HP-roll [PRS]

Luna skuttade nöjt fram till oss efter sitt besök vid Slytherinbordet. Hon sjöng på någon vaggvisemelodi som innehållde ord som 'ska skydda dig från narglarna'.
Jag visste inte exakt vad narglar var, men Luna hade sagt att de var osynliga djur. Eller, något i den stilen ungefär.
"Vill ni också ha ett exemplar?" frågade hon.
Jades blick gled från trollstaven till bunten med tidningar hon hade i handen.
"Eh, visst", svarade jag. "Vad är det för något?"
Luna gav mig en blick som jag mycket väl kände igen, som om hon tyckte att jag var dum i huvudet eller något.
"Det är en tidning, såklart", svarade hon. "Min far startade den nyss, den heter Hört och sett. Han skriver reportage om mycket intressanta saker."
"Typ narglar", muttrade Jade. Luna nickade.
"Exakt. De är verkligen mycket intressanta. De gömmer sig oftast i mistlar och är tjuvaktiga." Luna räckte mig ett exemplar. "Här, varsågod och läs. Och om du vill läsa mer är det bara att säga till - men det kostar, förstås." Sedan gick hon iväg mot Hufflepuffbordet.
"Vi kanske borde gå nu", suckade Jade. Hon och Lilith reste sig upp och hakade armarna. "Kom nu, slöfock!" ropade Jade när de gick iväg.
Jag suckade och borstade av händerna, innan jag följde efter dem till Professor Binns klassrum.

Jag såg på hur Lolliga Luna skuttade iväg mot sitt eget bord och jag vände mig för att sätta mig.
"Ska du inte dela ut dem där?" Frågade Astoria med ett hånflin och jag grimascherade mot henne och slängde bunten tidningar en bit bort på bordet.
"Klaffen." Väste jag och de skrattade. Ja jag som många andra var lätt påverkade när det kom till grupptryck. Vi åt ägg, bacon och toast plus att jag fick mitt morgonkaffe vilket gjorde mig till människa, varefter vi begav oss iväg till trollkonsthistoria lektionen som vi skulle ha tillsammans med Ravenclaweleverna.

Alla var överens om att trollkonsthistoria var det tråkigaste ämnet som någonsin uppfunnits av trollkarlssläktet. Professor Binns var den ända läraren som var ett spöke och han hade en väsande, entonigt mumlande röst som gjorde att man inom några få minuter blev helt dåsig och trött. Det enda man gjorde på denna lektion var att anteckna eller ja... kolla ut genom fönstret eller ta en sovmorgon på skolbänken. Jag gillade alternativ två bäst. Jag visste att Astoria tog anteckningar och därför kunde jag lirka ur henne svaren till proven senare. Jag ryckte till ur min dåsighet då en snarkning från bordet bredvid var nog hög och jag fnissade när jag såg att det var Ravenclaw killen Jaden som jag samtalat med här om dagen. Binns märkte dock ingenting och han fortsatte berätta om Jättarnas krig framme vid svarta tavlan. Jag såg hur Jadens syster armbågade honom i revbenen så han ryckte till och en sekund efter blev Andy träffad i bakhuvudet av ett pappersflygplan förtrollat av min bror till att attackera honom. Andy ryckte till och gnuggade sig i bakhuvudet varefter han kastade en blick framåt för att se så inte professorn såg något, sen tog han sin penna och kastade allt vad han hade mot Draco men missade till deras förtjusning. Jag skakade på huvudet och föll ihop igen på bordet.

