Jakten på Percy Jackson (öppet)

(Äh, nu orkar jag inte vänta längre, är för taggad på att fortsätta! GucciGodness, förlåt att jag hoppar över dig nu, men det är bara att hoppa med sen när du har tid! Det kommer ändå ta några inlägg innan själva händelserna börjar)

Gideon såg intresserat är en av Demeters ungar kom skuttande mot honom. Det var inte vanligt att någon av dem pratade med någon som honom, men hon var definitivt på väg åt hans håll. Lily tror han att hon hette. Hon stannade framför honom och räckte honom ett brev.
"Will ville att jag gav dig det här, men fråga inte vad det är, för det vet jag inte ens själv", sa hon med ett leende, innan hon vände på klacken och gick tillbaka mot åkrarna.
"Eh, okej", sa Will förvånat och tog emot brevet. "Tack, antar jag". Han såg förvirrat efter henne och såg sedan ner på brevet i sin hand.
Nina hade för tillfället slutat hamra på hans rygg med sina små nävar. Kudden hade hon tappat till hennes stora förtret. Nu försökte hon vända på sig så hon kunde se vad som hände, men Gideon höll ett säkert tag om henne.
"Vad var det där?" frågade hon nyfiken.
"Ingen aning", svarade han. Det stod inget mer på brevet än ett slarvigt "stuga 11". Han undrade vad det var, men han var inte så nyfiken att han slet upp det direkt. Det var dessutom svårt att göra med en hand. Så han stoppade det i linningen på sina kalsonger. "Dementers ungar har bara huvudet fullt av gräs"
Nina skrattade till.
"Blivit tillfångatagen nu igen, Nina?" hördes plötsligt en skrattade röst bakom honom. Han vände sig om och såg att Lance kommit fram till dem.
"Nej", sa Nina buttert och la armarna i kors.
"Försök inte", sa Gideon och vände sig mot Lance. "God morgon". Han log ett av sina vanliga sneda leenden. Han gillade Lance. Det var en schysst kille.
"Den är rackarungen väckte mig med en kudde i ansiktet. Det kunde inte gå ostraffat", förklarade han och ryckte på axeln så Nina studsade till.
"Giiiiid", klagade Nina. "Släpp ner mig nu"
Han bara fnös, och flinade åt Lance.

En svordom kom över Signes läppar då någon stötte till henne mitt i hennes springtur så hon var på väg att ramla. Hon tvärstannar, finner balanser och ser med iskall blick vem som orsakade det. Hennes blick möter Emerys bruna ögon. Han höll i ett staffli som stött till henne och famlade med färger och penslar. Vanligtvis hade hon väl bara låtit det vara, svära åt honom, knuffa honom tillbaka eller något. Allt för att markera att han skulle ta avstånd från henne och låta henne vara. Den attityden hade hon fått i lägret, ingen mobbare men en som man bara skulle låta vara om man inte ville ha bråk. Hon anföll aldrig själv om inte någon gjorde något emot henne.
Men hon såg honom omringad av Aresungar av någon anledning, troligen det där tjafset om någon bild eller vad det var. Den iskalla blicken går från Emery över till Aresungarna. Här var en sak hon bara skulle kunna låta vara. Men då skulle han få ut av det och dem var inte att tjafsa med.
Med något som liknar en ilsken fnysning tar hon tag i Emerys arm och spänner blicken i honom så han är på väg att tappa det han bär på.
"Vad i helvette menar du med att slå mig?" hon knuffar bak honom mot vad som var mer en avskild plats bakom huset med toaletterna. Hon morrar ilsket och knuffar till honom igen.
"Jag ska fan allt visa dig." Aresungarna ser på varandra, utbyter blickar och ser på dem.
"Stick, han är min nu." ropar hon till dem och spelar ut till fullt vad många tror hon är, en mobbare.
Då de försvinner och de är bakom toaletterna, släpper hon honom enkelt.
"Hoppas du klarar dig själv nu och våga inte berätta det här för någon." hon spänner åter blicken hotfullt i honom innan hon börjar gå därifrån utan en blick på honom.

