supernatural Rollplay [PRIVAT Zora & TildeW]

Nolan var rätt tidig till skolan och stod vid sitt skåp och rotar. Han var helt inne i det men han hade setn koll runt sig och hörde charlottes steg oc hsen williams ord åt henne och suckar tyst. Han drog ut böckerna ur skåpet som han hade men det var till bucklat. Några killar hade gett sig på honom innan allt så det hade slutat med Nolan intryckt i skåpet.
Milly hade kommit i dne tiden så dme hade släppt Nolan. Hon stod själv nu och rättar till sina böcker som stod i skåpet prydligt och dant. Hon tog tyst sina böcker till matten och gick direktn mot matten nu. Hon sneglar snabbt mot Charlitte och william. Hon hade alltid undrat om dem ens var mer än vänner ekker ej.

William såg bak på Milly och såg tillbaka på Charlotte igen. Han ställde sig närmare henne och började sig ner för ingen skulle höra vad han sade. "Du vet Milly?" frågade han tyst. Charlotte såg förvånat på honom, men svarade ändå "Mhm, jag har historia med henne" sade hon och tryckte böckerna närmare bröstet. "Vad vet du om henne?". Charlotte skrattade högt och slog till honom. "Att du inte har en chans" sade hon.

Milly skakar bort tanken och gick tyst mot klassrummet som var öppet för sina elever. hon hade hört Charlottes skratt och sett back på henne en gång innan hon smet in i klassrummet och satt sig på sin vanliga plats. hon slog upp böckerna för vara redo inför allt. Med blicken som sakta grnaskar folket som kom fastnade den på nolan som stod i dörren och tvekade om han skulle gå in eller ej. Den äldre kvinnan vid skrivobrdet såg på hoonm
-Nolan bara gå in istället för tveka.
sa kvinnan oc Nolan muttrar innan han gicki n och satt sig diskret. han ville ha koll för han viste vem som hade lektion med milly nu...

William såg på henne utan något ansiktsuttryck. "Inte för att hon inte skulle gilla dig. Men du kan inte" sade hon. En suck lämnade William läppar. "New, är lilla Willy kär?" sade hon och tryckte ihop hans kinder med sin tumme och långfinger. "Kalla mig inte Willy" sade han och slog bort hennes hand. "Gå till din lektion, jag pratar med dig på lunchen", och med det lämnade han henne och gick in i klassrummet.

Nolan kudne göra stegen och såg mot dörren sen ut genom fösntret för inte göra personerna utglodda som gick förbi honom. Han tänkte inte bli klassad som konstig när han redan var halft utpekad som galen av visa tjejer i klassen, De brukar säga han var söt galen. Det lät löjligt men ändå.

milly satt tyst och ritade i ett hörn i sitt häfte, hon granskar lite ibland folket som kom in och satt sig. Hno ville bara vara ute idag då det var hyfsat väder för vara höst. Det var sällan det var så men ändå

William såg sig omkring. Nolan verkade inte ha koll på honom just nu så han tog sin chans. Snabbt slank han ner på stolen bredvid Milly. Han hade inte haft med sig något materiell in, men det brydde han sig inte om.

nolan hade inte märkt William mne stelnar direkt när han såg vem som satt bredvid Milly nu. han muttrar surt och lutar sig tillbaka och såg stint på Willimas backhuvud innan hna såg bort igen, han tänkte inte låta han röra milly för då kommer han ställa till det.


Milly hade märkt och sneglar snabt på Willima när han kom och kunde hra Nolan vrida såg på stolne längre bort, hon såg konstigt back på honom och sen på William lika konstigt, han brukar inte sitta bredvid henne och dessutom han hade inte matriall
-du det e matte du borde kanske ha boken
fick hon plötsligt ur sig.

William såg på den blåhåriga tjejen bredvid sig. "Jag glömde det hemma" var det första han kom på. Vilket inte var sant, han hade inte ens lånat en mattebok. Han lutade sig bak i stolen och såg fram på tavlan. "Dessutom känner jag redan till allt de lär ut" sade han med ett flin.

Milly såg konstigt på William igen och skskar på huvudet bara och såg i sitt papper.
-man kan inte allt om man ska vara på raken
sa hon lugnt, hon visste ju inte han var demon och levt lägnre än henne. Menar i en demins ögon var hennes ålder bara en bebis ålder för dem kan man tro. Mily rätt tyst till sitt hår lite grann.

William skrattade tyst och tittade bak på Nolan. Han verkade inte speciellt glad att han satt bredvid Milly. Han visste väl om vad Nolan var, de hade träffats på några gånger förr. Skyddsänglar, ordet fick honom fortfarande att vela lägga sig ner på marken i en boll av skratt.