Efter att de två timmarna äntligen var slut så kände jag mig extremt utvilad och jag kunde påbörja dagen. Det som slog mig var dock att vi nu skulle ha trolldryckskonst och istället för att sucka och ha mig så blev jag med ens nervös. Usch vad jag avskydde trolldryckskonst. Vi trängdes tillsammans med Ravenclaweleverna på väg ner till fängelsehålorna och det blev kallare och kalle ju längre ner vi kom. Vi visste att vi kommit rätt då dörren till professor Snapes klassrum gnisslade igenkännande när den öppnades och jag och Andy tog plats vid ett bord någonstans i mitten. Efter några minuter smällde dörren upp på vid gavel och Snape svepte in som en stor fladdermus.
"Tyst klassen." Sa han högt och den uppmaningen var egentligen onödig då det blev dödstyst på en millisekund när han gjorde entré.
"Innan vi börjar dagens lektion." Sa Snape medan han svepte fram till katedern med blicken ut över klassen.
"tycker jag det kan vara lämpligt att påminna er om att ni ska avlägga ett viktigt examensprov i juni, då ni ska visa hur mycket ni lärt er om att blanda till och använda trolldrycker. Trots att det otvivelaktigt finns en del efterblivna elever i den här klassen, förväntar jag mig att ni åtminstonde klarar av ett 'Acceptabelt' på ert GET-prov, om ni inte vill drabbas av min... onåd." Han lät blicken vila över mig och jag stirrade argt och extremt förnärmat tillbaka på honom.
"Efter det här året kommer förstås många av er att sluta era studier hos mig. Jag tar bara emot de allra bästa på mina FUTT-examenslektioner i trolldryckskonst, vilket innebär att några av oss helt enkelt får säga adjö till varandra. " Han hånlog nu bort mot ett annat bord i klassrummet och jag försökte förgäves svälja en klump i halsen. Vänta tills pappa får höra om det här...
"Men vi har ännu ett år framför oss innan vi kommer till detta lyckliga avskedsögonblick." Sa Snape milt.
"Så vare sig ni försöker er på en FUTT-examen eller inte så råder jag er alla att koncentrera era ansträngningar på att upprätthålla den höga godkännandenivå jag förväntar mig av mina elever. I dag ska vi blanda ihop en dryck som ofta kommer upp i Grundexamen i trollkonst: fridsdrogen, en dryck som stillar ängslan och lindrar oro. Men jag varnar er: om ni är för slarviga med ingridienserna kan ni försätta den som dricker den i en tung och ibland oåterkallelig sömn, så ni måste ge noga akt på vad ni gör. Snape viftade med staven och började skriva på den svarta tavlan.
"Ingridienserna och förfaringssättet står på svarta tavlan och ni hittar allt ni behöver i förvaringsskåpet." Han viftade med staven igen så skåpet öppnades.
"Ni har en och en halv timma på er." Avslutade han.
Jag och Andy skulle precis resa oss för att gå till skåpet när Snapes röst löd högt igen.
"Mr Woodley! Du arbetar med Miss Malfoy som behöver en mer kunnig arbetspartner för att klara av att inte spränga upp kitteln i luften." Jag vet inte vem av mig eller Andy som var mest förnärmad men vi båda satt med lätt öppna munnar. Andy snappade argt åt sig sina böcker och gick bort för att överta denna Mr Woodleys arbetskamrat. Det visade sig att det var Jaden som var Mr Woodley och jag höjde förvånat på ögonbrynen.
"Hej igen!" Sa jag och trängde fram ett dystert leende, fortfarande påverkad och sårad av vad professorn sagt.

Vafasen tre troll hoppade upp på den här sidan när jag skrev haha!

Några av mina klasskamrater gav mig medlidande blickar. Jag hade kanske egentligen inget emot Violet Malfoy, men man kunde kanske inte säga samma sak om hennes bror. Violet däremot, verkade väl ganska snäll.
"Hej igen!", sade hon med sin melodiska röst, och jag såg att hon kämpade med att klämma fram ett leende, som i sin tur var ganska dystert.
"Hej!" svarade jag tillbaka. "Jag antar att trolldryckskonst inte är ditt favoritämne, med tanke på ditt ansiktsuttryck?"
Violet nickade bitter och jag log snett. Jag slog upp sidorna i trolldrycksboken.
"Vi behöver ett enhörningshorn", läste jag högt. "Kan du hämta ett från hyllan och börja pulverisera det?" det sista sa jag till
Violet, som nickade och skyndade iväg medan jag letade efter resten av ingredienserna; månsten, Helleborus sirap, pulveriserade piggsvinstaggar och det nu färdigpulveriserade enhörningshornet.

