley drog ut en stol och satte sig ner och började plocka på sig av frukosten. "Det är definitivt spännande" instämde han och tog en tugga av det nybakade brödet.
Folk från båda institutet började strömma in efter ett tag och Wesley såg på Fred som nu satt framför honom. Alla från London var här, det var 2 som saknades från Chicago. Han började fundera lite över vem som hade hand om hela deras uppdrag, han hade hört Winniefred Fairchilds namn rätt mycket, men det fanns inte en chans att en nybliven vuxen skuggjägare kan ha ansvar över 11 ungdomar och ett uppdrag vad gäller en känd, farlig grupp demon? Tanke fick honom att skratta lite. Han såg bort mot bordets vänstra kant, på kortsidan satt Mr Herondale, som höll i en konversation tillsammans med Dorothy och Isabella. Han hade alltid haft respekt för William, han var ju trots allt den som hade haft hand om honom när han anlände till institutet och hade behandlat de alla som sina egna barn. Konversationer hördes från alla håll och kanter, och var väldigt nöjd med att se hur de från Chicago inte höll tillbaka utan talade glatt med de andra. Den ända som inte verkade säga något var Miss Brawnthorn.
Dörren öppnades plötsligt, in steg Mr och Mrs Brawnthron, båda ordentligt klädda. Mr Brawnthorn bar en brun kostym som passade honom väl, under ena armen hade han en flat cap mesans hans fru höll i den andra. Mrs Brawnthorn hade på sig en lång mörk klänning i en design som måste vara populär i USA, då han inte hade sett någon bära något liknande i London. Direkt såg han hur lik Lola var sin mor, de båda hade samma röda hår, samma rosiga kinder och gröna ögon. Det var ingen tvekan att de var vackra. Bakom de kom Miss Fairchild och Mr Broche. Han blev smått förvånad över att se Winniefred i något som inte var en elegant klänning som dagen innan. Hon bar en par tajta svarta byxor, en tröja som såg ut som en undershirt och som var minst två storlekar för stor vars kanter var instoppade i byxorna. Runt hennes midja hade hon ett brunt skärp. Över hennes axel hängde en pil och några bågar. Det som fick Wesley att spärra upp ögonen var hennes skor, aldrig hade han sett en kvinna vars träningsdräkt bestod av ett par höga stövlar med en klack på, även om den inte var hög. Hade kvinnliga skuggjägare i USA klackar? Josephs dräkt såg inte speciellt annorlunda ut från Wesleys egna, man han lade märket till de många dolkarna han hade i sitt bälte, det måste i alla fall ha varit ett halvt dussin han hade om man räknar borde de två han höll i handen. Själv använde han helst svärd, de var lätta att använda och inte lika bökiga att ta med sig som flera små knivar kunde vara.
Mr Brawnthorn satte sig på kortsidan, mittemot Mr Herondale, på sin vänstra sida satt Lola och på hans högra var hans fru placerad. Han kunde inte låta bli att beundra hur mäktiga de hade sett ut när det kom gående genom dörren, inte bara de utan Winniefred och Joseph också. Mest imponerad var han av Joseph, som tydligen var känd som en riktig bråkmakare. De placerade sig bredvid Lola och Mrs Brawnthorn.
"Vi ber om ursäkt för den sena ankomsten" Det var Mr Brawnthorn som bröt tystnaden. "Det fanns ett del förberedelser inför dagen som behövdes ta itu med. Jag hoppas att ni inte har väntat alltförlänge. Nu när alla är här skulle jag gärna vilja presentera mina skuggjägare, var snälla att ställa er upp!". Och det var precis vad de gjorde. Alla från Chicago institutet ställde sig upp utan att ifrågasatta. Det slog Wesley att de hade extremt respekt för paret som hade tagit in de.
