[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

"För väl ibland", svarade han med ett litet leende. Han betraktade också Eivin, antagligen så var han också nyfiken på honom. Det var nånting med honom, men Loke kunde inte sätta fingret på vad. Han vände sig emot Eivin igen.
"Så, vad för dig till våran by? Är du här bara för att söka jobb?" frågade han honom.

Eira sa inget först men pekade mot ett tomt bord som låg mer i avskildhet på krogen. Hon ville inget behöva skrika ut sin berättelse och kanske någon av herrarna tänkte beställa in något och hon fick med. Ja, ibland var hon väldigt beräknande, men det var ett sett att överleva och ingen tog skada av det egentligen,
"Nja" började hon då de satt sig.
"För att vara ärlig är jag ute och letar efter min bror, min tvillingbror. Han begav sig ut med massa andra krigare för tre år sedan, de andra är tillbaka men inte han. De sa att han försvann, men jag känner att han lever och lever han inte ska jag hämnas hans död." avslutade hon det hela och mötte deras blick. Hon hade inte avslöjat för någon sitt egentliga syfte om brodern innan.

"Vilket skepp och kapten?" frågade han nyfiket, nu helt allvarlig. Vad han visste var det faktiskt lite ovanligt att syskon sökte efter varandra - oftast var det barn som sökte efter sina föräldrar. Om man visste vad skeppet och kaptenen hette, eller ännu bättre hamnen, kunde de leta upp honom i bästa fall.

(vill bara säga att du för min del får lov att komma på vem Lopt är när som helst, vet bara inte när jag ska börja ge "ledtrådar"?)

"Skeppet Frigg, kapten Vidar. Hans namn är Joar Joarson efter vår hädangånge far." började Eira och såg snett på honom. Han kunde känns till hennes far då han var ganska känd krigare. Visste han då att han hade tvillingar? Hon visste inte men hon ville söka reda på sin bror och om så hämnas hans död.

(Börja ge ledtrådar du )

namnet, och om han inte mindes fel kom han ihåg skeppet också. Han tittade på sin bror.
"Tord, kommer inte du också ihåg ett skepp som hette Frigg?" frågade han honom, fortfarande lite halft i sina egna tankar. Man kunde tycka att han borde ha vant sig, men ändå varn nickade med ett litet leende.
"Jajemän." Han hade alltid tyckt om hästar, och när han var yngre tyckte han om att smita ned till stallet och gömma sig i en box. Han tyckte om att rida, och ofta gick han ned till Kungsstallet och red. Det fick honom att glömma allt annat. det ibland så att han nästan fick bita sig i tungan för att säga Tord och inte Tor.
"Kanske.. Vart skulle det?" frågade Tor i sin tur den unge mannen.


(Säg till när du vill att Loke ska börja få misstankar också )

"Åh, så ni har hört talas om det?" frågade Eira nyfiket, detta verkade bara gå bättre och bättre. Hon verkade haft tur att stöta på dessa trevliga unga män.
"De skulle till Miklagård, skeppet var lastat med hantverk, skinn och en del annat." informerade hon. Annat så som trälar de tog längst färden mot Miklagård. I sig var det inte alls konstigt, togs man till fånga kunde man bli träl och säljas.
Hon såg på dem båda, osäker på hur mycket hon borde avslöja. Avslöjade hon för mycket och de kände hennes far och bror kunde de lista ut vem hon var. Fadern hade nämligen inte gift om sig efter att deras mor dog då de födde dem. Nu var hon och Joar de enda levande då även fadern dött.
Gift det var hon med, inget ovanligt i sig. Man giftes bort ung vare sig man ville det eller ej. Mannen hennes var krigare likt hennes far och i nästan faderns ålder med. Hela giftermålet var inte trevligt i sig och hade det inte varit för att fadern var döende hade hon begärt skiljsmässa. Mannen älskade att dricka och få ut sin vrede på henne. Att han slog henne var något hon höll tyst om för sin fars skull. Men samtidigt tog hon örter för att inte bli med barn, inget ville hon ha från den mannen.
Nu var hon långt borta från allt det och hennes man kanske letade efter henne, hans förrymda fru.

(Det kan han få nu, det är lugnt )

Loke betraktade den unge mannen. Det hade tagit en kort stund för honom att verkligen minnas vem, men han till slut kom han ihåg vem den unge mannen far var. Men hade inte han en dotter och en son? tänkte han. Kanske kom han ihåg fel, eller kanske inte. Han betraktade Eivin uppifrån och ner. Han kunde erinra sig att sonen hette Joar, men kunde inte komma ihåg namnet Eivin. Var det inte Eira dottern hette?
Något var det iallafall som inte helt stämde, verkade det som. Han brukade ha klockrent minne, och han var iallafall säker på att mannen haft en son och en dotter.
"De ska nog gå att följa upp iallafall." Han kastade en blick ut igenom krogens fönster.
"Det börjar strax bli mörkt, så snart borde vi bege oss hemåt." sade han efter att ha tittat ut och sett den sena sommarsolen skymma.

"Jag skulle vara er evigt tacksam om ni ville hjälpa mig. Jag saknar verkligen min bror och om han är död vill jag veta det med." sa hon, hela hans försvinnande var märkligt. Trots att de andra sagt att de letat efter honom så var han spårlöst försvunnen.
Eira nickade och lyfte upp sin säck med diverse saker hon haft med sig under resans gång. Bland annat däri låg en del saker hemifrån och hennes fläta som hon klippt av. Hon hade inget emot att de skulle hem, hon var både trött och hungrig, och ett bad skulle heller inte sitta fel. Nu visste hon ju inte hur Lopt bodde eller om han ens var gift.

Loke nickade.
"Vi ska hjälpa dig, men jag är rädd att det får vänta tills imorgon", sade han samtidigt som hand drack upp det sista ur stopet.
"Drick dig inte för full nu", flinade han åt sin bror, innan han något frågande tittade på Eivin, som för att fråga om de skulle gå.

Eira nickade och log snett.
"Jag har inte förväntat mig något annat heller, inte ens att ni skulle vara villiga att hjälpa mig. Folk brukar inte vilja det." sa hon uppriktigt och vinkade adjö till Tord innan hon banade väg ut genom krogen före Lopt. Inte för att hon visste var han bodde, men ta dem utanför krogen kunde hon allt göra. Ut bland alla fulla människor tog hon dem och ut i den lätt kyliga nattluften. Hon drog djupa andetag av den härliga nattluften, luften inne på krogar kunde lätt bli unken.