Jag bad Violet hälla i en exakt mängd av det pulveriserade enhörningshornet, och tillsist sänkte jag värmen på lågorna under kitteln och lät drycken sjuda i sju minuter innan jag hällde i Helleborus sirapen. Den hade en turkos färg, och en glittrande silvrig rök ångade från den.
"Mycket bra jobbat, Mr Woodley och Miss Malfoy
", sade Snape med sin montona röst precis brevid mig.
Han hade under lektionen skällt ut ett antal elever, tillochmed några av sina Slytherinare.
"Tack, sir", sade Violet.
"Se på denna dryck, allihopa! Mycket bra gjord, trettio poäng till Slytherin för den!" sade Snape högt.
Slytherin-eleverna applåderade, medan de flesta av mina klasskamrater såg upproriska ut.
"Meh", suckade jag. "Jag hjälpte faktiskt också till."
"Mr Woodley, om det var något ni ville säga, var god och säg det högt så att alla hör, är ni snäll."
Jag himlade omärkligt med ögonen, men skakade på huvudet.
"Inte? Nåväl, lektionen är avslutad."

Skulle du kunna tänka dig Jaden som bilden nedan, men utan näspiercing? :3

OH NO HE DIDN'T WHAT A BITCH :O

Jag mottog ett hånflin från Draco då Jaden slog sig ned vid mig och jag önskade för en sekund att min brors kittel skulle sprängas i ansiktet på honom.
"Jag antar att trolldryckskonst inte är ditt favoritämne? Med tanke på ditt ansiktsuttryck." Log Jaden och höjde på ögonbrynen. Jag sjönk ihop lite skamset och nickade. Han log som svar och började bläddra i trolldrycksboken.
"Vi behöver ett enhörningshorn, kan du hämta ett från hyllan och börja pulverisera det?" Undrade den mörkhåriga killen bredvid mig. Jag studerade honom en sekund men nickade sedan leende och skyndade iväg för att hämta ett. Kanske kunde han hjälpa mig med kursen? Nej det skulle inte funka med tanke på att min bror skulle ge mig ett levande helvete om jag började hänga med en Ravenclaw elev. Fast sen när hade jag brytt mig om vad min dumma bror tycker? Jag rynkade pannan när jag letade efter det där enhörningshornet och efter några sekunder fann jag det och skyndade tillbaka för att hjälpa Jaden.

"Häll i två tredjedelar av pulvret nu, det är jätteviktigt att mängden blir exakt." Sa han allvarligt och mitt hjärta slog nervöst när jag skakigt började hälla i pulvret i extraktet.
"Stopp!" Utbrast han och jag ryckte till och slutade tvärt hälla i tron om att jag gjort fel.
"Perfekt!" Flämtade han exalterat och jag drog en lättnadens suck. Vi lät drycken sjuda i några minuter och helt ärligt hade jag inte en aning om hur vi lyckades, men tydligen gjorde vi det med hästlängder för jag hoppade till när Snapes röst mullrade bakom oss.
"Myckey bra jobbat, Mr Woodley och Miss Malfoy." Sade han och blickade ned i våran bryggd.
"Se på denna dryck, allihopa! Mycket bra gjord, trettio poäng till Slytherin för den!" Sa han högt och jag gjorde sett litet seger tecken med handen under bordet för att för första gången i mitt liv fått bra resultat i trolldryckskonst.
"Tack Sir" pep jag men mottog en misstrogen blick från Jaden som sedan frustade ut:
"meh! Jag hjälpte ju faktiskt också till!"
Snape svepte runt i sin kappa och gav honom en slug blick.
Mr Woodley, om det var något ni ville säga, var god och säg det högt så att alla hör, är ni snäll." Sa han monotont och Jaden sjönk ihop sammanbitet och skakade på huvudet.
"Inte? Nåväl, lektionen är avslutad." Snape svepte fram till katedern igen.

