Teen Wolf [PRS]

Nathan ler snett, vilar hakan mot sin hand.
"Jag är nog inte till någon större hjälp, men jag kan försöka", säger han, låter den andra handen pilla på de svarta hårtopparna.
"Mamma kommer inte hem förrän vid elva och pappa kommer om två veckor, så om du vill kan vi vara hemma hos mig..?" Nathans förslag lät bra i huvudet, men när han säger det... låter det bara konstigt.

Allora log lite snett tillbaka mot honom, lutade sig bakåt på stolen.
"Du är nog till större hjälp än mig iallafall", sade hon. Hon gillade skolan, men kemi var inte direkt hennes bästa ämne. Hon såg på honom och ryckte lite på axlarna.
"Visst", sade hon med ett snett leende.

Visserligen har Nathan inget emot skolan, han är varken toppelev eller en av de sämsta utan håller sina betyg på B:n och C:n - dock så har han som bäst fått C i kemi och förra året blev slutbetyget ett D. På gränsen till E, faktiskt.
"Hoppas kan man ju alltid", svarar han enkelt, skrattar tyst. "Vi säger väl så då. Vilken tid kan du..?"

Allora log till lite, man kunde ju alltid hoppas ja. Ärligt talat var hon inte jätteförtjust i kemi, hon gillade mer engelska och biologi. Fast biologin kunde i det närmsta vara lite irriterande ibland, med alla sina lagar och omöjligheter som inte riktigt var omöjligheter. Men, det var iallafall mer intressant än kemi.
"Vet inte riktigt, passar nog när som helst för mig så bestäm du", svarade hon honom, hade inte något planerat annars för eftermiddagen så.

"Kanske vid sjutiden, då?" föreslår han, stryker än en gång bort håret från ansiktet när han betraktar Allora. Vid fem är uttagningen, så han antar att han hinner åka hem, duscha och byta om under tiden. Och förhoppningsvis äta något - om inte coach eller den där Jackson-snubben - som ska föreställa deras lagkapten - håller kvar dem längre än tänkt, vill säga. Båda två brukar ha rätt mycket att säga till om.

Allora såg på honom och nickade.
"Sjutiden blir super", svarade hon, hade ju inte planerat någonting för kvällen så för henne passade det ju när som helst. Men hon skulle iallafall hinna hem och duscha och äta , kanske till och med hinna plugga lite också innan.

"Perfe-"
Nathan hinner inte avsluta meningen innan Harris röst dånar till ovanför dem.
"Kan jag be dig att vara aningen tystare, mr Hunt?" frågar han hånande, vrider upp läpparna i ett grin. "Eller är det för mycket begärt, kanske? Det lär inte vara svårare än att få över D på ett kemiprov, eller vad säger du? Hm?"
Nathan pressar ihop läpparna till ett smalt streck när han möter mr Harris utmanade blick. Försvara din stolthet, bli utkastad och hemringning, verkar han vilja säga.
Visst, han kanske aldrig har varit särskilt fokuserad i kemin (men påriktigt - vem är det??) men läraren har ändå alltid verkat hata honom lite extra.
Lite?
Väldigt mycket, då.
Men han brukar ändå inte skälla ut honom sådär inför hela klassen.
"Jag ska ha det i åtanke", muttrar Nathan tillsist, sammanbitet.

Allora tittade snabbt upp då Mr. Harris avbröt Nathan, hade haft blicken på Nathan innan och inte märkt att Mr. Harris tittat på dem. Hon suckade lite inombords, det var så typiskt Mr. Harris att komma med en sådan kommentar. En elak, med vilken han ville att man skulle bli uppretad, vilket också var anledningen till att hon inte gillade honom. Han var en riktig besserwisser, något hon hatade. Hon såg upp på honom, kände också lite medlidande för Nathan, då mr. Harris faktiskt inte brukade vara riktigt så illa. För asså - han säger åt dem att göra en labb, men prata är inte ok? Ja, lycka till med den labben. Hon såg trotsigt upp på mr: Harris.
"Tja, det kanske hade gått bättre för oss om du lät oss planera labben du sade åt oss att göra", försvarade hon, kunde inte låta bli. Hon brukade inte ofta ge svar på tal till lärarna, men ärligt talat tålde hon inte riktigt Mr. Harris.

Nathan blir uppriktigt överraskad över Alloras kommentar. Gör det första känns det som om hon inte brukar säga så varje dag och för det andra har försvarat honom. Inte för att mr Harris brukar skälla ut honom öppet - mest på de få kvarsittningar han varit delaktig i och tyst , men de som hör brukar som mest ge honom en medlidande blick. Det gör honom bara ännu mer sugen på att skrika tillbaka på läraren, vilket deras sluge kemilärare är hundraprocentigt medveten om.
"Tack, Lora", mumlar han, ler halvt och låter sig själv kolla på henne i en halv sekund innan uppmärksamheten vänds tillbaks till Mr Harris.
Han betraktar dem halvt roat, halvt irriterat.
"Nå, kan inte Mr Hunt här tala för sig själv längre? Du brukar väl ha gott om egna ord, eller har jag fel?"
Det kemiläraren säger eggar upp Nathan och han gör sitt bästa för att inte skrika på denne. Han vet att det roar mr Harris ännu mer att se honom så maktlös, försvarslös.
"Det har du mycket rätt i, sir", svarar Nathan strävt. "Jag har gott om egna ord, det stämmer."

Lora log snabbt till lite halvt mot honom till svar, såg snabbt på honom då han mumlade till henne men såg sedan upp på Mr. Harris igen. Suck. Varför kunde dem inte bara få en normal kemilärare som inte avsiktligt försökte få eleverna att få kvarsittning. Han gjorde verkligen sitt bästa för att egga upp eleverna. Hon såg trotsigt på honom, log ett sockersött leende
"Men jag trodde du sade att vi skulle arbeta i par, Mr. Harris?", frågade hon med honungslen röst, visste att det antagligen skulle reta honom mer än något.