Emery kunde knappt tro vad som skett. Svetten lackades på hans panna. Sakerna hade glidit ur händerna på honom så fort hon släppt taget om honom i ett försök att skydda dem emot vad hon än tänkt göra emot honom men till hans förvåning hade hon bara släppt honom. Hennes kommentar fick honom att rynka något på näsan.
”Trodde du att du hjälpte mig? Att jag behövde hjälp?” I ren förvåning yttrade han frågorna innan han hunnit hålla dem inne. Och hans nästa tanke är en bön till gudarna att hon inte skulle hört dem. En ovana han borde vänja sig av vid.
Hur skulle han klara sig emot monsterena ifall ingen trodde att han ens kunde stå upp för sig själv emot de andra demigudarna? Troligtvis hade han åkt på stryk men det skulle inte varit första gången eller den sista. Han gillade inte konflikter, gillade inte att slåss eller bråka men det betydde inte att han var helt försvarslös eller inkompetent. Troligtvis var han bättre än dem på att stryk med tanke på hur sällan han gick segrande ifrån träningsarenan. Han flinade till men insåg att hur osannolikt även det var.

Lily hade återvänt till Will och jobbade ni på för att hon var tvungen att ta igen förlorad tid. Lilys bästis Melissa hörde var Gideon sa och blev direkt ilsken.
" Demeters ungar har bara huvudet fullt av gräs" sa hon och la armarna i kors. Alla barn av Demeter tog det som en förolämpning.
" Om vi inte hade jobbat på åkern hade du inte haft någon mat på bordet så passa dig noga nästa gång du förolämpar oss barn av Demeter" sa Melissa och gick med snabba steg tillbaka till åkern för att hjälpa Lily. Lily stod hos Will då hon ville veta vad som hade varit i det där brevet men Will vägrade att erkänna vad det var för något.
" Snälla du kan väl berätta snälla" bad Lily och gjorde hundögon mot Will.
" Okej jag kan väl berätta" sa Will och satte sig ner på en stubbe. Lily satte sig ner framför honom och Melissa gjorde henne sällskap för att lyssna på Will
" Jo hela kuvert är doppat i klipulver så det kommer klia på Gideon plus att det är fullt av mjöl i kuvert som kommer spruta honom i ansiktet så fort han öppnar det" sa Will med ett belåtet flin. Melissa och Lily började skratta direkt för dom älskade Wills bus mot Hermes ungar.
" Gideon förtjänade det där för han sa att vi bara har huvudet fullt av gräs" sa Melissa. Alla på åkern stannade upp och kollade på Melissa innan pratat bröt ut om Gideon. Lily kollade bort mot Gideon och man såg att hennes dolk var framme. Will kollade direkt strängt på Lily och hon la ner dolken igen innan hon gick för att jobba igen.
" Vi får lära Gideon att inte mucka med oss" sa Will innan han gick för att jobba han också.

Signe stannar upp då hon hör hans ord, sakta knyter hon händerna utan att vända sig om. Hon försökte hålla ilskan från sig, inte slå till honom för att vinna över honom.
Hon ser ner på sin mage och upptäcker att den är bar och att hon inte bar någon tröja. En droppe av svett rinner längst hennes mage.
Hon ville inte se honom, se hans säkert hånleende ansikte att an lurat henne att hon räddat honom i onödan, hon var en förlorare.
"De tänkte ge dig stryk och nästa gång ska jag inte hindra dem. Om du så mycket som säger något om detta till någon....." hon avslutade inte meningen, bevärdigade inte honom med en blick och sprang därifrån. Full av ilska av vrede mot sig själv och honom. Men hon hade behärskat sig och inte gett sig på honom vilket kunde ha hänt. Istället sprang hon till träningsbanan tog ett svärd och anföll närmaste träningsdocka. Hennes blick var glasartad och mörk, inget annat var för hennes blick än att döda träningsdockan och allt vad den innebar.