Jaden plockade snabbt bort sina grejer utan att säga ett ord till mig.
"Tack så mycket för hjälpen! Du jag tänkte..." Började jag men han kollade på mig surt, skakade på huvudet och lämnade bänken för att gå till sin syster.
Jag mådde uselt nu, kanske behövde jag en sipp av trolldrycken vi nyss skapat? Jag såg hur Jaden och Jade lämnade klassrummet med irriterade ansiktesuttryck medan jag mottog elaka blickar från de övriga Ravenclaw eleverna. Jag struntade fullständigt i dem andra men det som kändes i mig var det faktum att jag sårat Jaden. Jag började hastigt plocka upp på bänken och rusade sedan efter syskonen. I slutet av korridoren blev jag stoppad av Draco som dunkade mig i ryggen.
"Hej Vi! Stolt över dig syrran, såg ni Ravenclawarnas miner?" Crabbe, Goyle och Pansy frustade av skratt och jag bet ihop och skyndade vidare. Det var lunch nu så jag antog att jag skulle hitta Woodleys i matsalen.

Mycket riktigt så satt de vid Ravenclawbordet när jag tågade in i Stora Salen och jag rättade lite nervöst till slipsen och gick fram till dem.
"Vad gör du här Malfoy?" Frågade en spydig sjätteårs elev vars ögon smalnade när hon såg mig.
"Det har du inget med att göra." Spottade jag tillbaka och vände mig sedan till Jaden som ignorerade mig.
"Hej Jaden, kan vi prata i hallen?" Undrade jag och gjorde mitt bästa för att låta så ledsen som möjligt. Jaden fortsatte att ignorera mig en sekund med lade sedan ner skeden i soppan och himlade med ögonen varefter han reste sig och gick förbi mig i ett tecken på att han accpeterat vad jag frågade. Jag drog en lättnadens suck och följde efter honom ut i den stora hallen. Det regnade ute och slottsgården sopades från löv med hjälp av förhäxade kvastar.
"Hej, du... jag visste inte att Snape skulle ge bara mig äran för drycken..." Jag väntade en sekund och försökte fånga hans ögonkontakt utan lycka så jag fortsatte.
"Jag skulle inte ha klarat det utan dig."
Jadens blick mötte min men nu såg han uppretad ut.
"Du protesterade ju inte direkt?" Fräste han och jag svalde.
"Nej jag vet och jag är så ledsen för det! Jag har bara alltid försök mitt bästa så hårt i trolldryckskonst men Severus har alltid klankat ned på mig." Pladdrade jag förtvivlat.
"Severus? Varför använder du hans förnamn?" Jaden rynkade pannan och jag insåg mitt misstag och rodnade.
"Säg ingenting, men Professor Snape är min och Dracos gudfar. Jag råkade försäga mig ren vana." Viskade jag lite och Jadens läppar krökte upp sig i ett hånfullt leende.
Jag slog honom lätt på armen.
"Vad??" Frågade jag förnärmad på skämt och han skakade på huvudet och log vidare.
"Så... är jag förlåten?" Undrade jag och lade på mitt valpansikte.
"Ja... att ha honom som svärfar tycker jag är straff nog, fy vad tragiskt." Jaden började skratta.
"Äh tyst nu! Du får lova att detta stannar mellan oss?" Jag fnissade med honom.
"Du jag tänkte höra om du ville hjälpa mig att klara av GET i trolldryckskonst? Kanske plugga med mig under vissa håltimmar i biblioteket?" Undrade jag.

