Forbidden Love « PRS wolf & Piggelino»

Lea nickade och log lite snett. Det fanns ingen andlednig att kommentera att hon kände sig ensam även när hon umgicks med folk, det var så sällan någon riktigt förstod henne, och hon behövde alltid hålla tillbaka lite av sig själv.
" Så, gillar du bio? Alltså filmer. Jag kan tycka att det blir lite långtråkigt ibland, jag föredrar nog serier egentligen, vad tycker du?"
Lea vände bort blicken och himlade med ögonen åt sig själv. Hon pratade alltid såå mycket, inte konstigt att folk ställde in träffar med henne.

Hon körde utan att säga något på en stund, nynnade bara med till sången som spelades i radion.
”Jag gillar filmer. Är de bra gjorda och har en bra handling så är det skönt att få sjunka in i en annan värld för en stund.” Det var lite som med med böcker: var det en bra bok blev man som fängslad, man klev in i en annan värld. ”Serier är i en helt annan kategori.” Det var ju klart att hon uppskattade serier också, de förde med sig så mycket mer än vad en film gjorde.

Lea satt tyst ett bra tag och sa inget mer. Hon fascinerades av Sydneys öppna vänlighet och undrade hur hon hade blivit sådan. I praktiken skulle Lea lika gärna kunna vara en seriemördare som bad om skjuts för att få ett tillfälle att ta livet av Sydney, men den tanken verkade inte falla henne in. Men vem tänker på sånt, det var bara Lea som alltid föreställde sig det värsta som kunde hända. Ingen annan tänkte på ifall folk var seriemördare eller inte, det var ju bara helt galet. Fast tänk om Sydney var så vänlig och inbjudande för att hon själv var en seriemördare? Tänk om hon just nu skjutsade Lea till sitt hemliga högkvarter i sin jordkällare där hon skulle tortera och...
Lea avbröt tvärt sina tankar och suckade uppgivet åt sig själv.

Efter en stund var de framme vid villaområdet. Hon sänkte hastigheten lite för att inte gasa på.
”Ska jag lämna av dig här eller köra dig ända fram?” Sydney släppte vägen en stund med blicken för att kunna se på Lea. Det kändes säkert lustigt för den stackars tjejen att få skjuts av någon främmande, hur stor var chansen egentligen att hon skulle vilja att Sydney visste exakt vilken gata och hus hon bodde i?

Det kändes alldeles för mycket begärt att be om skjuts hela vägen fram till dörren när hon redan fått skjuts såhär långt så Lea svarade snabbt att hon kunde gå härifrån. Men hon fick en skum känsla av att inte vilja lämna bilen, hon ville veta mer om Sydney, vad som gjorde att hon kunde vara så... Öppen. Och se ifall hon var en seriemördare, nej glöm det. Klart hon inte är. Lea samlade fumligt ihop väskan och knäppte upp bältet.

Hon stannade bilen utanför ett hus då Lea menade att hon kunde gå resten av vägen. Något emot att skjutsa hela vägen hade hon inte haft men hon tänkte inte protestera heller. De var ändå främlingar för varandra, givetvis var Lea på sin vakt. Sydney sög fundersamt på underläppen en stund: ville inte riktigt släppa iväg tjejen än. Trots att de bara pratat med varandra i ungefär en kvart så hade hon fått ett gott intryck av Lea, något som gjorde att hon ville lära känna den mörkhåriga flickan bättre.
"Det är en konstutställning i morgon jag tänkte gå på, vill du följa med?" Sydney lutade armarna mot ratten och la huvudet på sned.

Lea skulle precis öppna bildörren men sjönk långsamt tillbaka ner i sätet och såg överraskat på Sydney.
" Visst...Det vore jättekul."
Hon hatade kost. Verkligen. Men det kändes ändå som om det skulle bli jättekul. Och tanken på att det var Sydney som skulle göra att det blev jättekul, var skrämmande. Lea log snabbt, tackade för skjutsen och flydde sedan ut ur bilen. Hon kanske fick ställa in imorgon...

Att Lea tackade ja till att följa med var positivt överraskande. Sydney var dock inte helt säker på hur hon skulle tolka hennes reaktion. Förslaget hade ju kommit plötsligt och från ingenstans, men det fanns också en chans att Lea bara tackat ja för att vara artig och att hon egentligen inte hade några planer på att dyka upp. Innan hon hann säga något hade flickan hoppat ut från bilen. Sydney trampade lite på gasen medan hon vevade ner rutan.
”Jag kommer och plockar upp dig härifrån i morgon runt fem. Dörrarna till utställningen öppnar halv sex.” Hon vinkade innan hon körde iväg.

Lea stod kvar och såg efter Sydney när hon körde iväg. Hon kunde väl åtminstone ha tänkt på att be om Sydneys nummer så att hon kunde ringa och avboka planerna... Fast att be om hennes nummer kunde tolkas fel, men det hade varit kul att ha hennes nummer, men väldigt oartigt att avboka. Hade hon inte nyss suttit och klagat i bilen för att Angelika avbokat deras planer och lämnat Lea i sticket?
Okej, hon skulle gå på konstutställningen, med Sydney och... Ja, sedan fick hon se vad som hände därnäst.

Knappt hade hon hunnit in genom dörren förrän hon hörde en glad röst ropa från vardagsrummet.
”Kom hit och gör din gamle far sällskap.” Sydney sparkade av sig skorna innan hon skuttade iväg för att krypa upp i soffan. ”Men du är väl inte gammal,” protesterade hon och gav pappan en kram innan hon sträckte sig efter skålen med chips från soffbordet.