Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

Ally, jag och Emma slängde oss emot flaggan. Problem nummer ett; Alla krockade ihop, två; vi hade börjat brottas med varandra, tre; Vi tappade fokus.
Jag hade hamnat i någon slags brottningsmatch med Emma, och Ally tog chansen att få tag i flaggan.
Och så hade jag blivit distraherad. Igen. Emma brottade ner mig på marken och höll fast mig medans hon försökte stoppa Ally.
''EY! Vi är i samma lag!'' Snäste jag annfått och försökte kravla mig upp men det var ett misslyckat försök eftersom att Emma fortfarande höll i mig.
''Vi tar den tillsamans!'' Sa hon och spände blicken i mig.
''Visst'' Muttrade jag tillbaka.
Ally var redan halvvägs framme när jag och Emma började springa efter.

Nu stannade jag.
"STOPP! Vi måste samnarbeta!" Sade jag men Emma knuffade ner mig.
Hon vände sig om och såg nu lite skamsen men drog upp mig och vi tre sprang till flaggan. Tillsammans tog vi flaggan och sprang till vårt lag.
"Bravo, Emma, Wilma och Ally ni lyckades som jag hade planerat." Sade Annabeth glatt.
"Ja det gjorde vi." Sade jag ich vände mig mot Emma och Wilma. "Nästa gång vi ska vara tillsammans så ska vi samarbeta istället för att bråka."
"Låter som en bra idé." Sade de båda ich gick till sina syskon.
"Bråkade ni?" Frågade Nico som kom från ingen stans. "Jag går inte skuggrest!" Sade han när han såg min blick och jag nickade.

Vårt lag jublar och skriker. Jag vet att jag bette mig som en självisk barnunge förut, men det är min flagga. När allt är som bäst så kommer Keiron galloperande. Jag ser att han har dåliga nyheter. Annabeth springer fram till honom.
" Vad har hänt Keiron?" frågade hon och såg nervös ut.
" Rachel, hon har problem," sa han och jag spärrade upp ögonen, jag såg hur Annabeth och Percy gjorde likadant.
" Vad gör hon då?" frågade jag
" Hon mumlar något om Kronos," jag är inte den ända som flämtar. Percy och Annabeth ser ut som deras värsta mardrömmar har förverkligats.
" Jag behöver fem..." han hinner inte avsluta meningen förens, jag, Ally, Wilma, Percy och Annabeth skriker.
" Vi följer med dig till Rachel!"

Keiron hade erbjudit oss att sitta på hans rygg och jag, Emma och Ally hade tackat ja. Vad det än varit som Rachel hade mumlat om, var jag säker på att det inte direkt var goda nyheter. Och om hon hade snackat om Kronos, var det defenetift inte bra nyheter.
Percy hade berättat mycket om Kronos. Hur han ade lurat en kille från halvblodslägret att hjälpa honom. Luke, hette killen. Och sedan tagit över hans kropp, för att kunna återuppstå.
Jag visste inte om jag hade tolkat det rätt, men jag var säker på att det var liknande.
Keiron saktade in när vi kom fram till stora huset, och vi gled ner för hans hästrygg.
Keiron slog upp porten och travade in. Rachel Dare- oraklet- satt stumt på en stol och såg helt förkrossad ut. Jag märkte att hon kramade en plast hårborste som hon höll i handen.
"Rachel, vad är det med Kronos?" Fick Emma fram.
Rachel svarade inte direkt. "Trevligt att se dig med" mumlade hon näsvist, men det lät näst utmattat.

"Kronos är tillbaka och har tagit Zeus och jag hlrde Rachel säga en profetia." Sade Keiron och vi alla tystnade.
"Neeeeeeeeeej jag som trodde vi besegrade honom!!" Gnällde Percy.
"Fyra år förgäves!" Sade en rasande Annabeth. " Och efter Gaia jag tänker inte vara med i det här uppdraget!"
" Inte jag häller!" Instämde Percy.
"Kronos är nu en gud titan..." Började han och vi började skrika många saker.
"Vad har hänt med världen!" Skrek Emma.
"Tre halvblod ska segla norr
Någon mäktigare förr
Deras krafter kommer svika de när de behövs mest
Förlora det som de behöver bäst
En skall svika
En skall misslyckas
Död, häst uggla." Avbröt Rachel och alla tystnade.