OH YES HE DID

Wait… what? Violet Malfoy frågade om jag kunde hjälpa henne med trolldryckskonst?
"Vadå, kan inte Snape hjälpa dig ändå, han är ju din gu-"
"Sch!" avbröt hon. Jag hade inte insett att jag pratat för högt.
"Förlåt, men jag menar… borde inte han hjälpa dig ändå?"
Violets axlar sjönk lite.
"Jag tror inte det", suckade hon. Jag studerade hennes ansikte. Ögonbrynen var lätt ihopdragna - det syntes att hon var lite nervös - ögonfransarna som kantade de blågrå ögonen hade ett tunt lager maskara på sig och håret föll över axlarna.
Det ser mjukt ut.
Vänta… tänkte jag verkligen det där?
Jag undrar om det är det.
NEJ! skrek jag. Jag fick inte tänka så, fick verkligen inte tänka så…
"Okej då", sa jag och avslutade debatten i min hjärna. Violets ansikte lyste upp.
"Hjälper du mig verkligen?" Undrade hon, ett milt leende av förvåning spred sig över hennes läppar.
Jag nickade.
"Och du berättar inte för någon om Se- ehm, Snape?" frågade hon hoppfullt.
"Jag kan inte direkt lova något", svarade jag och läpparna kröktes igen. "Nej, jag skojade bara. Klar jag inte berättar."
"Coolt!" ropade hon. "Jag betalar… eh, hur mycket vill du ha? Ska vi säga femtio galleoner? Ja, det gör vi, vänta, jag ska bara…"
Jag skrattade.
"Du behöver inte betala", smålog jag och hindrade henne från att ta fram pengar. Hon log, ett genuint leende som skulle sett läskigt ut på någon annan i hennes familj, och vi skakade hand.
Kanske alla Slytherinare inte var så dumma, trots allt?

cliché much? XD

Jag behövde inte ens betala för den så kallade extra undervisningen och jag utböt ett leende med Jaden varefter vi blev avbrutna.
"Violet varför stack du?" Andys röst dök upp bakom mig och jag slet blicken och vände mig bakåt.
"Huh? Åh hej Andy." Sa jag svagt och log mot honom. Jag kollade på Jaden som väntade på att jag skulle göra något. Jag trampade lite nervöst.
"Eum, Andy det här är Jaden." Presenterade jag och gestikulerade artigt. Andy såg betydligt förvirrad ut över att jag introducerade honom för en rawenclawelev jag jobbat med en gång.
"eehm hej..." Fumlade Andy fram och tog emot Jadens hand.
"Hej." Svarade Jaden varfter en lång tystnad spred sig runt oss. Jag harklade mig.
"Nåväl, Jaden jag letar upp dig senare! Kom nu Andy!" Sa jag kvickt och började dra med min vän mot uppehållsrummet.
"Vad var det där om Vi?" Undrade Andy fortfarande förvirrad och stannade till. Jag fortsatte dra honom.
"Du har jobbat med grabben en gågn och nu är ni plötsligt jättetighta?" Jag ignorerade det han sa en stund. Vi gick nedför trapporna mot fängelsehålorna.
"Han ska hjälpa mig plugga inför GET i trolldryck och..." Andy avbröt mig.
"Vadå? Varför kunde inte jag få hjälpa dig då? Tycker du kanske också precis som professor Snape att jag är för usel för att..." Han pratade nu argt och gick över gränsen.
"VAD är det frågan om Andy? Du kan väl på fullaste allvar inte vara svartsjuk?" Fräst jag och Andy stannade en sekund och kollade på mig varefter han skakade på huvudet och puttade sig före mig påväg till uppehållsrummet. Seriöst?
Jag klev in i det gröna rummet en bit efter honom och såg hur han försvann upp i sin sovsal. En bit inom mig kändes som om den gick sönder, men det kunde jag självklart inte visa. Jag får inte förlora min värdighet över en sån här liten strunt grej, för sjutton gubbar, jag var ju en Malfoy. Jag slog mig ned i soffan och hann knappt andas ut innan Draco kom in och för en gångs skull var han själv.
"Varför var inte du på lunchen?" Undrade han medan han tog ett bett av ett grönt glansigt äpple som han sedan kastade över till mig.
"Tack..." Viskade jag nästan. Han satte sig bredvid och följde min blick in i brasan.
"Har du skrivit till mamma än?" Frågade han istället då han inte fick något svar på sin första fråga. Jag skakade på huvudet och kände tårar bränna innanför ögonlocken men jag vägrade släppa ut det eller visa det för den delen. Istället satt jag och funderade hur jag skulle klara av denna termin och av någon anledning så kunde jag inte sluta tänka på Jadens ansikte.