Lance skrattade till. Självklart, tänkte han. Hermes stugan var det alltid liv i. Han blev inte ens förvånad längre när han hör historierna därifrån. När han först kom till lägret trodde han att folk skämtade om hur stökig den stugan var. Det var när han själv upplevde den, de första veckorna innan Apollo uppenbarat sig som hans föräldrar, som han insåg att alla rykten var sanna.
"Lär dig dig aldrig Nina? Inte bra att reta Gideon på morgonen" Lance ansikte sken upp i ett leende. Han gick några steg närmre och sänkte rösten på skämt som om Nina bara skulle höra det nästa han sa.
"Det väntar man med till att han fått vakna lite" Lance blinkade med ena ögat mot henne och flinade till. Han tog några steg snabbt bakåt, i säkerhetsfall med tanke på att han inte visste hur Gideon skulle reagera.

"Vänta, va?" sa Gideon när han insåg att en av Dementers ungar hade sagt något till honom. Något om mat på bordet och förolämpa. Han såg förvirrat efter tjejens rygg när hon med snabba steg gick bort mot åkrarna. Han trodde det var Melissa, men var inte säker eftersom han bara såg hennes rygg.
Hon hade säkert hört vad han sagt om ungar till Dementer, men han ryckte bara på axlarna, han brydde sig inte direkt. Det var inte som om de var farliga. Han hade ju exempelvis mer vett än att mucka med Ares ungar. Eller ja, efter första gången han gjort det i alla fall.
Han flinade när han hörde vad Lance viskade till Nina bakom hans rygg. Han tänkte inte bli sur på den andra killen för det, flera av hans halvsyskon hade redan gett Nina samma råd, fast så han hörde det tydligt, samtidigt som de flinade illmarigt mot honom.
"Men det är mycket lättare att komma åt honom när han sover", viskade Nina tillbaka, inte alls så diskret som hon trodde. Gideon kunde inte låta bli att skratta till.
Plötsligt kände han hur det började klia på händerna. Snart kliade det även mot höften när han hade stuckit ner brevet i linningen på sina kalsonger. Och med tanke på hur många gånger han vaknat av att det kliade på hela hans kropp, så kände han direkt igen klipulver.
"Okej, ner och hoppa", sa han hastigt och ställde ner Nina på marken. Han ryckte ut brevet ur sina kalsonger och kastade det på marken.
"Gid?" frågade hon förvirrat.
"Det var klipulver på det där förbannade brevet", sa han sammanbitet och knöt sina händer. Han hade tidigt lärt sig att stänga ute kliandet, det blev inte lika roligt för de som hade utsatt honom för sprattet om han till synes inte reagerade.
"Jäkla bönder", sa han irriterat och stirrade bort mot fälten där han kunde se hur Demeters ungar stirrade på honom. Creepy. Men han var ändå mest irriterad på sig själv som gått på det.
Han böjde sig ner och plockade upp brevet. "Strax tillbaka", sa han till Nina och Lance, och gick sedan med långa steg bort mot fältet.
Han stannade framför Lily och Will. Att han fortfarande bara hade sina kalsonger på sig brydde han sig inte om.
"Ett tips när man hanterar klipulver", sa han och slängde brevet på Will. Det var självklart att det var han, och inte Lily, som låg bakom det. Lily var alldeles för snäll. "Använd handskar. Det borde börja klia ungefär nu". Han vinkade med sina egna nu rödprickiga händer, och gav dem en blinkning innan han vände på klacken och gick tillbaka mot stuga 11.
"Och förresten, kunde ni inte komma på något mer originellt än klipulver?" sa han över sin axeln samtidigt som han gick. "Den var ju inte direkt ny"
Han skrattade och slog ut för armarna för att visa hur lite det störde honom, trots att det kliade så han höll på att bli tokig. Självkontroll, tänkte han bestämt.
"Okej, hur ska vi hämnas?" sa han så fort han kom tillbaka till Nina och Lance. De jäklarna skulle få igen. Ingen spelade spratt på Gideon ostraffat.

