Artist and fan Rollplay [PRIVAT Naiive & Zora]

Sid gick tyst mot klassrummets utgång och Sara sprang ikapp hnenne idkret
-alltså matte det suger
viskar hon och Sid ryker på aclarna bara och log
-såddär fattarm an går det bra
sa hon bara och smet mot sitt skåp med vännen i hälarna som babblar på om olika saker, allt från matte till killar som hon tyckte var snygga men Sid bara gick bara till skåpet och öppnar det
-Sara jag bryr mig inte om hannes e snygg eller je
sa ohn bara

Dominics hjärna fortsatte att tänka på matte och den hemska sanningen om hur efter han var ända tills hans kom tillbaka till skåpet och han bestämde sig för att det inte var något problem han ville överanalysera längre. Han var redan en känd soloartist och det sista han behövde var att kunna komplicerade matematiska tal i sin karriär. Istället öppnade han skåpet, slängde in matteboken och tog fram en annan bok som han i början av dagen fått. Han tittade ner på den och läste titeln. Historia genom tiderna. Han suckade och hade god lust att slänga tillbaka den i skåpet igen.

Sid såg på Sara log
-om du nu e sååå kär i dne där Hannes gå på hans fest i helgen då, ska själv vara hemma och käka mig tjock på godis och så ut i skogen med voven
sa hon och flinar lite och sneglar snabbt mot Dominic och skakra på huvudet, han såg rätt uttråkad ut och det varade nog inte länge så hon såg matte läraren komma nu till honom
-glömde säga, jag ivll du jobbar med Sid nästa lektion eller bestämmer ni en plugg tid såg du hade svårt med matten och sid har hyfsad koll så prata med henne om en tid att plugga.
sa kvinnan till pojken och gav honom lappen med sakerna och gick sne mot lärarrummet

Dominic hade aldrig fått någon tid till att protestera beslutet. Han hade förstummat tagit emot lappen från läraren och följt henne med blicken när hon gick därifrån. Det var inte förrän hon hade försvunnit runt ett hörn och var omöjlig att leta upp på en gång som han förstod innebörden av vad som just hade hänt. Hon hade i stort sett parat ihop honom med någon som hette Sid som skulle hjälpa honom med matten. Inte nog med att han inte visste vem Sid så hade han ingen aning om denna Sid ens hade gått med på att hjälpa honom heller. Han svor till högt och fick några blickar ifrån ett gäng vid sidan om honom och han log försiktigt mot dem som ursäkt och tittade sedan ner på lappen där ett namn stod skrivet samt ett nummer. Han bet sig i läppen och funderade på om han borde ringa men funderade även på vad han skulle säga om hon svarade. Han svalde ner nervositeten, plockade fram mobilen och ringde numret innan han hann tänka mer på saken.

Sid hade smitit tut en runda på skolans pakering med sara och pratade tyst om saker, hon ruyker till av mobilen vibrerade och såg på numret
-okänt
sa hon och bett sig i läppen inan hon bestämdes ig trycka grön lur
-Sidney
sa hon lugnt och såg på Sara som direkt trycte sig nära för kunna höra
-stick
sa hon till flican som suckar och aktar sig dirkt

Dominic hade för en kort stund övervägt om han skulle lägga på när ingen verkade svara. Han ville så gärna trycka av samtalet men just som han fattade ett beslut så svarade någon i andra änden och Dominic stelnade till. Han tittade sig runt omkring sig och gick bort en bit där det var mindre folk så att han ostört kunde prata i mobilen.
"Hej, är det Sid jag pratar med?" frågade han.

Sid lyssnar på honom tyst och Sara såg på henne än nyfiket och Sid puttar bort sin vän igne när hon försökte tjuvlyssna
-Aa det e sid. smeknamnet e det så ja
s ahon lugnt och pilalde på sin väska medans de stod kvar och kollade på elever som gick ut och in från skolan.
Hon vätnade tåligt på andre skulle svafa

"Förlåt för att jag ringer. Det är Dominic förresten. Den nya killen i klassen, om du minns mig?" började han rabbla fram. Han visste fortfarande inte hur han skulle berätta för henne om hur matteläraren hade gett henne uppdraget att hjälpa honom. Hela samtalet var obekvämt och konstigt och han hatade redan vad han skulle säga.
"Det här kanske låter hel knäppt och lite läskigt men jag är en aning desperat. Det är nämligen så att jag behöver hjälp. Med matte och matteläraren sa att du var duktig och kanske... om du har tid och lust kanske du kan... kan hjälpa mig?" frågade han med snabb röst för att skulle hinna säga allt innan han bröt ihop av pinsamhet.

Sid flinar itll när han sa sitt namn
-Ah, pennpojken som ville ha sin penna
sa hon nu och log till och såg på Sara som dirkt förstod ochpep
-seriöst ge hna space sara
sa hon bara och flicka fnös och sid logl ite
-visst, bara säg nä du kan så kan vi träffas för att göra lite matte. okej det lät creepy förlåt
sa hon direkt och suckar tyst och drog handen genom sit hår

Till sin egen förvåning skrattade Dominic till. Han rynkade på pannan och skakade på huvudet.
"Ja, just det. Pennpojken. Antar att jag förtjänar det smeknamnet" svarade han och fnös till.
"Det är okej att säga nej. Men tack, jag uppskattar det verkligen och om det är någon som är creepy är det väl ändå jag?" fortsatte han. Just som han tänkte fortsätta säga något ringde det in och han tittade mot klassrummet dit människor redan hade börjat ströva in.
"Det ringde nyss in men kan du kanske... imorgon?" frågade han.