"Seriöst?" frågade Jade. "Du är ju inte riktigt klok, inte för att du nånsin varit det, men att hjälpa Malfoy med GET i trolldryckskonst?"
Jag nickade och drog handen genom håret. Jade suckade innan hon drog en slutsats.
"Allvarligt, Jaden, du är den mest idiotiska personen jag känner. Jag menar - visst Miss Malfoy", hon hånade Violet utan att hon ens var närvarande, "må vara snäll, någorlunda snäll iallafall, men du kommer inte få något mer poditivt från det förutom en kompis och alla emot dig, men det sista är inte positivt, såklart. Jag vågar nästan hoppas att du var medveten om det". Jade avslutade sitt tal med en suck. Lilith hade inte sagt någonting under tiden vi pratat på vägen till nästa lektion, men hon gav mig mördande blickar varteftersom.
"Och Malfoy är inga man kan lita på", tillade Jade. "Mama sa ju faktiskt åt oss att undvika dem, om du nu minns, inte att bli bästis med dem."
Jag suckade. Jade hade en starkare sida av att dra för snabba slutsatser om folk.
"Jag vet", sa jag, "jag är faktiskt inte döv."
"jämfört med andra", mumlade jag när jag visste att hon frågade om Liliths åsikt.
Vi skyndade till Försvar mot svartkonster-klassrumet. Tanten Umbridge stod utanför och släppte in oss.
När jag klev in i rummet märkte jag direkt att det hade en annan aura. Det luktade också tantparfym.
"Varmt välkomna till en ny termin, kära elever. Ni kan börja med att sätta undan era trollstavar." Ett mummel bröt ut i klassrummet. Vi skulle ju lära oss att förvsara varandra?
"Och sen ska jag ropa upp er.
Jade Woodley?"
Min syster räckte upp handen.
"Present."
"Jaden Woodley?"
"Present", sade jag.
"Räck upp handen är ni snäll, Mr Woodley."
Jag räckte upp handen.
När hon efter uppropet bad oss att ta fram våra textböcker, var jag minst sagt 99,9 procent säker på att det inte skulle bli ett bra år.

Om några minuter skulle vi ha Försvar mot svartkonster med Umbridge tanten och det var inget jag riktigt såg fram emot men som en liten tröst så hade lektionen i Spådomskonst blivit inställd. Jag var snabb ifrån uppehållsrummet när Pansy stormade in och prångt skulle sitta i Dracos knä även fast han gång på gång sa ifrån. Hon gnällde något i stil med:
"Så behandlar man inte sin flickvän." eller "Men Gose-Draco jag vet att du tycker om att ha mig nära." och Draco försvarade sig gång på gång med att försöka förklara för henne att han inte var hennes pojkvän eller att han inte var intresserad. Men hon vägrade lägga notis till vad han sa, utan hörde bara det hon ville höra.

Jag slog mig ned bredvid Daphne i klassrummet då Andy snabbt satte sig vid Blaise för att undvika mig och det sårade mig något extremt. Efter en stund hördes ljudet av små klackar inträda i klassrummet och jag kollade upp för att se den paddliknande kvinnan klädd i rosa träda fram uppe vid sin kateder.
"God dag!" Sa hon när hela klassen hade satt sig ned. Några i klassen mumlade tillbaka i en hälsning.
"oj,oj,oj det där duger inte, ellerhur? Vill ni vara så snälla och svara 'God dag, professor Umbridge' en gång till tack. God dag kära elever!" Hon log sitt påklistrade leende. Var den här kvinnan seriös?
"God dag, professor Umbridge." Sa jag i takt med resten av klassen.
"så där ja. Det var väl inte så svårt? Bort med trollstavarna och fram med fjäderpennorna nu! Jag ska ropa upp er nu och när ni hör ert namn, meddela att ni är här genom att räcka upp handen." Nästan sjöng hon med sin sliskigt flickaktiga röst.
"Jade Woodley?" hon räckte upp sin hand.
"Jaden Woodley?" Jag tittade upp när jag hörde Jadens röst säga:
"Present." och det reagerade även Umbridge på då hon rättade honom och bad honom räcka upp handen istället. Hon räknade upp allas namn och när alla i sin tur och ordning hade räckt upp handen så lade hon ifrån sig sina anteckningar.
"Bra" Sa Umbridge kort och drog fram sin egen trollstav och började skriva på tavlan. Hon stod ett tag och predikade om hur vi låg långt efter i standard kursen i försvar mot svartkonster enligt Ministeriet och hur hon nu fått en mall på hur vi ska studera. Hon delade ut boken Magisk försvarsteori till oss alla och vi rynkade våra pannor.
"Teori? Ska vi inte få utöva magi?" Utbrast en tjej i Ravenclaw.
"Vi räcker upp handen om man har något att säga i detta klassrum." Svarade Umbridge och svassade iväg till tavlan igen.
"Och varför skulle ni behöva använda magi?" Frågade hon sedan och det vart tyst i klassrummet så hon fortsatte.
"Detta är kursmålen, var vänliga och anteckna detta."
På tavlan stod nu tre punkter.

