[PRS] Yehet & Allie Mazur

"Jag kan inte lova någonting," säger Daniel och sträcker på sina ben innan han ställer sig upp. "Om du dör så är det mycket möjligt att jag också dör." han blinkar mot sin vän medan han lägger pekfingret mot kinden, det skulle ärligt talat vara omöjligt för honom att överleva om hans barndomsvän försvinner. "Jag går och fixar en toast till dig, din hopplösa lilla bebis. Förhoppningsvis kommer jag inte sätta eld på stället så att vi båda dör, önska mig lycka till!" När han öppnar dörren ser han hur hans lillebror kutar förbi in till sitt rum. "Ta't lugnt, du gav mig nästan en hjärtklappning, bror min." säger han men får bara ett långfinger som svar.

Noah ligger kvar på sängen och stirrar i taket en stund. Tanken på att ta upp satorn och kolla igenom lite grejer till provet känns frestande, men chansen att Daniel dödar honom för att han inte kan spänna av är lite för stor. Trött tar han upp mobilen och kollar om han fått några nya meddelanden. Sex SMS och två missade samtal från Misaki. Den blonde öppnar meddelndena.
kan man laga chokladtårta i mikron??
jag gör det iaf. bära eller brista
kom just på att marshmallows exploderar i mikron
youtube ljög för mig o.o
köper en tårta ist c:
vill du ha nåt från snabbköpet????
Han skriver ett snabbt 'Det är lugnt, äter nåt hos Daniel' innan han stoppar mobilen i fickan och strollar ner till köket för att se ifall Daniel lyckats ta livet av någon ännu.

Daniel sträcker på sin rygg medan han låter sin blick kväva kylskåpet. Han nynnar med till Kodalines brother medan han ställer fram alla pålägg han tänker lägga på. Daniel är långt ifrån en mästerkok, inte ens hans lillebror vill äta hans mat, men toast är något han faktiskt kan laga. Snacks och toast, det är det enda man behöver för att överleva i vilket fall som helst. Efter en liten stund lägger han in smörgåsen i toastmaskinen. Musiken får honom att dansa. Kalla honom dum eller vad du vill, men han älskar att dansa till all slags musik. Men när han väl vänder sig om får han syn på ett bekant ansikte.
"Du kan inte hålla dig borta ifrån mig i ens tio minuter," säger han med stekspaden i handen. "Rart."

"Tror du verkligen att jag är så desperat?" fnyser den blonde och räcker ut tungan åt sin vän. "Misaki textade mig om mat så jag blev hungrig." Han flinar och lutar sig närmare Den vrunhårige och teaterviskar. "Hoppas för ditt efter bästa att du inte har bränt min toast för då kommer ditt liv få ett plötsligt slut."
Därefter lutar han sig mot en kökbänk och tar ett djupt andetag. Det doftar gott.

Daniel är precis på väg att fråga om vad det är Misaki ska äta, men avbryter sig själv när han hör Noah viska en aning närmare hans öra.
"Jag skulle aldrig bränna toast, vad för människa tror du att jag är?" Daniel ser på sin medan han skakar förtvivlat på huvudet. "Alla är desperata när det kommer till Daniel Park," skämtar sextonåringen och öppnar toastmaskinen för att sedan lägga upp den på en tallrik han tagit ner från en ut av lådorna. Daniel moonwalkar fram till Noah, snurrar runt och bugar med tallriken i handen som sträcks fram mot den blonda.

Noah himlar med ögonen men tar tallriken och smakar på toasten. Den är kanske inte världsbäst, men den duger. Han ger sin vän en gillande nick.
"Den ända som är desperat gällande dig är du själv. Du är inte nån slags gud, knäppis."
Han slår lekfullt till Daniel på armen.
"Men oroa dig inte, lite cool är du." lägger den blonde till efter några sekunder.

Daniel släpper ut ett enkelt skratt innan han rycker lite på axlarna.
"Jag är allas gud," skämtar han och tar ett rött äpple från den lilla fruktskålen. Han tar en tugga och ler nöjt för sig själv. "Varför gillar du att roasta mig så mycket? Jag är väldigt, väldigt, häftig." Daniel tittar på sin vän medan han hoppar upp på köksbordet. Ännu en gång försöker han att sätta upp sin lugg med sin tofs, och den här gången lyckas han i alla fall. Han tar ännu en tugga av äpplet och låter sina ben, som hänger över bordskanten, sparka lätt mot den blonda mittemot.

"Du kan väl få vara Gud idag då." skrattar Noah och slår lekfullt till den andre på benet. "Låt det inte bli en vana bara. Vi vet båda två att jag är coolast."
Han flinar överlägset mot Daniel innan han sätter sig på en stol och fortsätter knapra på toasten. Den är faktiskt riktigt god, tänker han och slickar sig om läpparna.

Daniel smackar enkelt med tungan medan hans blick fast sig på deras fötter. Han börjar undra sen när Noah blev en person vars uppmärksamhet han vill ha. Sextonåringen hatar de frågorna, eftersom att han inte kan hitta något bra eller godkännande svar alls. Visst har Daniel alltid velat bli en ut av de personer den kortare värdesätter. Men han vet inte om Noah bryr sig lika mycket om det, och behovet har blivit ännu större på sistone. Daniel skakar lite på huvudet för sig själv, drar en hand genom de bruna lockarna innan han tittar upp på sin vän. De tankarna tar över hans hjärna vilken sekund som helst på dygnet, vilket han börjat irritera sig på något otroligt.
"Så vad vill du hitta på?" frågar han. "Se på film, gå ut?"

"Vet inte." suckar Noah trött. "Bestäm du."
Han äter det sista av toasten och lutar sig därefter bakåt och kollar uttråkat på sin vän. I vanliga fall skulle den blonde sagt att han bara ville stanna inne, men idag känns något annorlunda. Han har ju trots allt retats med Daniel hela eftermiddagen så det är väl bara rättvist att den brunhårige får välja vad de ska göra.