"Jag vill börja med att presentera Stephanie Jones och Jake Lodge som sitter bredvid Mr Keemann och Miss Collins. Både Miss Jones och Mr Lodge är väldigt trevliga, smarta och ihärdiga. Skulle ni någonsin känna er ensamma rekommenderar jag att spendera tid med de!". Mr Brawnthorn log mot de två innan han fortsatte sin presentation. "Noah Fuller är en av våra skickligaste skuggjägare, men se till att inte bli lämnad ensam med honom och Mr Broche om ni inte vill riskera att bli ett offer av ett av deras välkända skämt. Lola Brawnthorn, min egna dotter. Klagomål och förbättringar för att öka eran trivsel tas upp hos henne. Slutligen har vi Mr Broche och Miss Fairchild, jag är mycket säker på att ni alla träffade på det igår kväll. Mr Broche är den äldsta i gruppen, men ibland beter han sig som den yngsta". Ett par skratt hördes från de andra. "Precis som Mr Fuller är han en av våra duktigaste skuggjägare. Miss Winniefred Fairchild kommer vara en av era ledare under detta uppdrag". Man såg tydligt hur Charlottes käke spändes. "Information, spaningsuppdrag och attackplaner tar ni till henne. Jag förväntar er att ni visar mycket respekt till vårt institut lika mycket som jag förväntar mig att mina skuggjägare ska ta hand om er!".
De alla satte sig ner.

Hedvig
Hedvig såg på Mr Brawnthorn med nyfiken blick. " Kommer det vara flera ledaren under detta uppdrag?". James såg på sin syster som alltid skulle fråga en massa grejer hela tiden som vanligt. Såg snabbt på Stephanie och sen på Jake som höll henne i handen. Han fattade att det innebar att hon var upptagen, med en lätt suck lutade han sig tillbaka på stolen och granskade dem andra skuggjägarna. Hedvig såg bort mot sin bror som hade suckat till över något och gav honom blicken rätt på ryggen. James rättade på ryggen direkt och satte sig ordentligt. Hedvig hade väldigt bra pli på sin bror fast han var den äldre av dem så var det hon som bestämde. Hedvig log till mot sin bror och såg på nu på Mr Brawnthorn igen för att få ett svar på sin fråga om det där med ledarna.

Winniefred
"Jag har förstått att några hade problem med mitt val att låta Miss Fairchild leda ditt uppdrag ensam. Så min fru och jag tillsammans med Mr Herondale har beslutat oss att vi ska ha en andra ledare från London, men vi har kvar att diskutera vem" Mr Brawnthorn vände sig mot Winniefred som sakta ställde sig upp igen.
"Med tanke på gårdagens händelser vill jag be er alla om ursäkt för hur jag tog kontroll av situationen. Jag kommer göra mitt bästa att lägga upp planerna tillsammans med min medarbetare som alla kan känna sig någorlunda bekväma med" hon gav gruppen ett leende. "När jag ändå har eran uppmärksamhet skulle jag vilja gå igenom dagens planerade upplägg. Efter frukost är ni alla fria att få göra vad som önskar er. 15.00 är det möte för alla skuggjägare i biblioteket, där vi samlades igår. För er som inte skulle veta vart det ligger är det ner för korridoren på höger sida om matsalen. Dörrarna kommer vara öppna så alla vet vart de ska. Jag kommer också ha fått reda på med min medarbetare är tills dess. Om ni även skulle vara så snälla och tala om för mig vad för vapen ni önskar kommer det göra utdelningen lättare".
Winniefred satte sig ner igen. En hårslinga lossnade från hennes uppsatta hår och hon lade den snabbt bakom örat. Joseph sträckte sig efter hennes hand och log brett mot henne.
Han visste att det inte var enkelt, han visste hur mycket hon tog detta på allvar och hur mycket det skulle betyda om hon lyckades slutföra uppdraget på det bästa möjliga sättet. Aldrig hade Winniefred känt sig så säker som hon gjorde när hon hade Joseph i närheten. Aldrig hade hon varit så lycklig som den kvällen i musikrummet för två år sedan när Joseph erkände sin kärlek för henne, och aldrig hade hon känt sig så stolt än när de berättade för de andra på institutet om deras förhållande.