Alla såg skrämt på varandra. Jag hade en aning om vad profetian betydde och det var inte bra. Jag klev fram och sa självsäkert.
"Norr borde väl betyda Alaska, landet bortom gudarna," sa jag och de andra så chockade ut.
" Varför tror du det?" frågade Keiron och såg ner på mig.
" Inga halvblod med en frisk hjärna skulle ge sig dit frivilligt," sa jag och Percy nickade.
" Instämmer, åker aldrig dit igen," sa han och rös lite.
" Ugglan borde vara ett Athena barn, hästen är ett Poseidon barn och döden borde vara ett Hades barn," sa jag " hästen borde vara du Wilma, Percy vill inte åka och isåfall är du det ända barnet till Poseidon."

Jag tvekade. ''Men profetior tar inte notis till viljor. Den kan lika gärna vara Percy''
Percy tittade ogillande på mig. ''Hades barnen då? Nico eller Ally?''
''Jag avstår'' Jag hoppade till när killen började prata. Hade Nico precis kommit hit eller varit här hela tiden? Jag rös. Ally gav honom en mördande blick och han tillbaks.
''Det är samma här'' Sa Emma fundersamt ''Jag har massa syskon.''
''Vem det än är som ska på det dumma uppdragen så ska Kronos tillbaks till tartaros'' morrade Ally hatiskt.
Jag vände mig mot Rachel. Hennes rödflammande hår skymde hennes ansikte. ''Rachel'' började jag ''Vilka ska åka?''

" Jag tycker Emma, Wilma och Ally ska vara med." Sade Rachel.
Jag spottade ut vatten ur min mun och undrade hur i all världen fick jag vatten i min mun. De andra kollade på mig som om de tänkte samma sak.
"Hur kan du vara så säker på att det är de?" Undrade Annabeth.
"Percy och Nico vill inte vara med så de ända som är barn till Hades och Poseidon är Wilma och Ally. Annabeth du ville inte häller vara med och Emma är den ända från din stuga som kan läsa tankar..." Förklarade Rachel men Emma och Annabeth avbröt henne.
"Hur?"
"Jag hörde ett prata om det..." Förklarade Rachel. "Emma du är den ända som kan läsa tankar i din stuga så du får vara med på uppdraget."

Hur kunde Rachel veta? Jag hade försökt hålla det hemligt, jag kunde se att alla backade bakåt. Jag förstod dem, jag hade hört deras största hemligheter.
" Okej, men när ska vi åka?" frågade Ally och såg på Keiron.
" Ni åker om en timme," genast rusade vi till våra stugor för att packa ihop det vi behövde. Jag tog fram en ryggsäck och stoppade ner några böcker, ambrosia/nektar och kartor+pengar(vanliga och drachmer).
" Lycka till Emma," sa Annabeth och gav mig en kram.
" Jag kommer sakna dig," sa jag och sedan hick jag bort mot ingången, ingen var där ännu. Typiskt dem att vara sena, jag tog fram en bok och började läsa.

Så fort jag kunde slängde jag i en ren t-shirt, några pennor (Alltid bra att ha) I min ryggsäck. Fem drachmaer, lite ambrosia-Eftersom att jag antog att de andra också hade med sig tog jag inte mycket- och en karta som jag hade plockat från en risig mataffär.
Sedan spände jag fast mitt kavallerisvärd vid midjan och skulle just gå ut när jag höll på att krocka med någon.
''Öh...Jag hörde'' Mumlade Percy. Han såg lite nedstämd ut, men försökte dölja det med ett snett leende.
''Hur dog Kronos Percy'' Frågade jag eftertänksamt. Just den delen hade han aldrig berättat.
Han tvekade först men började sedan förklara.
''Luke dödade honom.'' Sammanfattade han men jag ville veta hur. ''Du Will, jag kan inte berätta exakt. fråga Annabeth''
Jag gjorde en grimarge. ''Ska hon altid prata ur ditt ställe eller sjögräshjärna?'' Flinade jag och han omfamnade mig i en kram. Förvånat men glad kramade jag tillbaka.
''Goda gudarna! Jag måste gå'' Mumlade jag stressat ochbörjade springa mot ingången där Emma satt med en bok.
''Hej'' Flåsade jag.