1. Att förstå de principer som ligger till grund för försvarsmagi.
2. Att lära sig känna igen situationer i vilka det är lagligt att använda försvarsmagi.
3. Att placera användandet av försvarsmagi i ett sammanhang för praktiskt bruk.

Hela klassen började nu mumla och Umbridge blev vit om läpparna.
"Tystnad annars blir det kvarsittning!"

Ravenclaweleverna blev snabbt knäpptysta. Ingen av oss hade någonsin fått kvarsitting och man ville helst undvika det, särskilt med Umbitch. Åh, sorry, Umbridge.
Jag räckte upp handen, ibland får man faktiskt utmana ödet lite.
"Mr Woodley?" Frågade Umbridge silkeslent.
"Men hur ska vi då försvara oss mot allt det där ute, professorn, om vi bara läser men inte gör praktiska
övningar?" Gosh, jag brörjar ju låta som Potter.
"Men snälla Mr Woodley", suckade Umbridge. "Vad finns det där ute som skulle vilja skada er, en grupp oskyldiga elever, hm?"
"Så, professorn, ni förnekar alltså att Cedric Diggory dödades av Voldemort?"
Dear Karma, var inte elak…
Flera elever flämtade till, delvis för att jag nämnde Cedrics död och delvis för att jag sa Voldemort och inte Du-Vet-Vem.
"Mr Woodley", sade Umbridge och hennes röst hade höjts en oktav och blivit lite vassare. "Det Mr Potter berättat är en lögn. Cedric Diggorys död var en tragisk olycka."
"Låter som din födelse", mumlade jag. De som råkade höra det höll in småskratt, men Umbridge vände sig om mot mig och hennes röst var nu sylvass.
"Kan ni upprepa det ni sa, Mr Woodley? Jag tror inte jag
hörde riktigt."
Jag himlade med ögonen.
"Det var inget, professorn."
Umbridge klickade böjt med tungan och hennes röst sänktes en oktav, men blev sådär obehagligt silkeslen.
"Mycket bra, men tio poäng från Ravenclaw för idiotisk näsvishet", sade hon. "Och nu ska ni lära er om grunderna."

Lektionen var extremt långtråkig och jag kunde inte förstå hur rektorn kunde gå med på att anställa henne som lärare i försvar mot svartkonster. Vi skulle lämna detta klassrum helt oförberedda på allt ont som finns där ute i världen. idiotiskt.
När Jaden nämnde du-vet-vem så kände jag hur all värme lämnade min kropp och jag började må extremt dåligt då jag hörde hur Umbridge otåligt skällde och berättade att hans återkomst bara var en lögn och att Diggorys död bara var en olycka. Jag visste att Potter inte ljög om detta men jag och Draco fick absolut inte spilla information med risk för att pappa som var dödsätare skulle hamna i Azkaban. Du-vet-vem var tillbaka och han var starkare än någonsin och det fanns ingen på denna jord jag fruktade mer. Jag utböt en blick bakåt med min bror som också såg likblek ut men vi båda behöll masken. Vår familj dolde allt för många hemligheter som inte fick komma ut i det fria och vi hade inget val heller för den delen då du-vet-vem skulle mörda oss med ett fingerknäpp. Mitt hjärta slog snabbt och det rann lite svett i pannan men efter en stund lyckades jag lugna ned mig och fortsätta anteckna det som stod på tavlan. Tillslut ringde äntligen klockan.

Denna blev jättekort D: but let's continue