Emerys blick följde hennes ned över hennes kropp innan den snabbt hittade hennes ansikte igen. Det hettade till om hans kinder vilket han avskydde. Avskydde hur det gav fel signaler som om han skulle vara generad. Snabbt vände han sig och plockade upp duken, ställningen och försökte hålla tag i det så gott han kunde samtidigt som han dolde sitt fortfarande något lätt röda ansikte ifrån henne. Men vid hennes ord kände han hur han ofrivilligt började skratta. Det var så oväntat.
”Det hade inte varit den första gången”, fick han fram med mellan skrattet och tillade då han lugnat ned sig något, ”och kommer inte vara den sista.” Något mindre muntert. Även om hon sprungit iväg så fort.
Med en lätt axelryckning skakade han av sig det hela och började åter igen ta sig emot stugan för att lassa av sig sina saker innan frukosten.

Lily kollade efter Gideon och sen på Will med en sur blick. Hon suckade surt åt honom innan hon började att arbeta igen.
" Nu har du satt oss alla i klistret bara för att du skulle få busa lite med Hermes ungar" fräste hon och slängde vete på honom som han kunde börja ta hand om. Will gav ifrån sig en suck och kollade på Lily.
" Lil kom igen, det är ju mig han kommer ge sig på inte dig" sa Will och tog försiktigt ett steg fram mot Lily. Lily tog ett steg tillbaka ifrån Will med ilsken blick.
" Kom inte ett steg närmare" hotade hon med lien pekades mot Will. Lily var trött på Wills alla bus med Hermes ungar eftersom varje gång någon busade tillbaka var det hon som drabbades. Hon tog lite saker som skulle till kvarnen och började gå därifrån. När hon gick förbi Gideon och dom andra hörde hon vad han sa om att hämnas.
" Kan ni snälla göra buset mot personen som gjorde buset alltså Will, för jag hade ingen aning om varför jag skulle ge dig brevet eller att det var klipulver runt" sa hon och stannade vid Gideon. Hon ställde ner korgen med vete och kollade på dom andra två innan hon vände blicken mot Gideon igen. Hon granskade honom snabbt och flinade lite för sig själv. Han såg ganska bra ut måste hon medge men det var inget hon skulle säga högt till någon.

Lance tittade upp mot Gideon oförstående vad som hände. Nina blev nedsatt brevis honom och såg minst lika förvirrad ut som honom. Det lilla ordet klipulver hördes och snabbt klarnade allting. Det mest använda sprattet på lägret och någon hade försökt sig på det med Gideon. Lance själv visste hur mycket det kliade och kunde inte förstå hur Gideon kunde stå emot, fast i och för sig så är det Gideon det pratas om. Långa, snygga Gideon med fantastisk humor. Lance kom på sig själv med att hamna i dessa tankebanor. Inte rätt tillfälle Lance tänkte han för sig själv och vände sig mot Nina.
"Vad tror du han kommer göra?" hans fråga var uppriktig och nyfiken. Gideon var en av de mest erfarna skämtarna här på lägret, inte skulle Demeters ungarna komma undan med detta. Särskilt inte med tanke på att will själv inte ens utförde det utan tvingade stackars Lily delta utan hennes vetskap.
Gideon återvände och frågan "Hur ska vi hämnas?" hängde i luften. Lance blinkade till, skulle han få vara med? Fan vad kul!
"Vi måste ha något mer originellt än klipulver" sa Lance bestämt och i ögonvrån såg han lilla Nina instämma med ivriga nickningar.
"Har du något bra på lager Gideon?" flinade Lance,, exalterad över att få delta i skämt igen. Apollos stuga hade på senaste tiden försökt omvandla honom till mer so en av dem. En som spenderade dagarna tärnandes på sina helade krafter eller på bågskytte. Bågskytte tyckte Lance var roligt så när han blev tvingad till vapenträning var det alltid involverat pilar, armborst eller båge spelade honom ingen roll.